RES chefredaktör Kajsa Beausang berättar om konstiga shoppinginköp på resan. Och om hennes fäbless för stråhattar.

Av: Kajsa Beausang

Jag har en hög trave med stråhattar i min garderob. De ligger högst upp på den dammigaste hyllan och inte en enda av dem har lyfts ner och använts på nytt sedan de placerades där. Ändå ökar samlingen. Efter varje solresa. För jag shoppar en massa konstigheter när jag är på semester utomlands. Det är inte bara stråhattskontot som växer utan jag handlar som sagt en massa annat märkligt – batikfärgade tygväskor, klänningar tillverkade av sjalar, färgglada minikläder och smycken av snäckor och småstenar. Sådant vare sig passar mig eller min vanliga stil, men så fort jag sätter mig på planet och lämnar svensk mark tycks jag bli en annan människa, jag får något av en utomlandsidentitet.

Men jag är inte ensam, tack och lov. En snabb titt i mitt Facebookflöde i sommartider avslöjar att det finns fler som går i samma fälla. De införskaffar tunikor med drömfångare och midjesmycken i semesterrusiga infall, saker som man sedan aldrig ser någon bära på hemmaplan. Det är som om vi förvandlas till fria semesterbohemer som vill springa i slowmotion i ett lagom busigt vattenbryn med smäktande tyger och knypplade halsband fladdrades i vinden.

Men vad gör det då? Så länge ingen utomstående far illa av min smaklösa semesterstil – visserligen får jag säkert en och annan fashionista att sätta frukostproseccon i halsen – må det väl vara hänt. Kanske lever jag – och mina Facebookvänner – ut en sida som förtrycks i den inrutade vardagen där hemma. Kanske är det till och med som så att vi mår riktigt bra av att få fladdra ut i hiskeliga kombinationer och illasittande drömmar? Kanske.

Jag tror att jag får inse att jag lika gärna kan göra plats åt fler stråhattar hemma i garderoben.