Det är fredag kväll i Stockholm. Takterna från en jazzklubb på Södermalm sipprar ut på gatan, turisterna rör sig längs Strandvägen, och Grand Hôtels gyllene fasad speglar sig i Strömmen. Men någonstans mitt i denna bild fattas något som finns i nästan varje annan europeisk storstad, ett landbaserat casino dit man kan kliva in, beställa en drink och sätta sig vid ett roulettehjul med huvudstaden som kuliss.
Det finns inget sådant ställe i Stockholm. Det har aldrig funnits. Och det är en historia i sig.
Inget casino i Stockholm
Sverige har haft ett komplicerat förhållande till hasardspel i mer än ett sekel. Det statliga spelmonopolet, som under decennier förvaltades av Svenska Spel har präglat hela landets spelkultur. Tanken var enkel i att hålal spelet under statlig kontroll för att minimera sociala skadeverkningar och kanalisera eventuella vinster till det gemensamma goda.
Lägg därtill att även nätcasino reglerades 2019 och att baserat på den långa listan av casinon på Casivo så finns det gott om alternativ online men alltså ingenting landbaserat.
Det är en anmärkningsvärd situation, och den väcker en naturlig fråga, om man är nyfiken på casinokulturen, på arkitekturen, historien, stämningen och spelet, vart reser man?
Casino som reseanledning är mer än bara spel
Det är dags att slå hål på en myt. Att besöka ett casino under en resa handlar inte nödvändigtvis om att satsa pengar. Världens stora casinon är ofta arkitektoniska monument, kulturella institutioner och gastronomiska destinationer i ett.
Många av Europas mest berömda spelpalats lockar besökare som aldrig rör ett spelbord, utan snarare vill uppleva atmosfären, äta en god middag, se en show eller bara gå igenom salarna med kameran höjd.
Det är ett perspektiv som den moderna resenären gör klokt i att ta med sig. Casino som resemål är inte mer exotiskt eller problematiskt än att besöka en vinprovning, ett monument eller ett operahus. Det handlar om en specifik slags mänsklig miljö som är elektrisk, elegant, ibland lite kitschig.
Den eviga drömmen om Monte Carlo
Det vore nästan omöjligt att börja någon annanstans. Casino de Monte-Carlo i Monaco är inte bara ett casino, det är en av världens mest ikoniska byggnader, ett levande museum och ett stycke europeisk kulturhistoria.
Byggnaden ritades av den franske arkitekten Charles Garnier, samme man som stod bakom Opéra Garnier i Paris och invigdes 1863. Fasaden i nyklassicistisk stil dominerar Place du Casino, omgiven av palmträdgårdar och utsikt mot Medelhavet. Interiörerna är en överdådig uppvisning i belle époque-estetik: fresker, bladguld, alabasterkolonner och lampetter av venetianskt glas.
Att kliva in i Casino de Monte-Carlo är att kliva in i en epok. Hit kom Dostojevskij och förlorade sina sista franc. Hit kom James Bond, i varje fall i filmerna. Hit kommer i dag affärsmän från hela världen, arabiska sheiker, ryska oligarker och nyfikna turister som inte spelat ett kort i hela sitt liv men som vill se en av Europas märkligaste institutioner med egna ögon.
En del av byggnaden är gratis att besöka dagtid där Atrium och de äldre salarna tillgängliga för sightseeing. På kvällen gäller klädkod och entréavgift. Men det är värt varje euro. Restaurangen Le Louis XV, driven av Alain Ducasse, är i sig ett skäl att resa till Monaco.
Baden-Baden – kurortstaden som bröt mot mallen
Knappt tio mil från Strasbourg, djupt inne i den tyska Schwarzwald, ligger en av Europas mest eleganta kurortstäder. Baden-Baden har i mer än tvåhundra år lockat aristokrater, intellektuella och konstnärer till sina termalbad och parkmiljöer. Det var här Turgenjev och Brahms tillbringade sina somrar. Här gästade Napoleon III. Och hit reste Europas överklass för att dricka källvatten, bada i termalbassänger och spela på Kurhaus Casino.
Kurhaus Casino i Baden-Baden brukar ofta räknas till Europas vackraste casino och när Marlene Dietrich en gång besökte stället ska hon ha sagt att hon aldrig sett något så vackert. Det är en extravagant blandning av Versaillesinfluerad arkitektur, empirestilinredning och tysk 1800-talsgrandeur. Roulettesalarna med sina handmålade tak och kristallkronor är som tagna ur en annan tidsålder.
Venedig och donde la storia incontra il gioco
Venedigs Casino är ett av världens äldsta. Ridotto, som det ursprungligen hette, öppnade 1638 och var det första offentliga casinot i världshistorien. En plats där Venedigs adel och medelklass kunde mötas under maskerna av karnevalen för att spela kortspel och tärning. Det stängdes 1774 av moraliska skäl och återöppnades i modern tid, nu under namnet Casino di Venezia.
I dag är casinot inrymt i det magnifika Ca’ Vendramin Calergi-palatset vid Canal Grande, en renässansbyggnad från tidigt 1500-tal, ritad av Mauro Codussi. Det är en av de vackraste fasaderna längs hela kanalen. Richard Wagner dog i det här palatset 1883, och det finns ett litet Wagner-museum på plats.
Att ta vaporettobåten längs Canal Grande till casinot, stiga av vid en marmortrappa och kliva in i salar med stuckaturer och 1700-talsporträtt, det är en upplevelse som inte liknar något annat i Europa. Casinot är öppet för besök utan att man behöver spela, och restaurangen med utsikt mot kanalen är ett utmärkt skäl att stanna.
Estoril – Atlantkustens hemligaste historia
På Portugals Rivierakust, en halvtimmes tågresa från Lissabon, ligger den lilla orten Estoril. Stränderna är vackra, klimatet milt och det finns ett av Europas historiskt mest laddade casinon: Casino Estoril.
Under andra världskriget var Estoril en av de märkligaste platserna i Europa. Portugal var neutralt, och längs kustens hotell och casinosalar rörde sig agenter, flyktingar, exilmonarker och spioner från alla krigets sidor, sida vid sida, i ett bisarrt slags vapenstillestånd. Det var bland annat i detta miljö som Ian Fleming, som tjänstgjorde som brittisk underrättelseofficer under kriget och besökte Estoril, hämtade inspiration till sin skapelse James Bond.
Casino Estoril är i dag fortfarande ett av Europas största casinon. Byggnaden från 1930-talet är en arkitektonisk pärla i art déco-stil, omgiven av en vacker park. Det finns restauranger, teater, showlokaler och ett litet museum om casinots historia. Stämningen är mer avspänd och folklig än Monte Carlo, mer portugisisk, med andra ord.
