Tadzjikistan är kanske inte det första landet som dyker upp när svenskar planerar nästa vandringsresa. Men för Lars Dahmén blev det den perfekta kombinationen av höga berg, okända trakter och ännu ett land att lägga till på listan. Tillsammans med sju gamla kompisar gav han sig iväg till Centralasien – och kunde konstatera att både naturen och äventyret överträffade förväntningarna.

Hur kom det sig att valet föll på Tadzjikistan för din vandringsresa?

– Egentligen två saker: Dels gillar min sambo och jag att vandra i berg, dels är vi några gamla kompisar som jagar nya länder. Nu gjorde vi en kombo och satte ihop en vandringsresa till den sista av de gamla sovjetrepublikerna där vi inte hade varit. Tadzjikistan är extremt bergigt med några av världens häftigaste leder. Till den här resan bjöd vi in flera kompisar och fick ihop en grupp på åtta personer.

Vad överraskade dig mest?

– Den storslagna naturen är det första man tänker på. Det är verkligen fantastiska berg! Branta och karga, man såg inte så mycket grönt och det var få hus och byar uppe i bergen. Det var också stora temperaturskillnader, riktigt varmt på dagen och kallt på natten (under nollan när vi tältade på 2.900 meters höjd).

– Sedan upplevde vi människorna som vänliga och öppna, man skulle bara kunnat lite mer ryska. Och kontrasterna var stora och ibland överraskande: alla är muslimer, samtidigt som regimen har förbjudit slöjor, koranskolor och böneutrop. Och trots den uppenbara fattigdomen är huvudstaden Dushanbe smockfull med nya elbilar.

Hur är Tadzjikistan som vandringsdestination jämfört med mer etablerade alternativ som Alperna eller Himalaya?

– Tadzjikistan ett av världens fattigaste länder och det märks förstås. Mat och boenden var mycket enkla, men inte dåliga. Den som vill ha mer ombonat och lyxigt ska nog inte åka dit. Sedan var miljön och själva vandringarna mycket bra, de står sig mer än väl mot andra delar av världen.

– Vi valde Fannbergen som ligger mot Uzbekistan, bara 5-6 timmar från Dushanbe, med nio toppar över 5.000 meter. Den som vill ha ännu mer äventyr och komma upp på riktiga höjder får åka till Pamir, det dubbla avståndet från Dushanbe. Här är högsta toppen Pik Ismoil Somoni på 7.495 meter, den som en gång i tiden hette Pik Kommunizma och var högst i Sovjetunionen.

Vilken var resans häftigaste vandring eller utsikt?

– När vi första dagen efter flera timmars vandring brant uppför kom till Chukurak-passet (3.150 m) och fick en strålande utsikt mot nästa dal med en rad små sjöar under snöklädda toppar på 5.000 meter. Helt fantastiskt. Sista riktiga vandringsdagen var också mycket fin när vi gick till sjön Mutnyye på 3.500 meter.

– Och vädret var bra, vi hade strålande sol hela tiden, som det tydligen oftast är den här tiden på året.

Hur krävande var vandringen – och vilken typ av resenär skulle du rekommendera Tadzjikistan till?

– Vi åtta i gruppen var alla över 60 år och kom med mycket varierad erfarenhet och träningsnivå, men alla klarade vandringen. Några hade lite problem med magen vilket förstås frestade på, och några kände av höjden. Men överlag gick det bra.

– Sedan hade vi valt en resa där vi bara bar det vi behövde för dagen, de stora packningarna gick på åsnerygg så vi slapp släpa.

Tadzjikistan är fortfarande en ganska okänd destination för många svenskar. Vad tror du att de missar?

– Centralasien är verkligen helt okänt för nästan alla svenskar. Få kan peka ut Tadzjikistan på kartan. Men vill man se något annorlunda så ska man åka dit. Har man inte varit i de andra “stan-länderna” så rekommenderar jag Uzbekistan med städer som Samarkand och Buchara som hundratals år var storstäder utefter Sidenvägen, och verkligen är något att se. Varför inte kombinera dem med bergen i Tadzjikistan?

– Sedan är de här länderna stenhårda diktaturer, det ska man inte glömma. Tadzjikistan styrs av en gammal kommunistpamp som regerat sedan Sovjet föll isär. Bilden man får är att pengarna stannar hos honom och hans släkt. Inte ens på lokal nivå verkar det finnas något medbestämmande, och halva BNP kommer från pengar som de två miljoner Tadzjiker som jobbar utomlands skickar hem.

Hur fungerade det praktiska på resan – transporter, boenden, mat och kommunikation?

– Jag hittade ingen svensk resebyrå som kunde området, så en lokal byrå satte ihop resan efter våra önskemål. Vi flög till och från Dushanbe men sedan skötte resebyrån allt på plats. Det funkade okej, men det märktes att det är ett oprövat turistland, betalningen på plats var strulig, guiden kunde varit lite mer aktiv och på något boende fick vi för lite mat. Men överlag gick det bra.

– Vi bodde en natt i tält, resten i enklare guest houses som hade helt OK standard. Vi hade tre rejäla vandringsdagar med 7-8 timmars vandring och upp mot 1000 höjdmeter per dag. Högsta punkt för oss var Laudan Pass på 3.650 meter.

Hur var maten – något man absolut måste prova?

– Njae. Nationalrätten är Plov, ris med grönsaker och kött. Gott men kanske inte någon kulinarisk höjdpunkt. Grillat kött var också bra.

Kände du dig som en turist eller mer som en upptäcktsresande?

– He, he – turist trots allt. Även om det verkligen inte är något turistland så var vi inte ensamma. Vi stötte på franska, kazakiska och ryska vandrare. Hade vi åkt ända till Pamir hade det nog varit lite annorlunda, men då krävs det betydligt mer tid och vandringen är mer krävande där.

Vad kostar en sådan resa ungefär jämfört med vandring i exempelvis Alperna?

– Flygresan blir lite dyrare, den kostade strax under 10 000 kr via Istanbul. Sedan är allt riktigt billigt när man väl är på plats. En vecka med hotell, transfer, mat, guide, åsnor etc kostade 920 Euro per person, och då ingick allt utom ölen (som kostade 10-30 kr).

Om du skulle ge en svensk (nordisk) resenär ett enda råd inför den första resan till Tadzjikistan – vad skulle det vara?

– Våga! Det är en fantastisk upplevelse som du inte kan få någon annanstans.

Tadzjikistan var det 121:e landet som du besökte. Vilken land står näst på tur?

– Jag har ju rest ihop med samma gamla kompisar och samlat länder i mer än 40 år, så Europa och närområdet är avklarat. Just nu står Guinea-Bissau, Malawi och Colombia högt upp på listan, men vi får se vad vi kan enas om som nästa stopp.

FAKTA Tadzjikistan

Huvudstad: Dushanbe

Grannländer: Uzbekistan, Kirgizistan, Kina och Afghanistan

Yta: ca 143 000 km², ungefär en tredjedel av Sverige

Befolkning: ca 10,8 miljoner

Språk: Tadzjikiska (officiellt), ryska är också utbrett

Religion: Framför allt sunniislam, i Pamir finns även många ismailiter

President: Emomali Rahmon, president sedan 1994

Självständighet: 9 september 1991, efter Sovjetunionens upplösning

Berg: Ca 93 % av landet är bergigt

Största städer: Dushanbe, Khujand, Kulob, Bokhtar, Khorugh, Penjikent

BNP/invånare ca 1 637 USD (Sverige har ca 63 133 USD)

Viktig ekonomi: Jordbruk, gruvor/metall, energi/vattenkraft, textil och tjänster

Naturresurser: Guld, silver, antimon, kol, aluminiumråvara m.m. samt mycket stora vattenkraftresurser