RES har fått en visning av Villa Copenhagen, den största hotellsatsningen i Norden de senaste tio åren.

Bakom Villa Copenhagen finns den norske hotellmiljardären Petter Stordalen. Det är hans bolag Strawberry Properties som har förvärvat fastigheten och lett renoveringen som har kostat 1,7 miljarder kronor. Den massiva tegelbyggnaden ligger ett stenkast från Hovedbanegården och Tivoli. Här hade danska telegraf och postbolaget sitt gamla huvudkontor. Tittar man ner på byggnaden från en helikopter ser man bokstäverna P och T sammanfogade. Det stora kontoret byggdes 1912 till en kostnad av 4 miljoner kronor. Även den gången gick projektet över budget.

Det första som möter besökarna är en gigantisk courtyard. Ordet reception är förbjudet enligt Peter Høgh Pedersen, hotellchef. Under det välvda glastaket finns förstås en stor bar, en disk där hotellgästerna kan checka in, men främst är här ett stort loungeområde med bord, soffor och fåtöljer. Personalen är ledigt klädda och har ingen uniform. Man vill ha samma lyxiga känsla som på anrika D’Angleterre vid Kongens Nytorv, men gäster som checkar in i short och t-shirts ska ändå känna sig bekväma. Detta är femstjärnig lyx, men alla ska vara välkomna.

Målet är att få in Köpenhamnarna i huset och bli en del av stadens stora karusell. På många ställen i hotellet finns också elegant konst. Som vanligt är det den svenska konstexperten Sune Nordgren som köpt in konsten. Mest spektakulärt är ett kvinnohuvud precis vid ingången signerat den spanska konstnären Jaume Plensa. Det är samma konstnär som möter gästerna på Stordalens hotell At Six i Stockholm.

Från början var det tänkt att Villa Copenhagen skulle öppna i april, men på grund av corona sköts öppningen upp till juli. När vi kommer på besök har verksamheten varit igång i drygt två månader. Hotellchefen Peter Høgh Pedersen är under nuvarande corona-läge nöjd med beläggningen i de 390 rummen, men tillstår förstås att de flesta gäster är danskar. Internationell turism har inte hittat tillbaka till Danmark.

Tivoli tvärs över gatan får till skillnad från Gröna Lund i Stockholm ha öppet, men man får bara släppa in 5000 personer. En vanlig dag före corona kom 20 000 besökare till karusellparken mitt Köpenhamn. Nuvarande situation gör att krogarna i parken går på knäna.

Tillbaka till Villa Copenhagen. På vänstersidan om den stora courtyarden finns en del som är mörkare och tyngre. Här kan man dels ha mindre event, men det finns också en klassisk hotellbar T37. Den ligger längst fram i huset. Det var här som stadens invånare gick in och skickade brev och tog emot paket när huset hade sitt tidigare uppdrag. I taket i baren hänger hundratals remmar som hälsning till stadens gamla brevbärare och deras väskor.

Baren har ännu inte öppnat för allmänheten.

På höger sida om den stora innergården finns restaurangen Kontrast. Ett brasserie med öppet kök och möjlighet att ta emot emot ett hundratal gäster. Här är inredningen inte lika tung som på andra sidan. Klassiska brasserie-soffor och bord blandas med gamla fönster som blev över vid renoveringen av huset. Denna del av huset har kvällssol och utsikt mot Vesterbro och Istedgade, stadens mer bohemiska delar. På motsatt sida finns den gamla stadskärnan med officiella byggnader som Rådhuset och parlamentet Christiansborg. Villa Copenhagen vill vara en brygga mellan två temperament i staden.

Utanför Kontrast finns en uteservering och utanför den kommer det om några år att finnas en stor cykel- och gångbro. Den ska transportera människor ner till vattnet och över till Islands Brygge. Bakom VIlla Copenhagen finns just nu ett gäng byggkranar. År 2021 kommer Danske bank att ha sitt huvudkontor här och så blir det en ny skyskrapa och ner mot vattnet ännu fler hotell.

Vi fortsätter ner under Kontrast. Några våningar ner finns den stora frukostmatsalen och innanför den till vänster en gigantisk kongresshall med plats för minst 1200 sittande gäster. Trots att vi är under jord är takhöjden imponerade. Det var här häst- och vagnekipagen kom in med post till byggnaden när den var ny för mer än hundra år sedan. På motsatt sida till höger finns en korridor med mindre konferensrum och ett litet bageri. Även här finns en stor uteservering som alltså är utgrävd. Den gör att samtliga konferensrum och den stora frukostmatsalen har rikligt dagsljus.

Vi tar trappan upp några våningar och hamnar i hotellets snyggaste svit. Den heter Earth Suite och är skapad av arkitekt- och tv-profilen Eva Harlou. Sviten innehåller bara återvunna material och saker. Här finns bland annat en sjukt snygg cykel och ett gigantisk badkar mitt i rummet. På väggarna och i taket sitter en figursydd panel av smala speglar och trä. Sängkläderna är gjorda av hampa som är mer stryktåligt än bomull och håller betydligt längre enligt Eva Harlou.

Hela rummet är en blandning mellan gymnastiksal, designlaboratorium och sovrum. 15 000 per natt kostar det att checka in här. Detta kan vara det absolut tuffaste hotellrummet i Norden.

Betydligt mer traditionellt är det i den största och finaste lyxsviten. Den ligger i andra änden av huset med utsikt mot stationen. Här är prislappen 55 000 kronor per natt. För den summan får du två toaletter, en bar- och matdel, en lounge i det som var gamla direktörsrummet och ett enormt sov- och badrum. De två sista är separerade med ett högt skåp. Det här är ett rum för presidenter och åldrade rockstjärnor.

I samtliga rum är takhöjden imponerande och även om ett vanligt rum är runt tjugo kvadratmeter så är antalet kubikmeter luft betydligt fler än i ett vanligt hotellrum. Materialen är överlag ljusa så den murriga stämning som lätt infinner sig på lyxiga hotell är frånvarande.

Ytterligare någon våning upp hittar vi poolen som löper utmed en huskropp parallellt med courtyard. Här finns också en liten bastu med fönster mot gatan och på andra sidan poolen ett gym.

Summa summarum så är Villa Copenhagen en gigantisk retreat där du checkar in på fredag lunch och ut på söndag eftermiddag. Det finns ingen anledning att lämna bygget alls om du har rätt sällskap. Och ja, det finns inte ett fräschare och lyxigare storhotell i hela Norden.

Text: Viggo Cavling