Efter tre år på svenska ambassaden i Dhaka bestämde sig författaren Helena Thorfinn för att skriva boken ”Innan floden tar oss”. Nu är hon aktuell med uppföljaren. RES fick en pratstund med Helena om Bangladesh – och om Burma där hon nu är bosatt.

Av: Linda Larsson

Hur kom det sig att du flyttade till Burma?
– Min man fick ett jobb för FN. Han var ju med mig i Bangladesh så nu var det hans tur att ta ett steg framåt. Nu har vi bott här i tre år.

Hur är det att bo i Burma?
– Fantastiskt! Jag vaknar varje morgon och bara ”tack för att jag får bo här”. Landet är politiskt intressant: Burma håller på att vakna upp nu så man befinner sig i ett historiskt skeende. Sen är alla så otroligt vänliga. Min man glömde plånboken på en restaurang häromdagen. I den låg en, för en burmes, hel årslön. Tolv timmar senare när han kom tillbaka var plånboken kvar. Servitören sprang mot honom för att ge tillbaka plånboken.

Om man besöker Burma – vad kan man förvänta sig?
– Nu exploderar turismen. Men det är en annan slags turism här jämfört med exempelvis den i Thailand. Nästan inga barnfamiljer åker till Burma: det är antingen backpackers som lever superbilligt eller rika pensionärer som betalar 400-500 dollar natten för lyxhotell. Turismen är som två separata ekonomier.

– Nästa alla gör ju samma rutt när de åker till Burma: den så kallade triangeln: man åker till Mandalay, Inle Lake och Bagan. Den rutten är fortfarande jättefin men nu öppnar flera områden upp som tidigare varit stängda. Hp-An är exempelvis ett fantastiskt sjö- och grottlandskap där grottsystemen är fyllda med Budda-statyer. Och sen finns otroligt många spännande platser att besöka i Shan State: när jag var där senast besökte vi en otroligt häftig sjö där vattnet var alldeles turkost och som bubblade. Och vi åkte förbi ett berg med 3000 vita pagodor. Men ingen kunde förklara varför de var där. I Burma finns många otroligt häftiga platser men information om dem saknas generellt. Här finns således en galen potential för äventyraren att upptäcka nya coola platser.

Du bodde tre år i Bangladesh, hur var det?
– En helt annan typ av upplevelse. Jag hatälskar Bangladesh: landet är så extremt på många sätt. Människorna är otroligt fattiga men samtidigt har alla någon slags inre optimism. Man blir imponerad.

Din böcker utspelar ju sig i Bangladesh. Hur kom det sig att du skrev den första boken?
– Jag kände mig så överväldigad av Bangladesh och hade så mycket att berätta. Man får en intimare relation med landet om man skriver om det. Man kommer närmare landet på något vis. Men nu har jag skrivit två böcker och känner mig rätt klar.

Kommer du att skriva en bok som handlar om Burma nu?
– Definitivt!

Aktuell med: Nya spänningsromanen "Den som går på tigerstigar" (Norstedts förlag).