I vintras flydde Isabel mörket för att resa runt i Sydoastasien. Efter ett halvår har hon besökt bland annat Laos, Bangladesh och Burma.

Isabel, du har varit borta i flera månader nu, hur känns det att vara borta så länge?
– Att resa så här länge är fantastiskt och det är få tillfällen jag längtat hem. Det beror antagligen på att det är få saker här ute som associeras med livet där hemma. Varje dag möter man nya människor, lär sig något nytt om kultur och natur…

Vad har varit det absolut bästa på resan?
– Varje land har sin charm! Men när det gäller människor har definitivt Bangladesh varit det mest fantastiska. Det är lätt att komma lokalbefolkningen nära och jag har fortfarande god kontakt med många.

Burmeser är också ett folk jag har stött på många gånger under min resa. Jag har mött flyktingar i Malaysia, Bangladesh och Thailand och besökt olika center som arbetar med flyktingfrågor. Jag har stort intresse av frågor som rör mänskliga rättigheter så jag har tillbringat min resa mycket till att titta på orättvisor. Fast jag visst gillar även andra aktiviteter som att dricka en stor öl på stranden eller dyka med fiskarna i havet.

När det gäller platser gillade jag Bangladeshs huvudstad Dhaka mycket men enbart på grund av alla de fantastiska människor jag träffade där. Förvisso blev det i bland störigt att inte kunna gå ner för en gata obemärkt. Jag tror jag under min veckas resa hamnade i Bangladesh tidning tre gånger! Dessutom bokade en kille in mig på möte med landets skolminister. Anledning? Jag var västlänning i Bangladesh….

Myitkyina (Burma/Myanmar) var också fantastiskt! Återigen var det människorna som gjorde upplevelsen. Fikade och stötte på några muslimer som lärde mig mycket om hur det är att vara minoritetsgrupp i en militärisk diktatur. Spenderade tre dagar med denna muslimska familj.

Sa Pa – norra Vietnam är den vackraste platsen jag sett. Efter fyra månader i Asien var det skönt att komma till ett ställe med rent syre och känna lite kyla. Bergen var oerhört charmiga med risfälten som skiftade i olika nyanser. Runt omkring fanns moln överallt vilket gav lite spökstadskänsla. Gillade mystiken över att inte riktigt veta var foten hamnade härnäst.

Var befinner du dig just nu?
– Jag är i Filippinerna sedan en knapp vecka. Jag får säga vad många andra säger: fly huvudstaden snabbast möjligt. Manila är smutsigt och mycket av staden bombades ner under andra världskriget. I dag är det en blandning av kåkstäder i plåt och dyra varuhus. Det enda som var givande med besöket var att man fick uppleva fattigdomen. Som turist är man annars skyddad från det där fula, som att se barn leka med begagnade plåtburkar i soporna eller män som dödar råttor till lunch…

I övrigt har jag bara hunnit se Baugio i norr vilket jag rekommenderar! Det påminner lite om norra Vietnam med det kyligare klimatet, minoritetsbefolkningar som säljer smycken på gatan och vackra gröna klippor. Det är ett bra chillout-ställe till att bara vandra och njuta av naturen…

Och vad gör du härnäst?
– Det är valhajssässong i Donsol här i Filippinerna så imorgon ska jag därför ut på en snorkeltur. Planen är att senare resa till Coron för att dyka bland skeppsvraken. Efter det åker jag till Malaysias östkust, Borneo för att dyka och titta på orangutanger. Sista tiden innan jag reser hem kommer att bli på några indonesiska öar…