En dyrköpt erfarenhet, men så maxad att den räcker livet ut. För ingen puderupplevelse slår helikopterskidåkning i Kanada. Häng med RES på en flygtur i Galena, British Columbia.
Text: Leslie Anthony Översättning: Kjell Höglund Foto: Mattias Fredriksson
Helikoptern lyfter från bergsryggen och du omfamnas av ett kristallglittrande paket av virvlande snö. Och när molnet lägger sig och ljudet tonar bort som en döende vind i trädtopparna är det som om en börda lyfts bort, som om ditt liv tappar allt det tunga och bara det lätta finns kvar.
Kanske känner du det inte riktigt direkt, eftersom det första som fyller upp tomrummet efter helikoptern är en syn för gudar. Allt du ser omkring dig är berg i horisontens alla riktningar. Det är bara du, snön och rymden.
Men du känner det efter den första etappen, när du kört en kilometer utför, i snö så djup att den sköljer över dina axlar som vattenvågor. Oavsett hur mycket skidor du åkt tidigare – bättre än så här har det aldrig varit. Och insikten, den enda tanken, du tar med dig hem är att det var värt det.
Det är egentligen den enda kunskapen om helikopterskidåkning du behöver, när du en gång själv upplevt det. Att det är värt alla förberedelser, alla pengar, alla sömnlösa nätter av vånda och oro över om du har råd, om du kommer att klara av det tillräckligt bra för att inte guiderna ska tappa bort dig och lämna dig till ditt öde i någon avlägsen glaciärreva… Alla dina förväntningar och föreställningar kommer att slås sönder mot första bästa klippa. Förväntningar hör inte hemma i helikopterskidåkning. Det du bär med dig efteråt är inte konkreta minnesbilder i första hand utan hårt ömmande ben och en varm glöd i ditt inre, en glöd som räcker livet ut.
När jag får frågan om jag inte tycker att helikopterskidåkning är lite väl dyrt ställer jag en motfråga: hur mycket betalade de för bilen de sitter i varje dag i sinnesbedövande trafik, vilka magnifika minnesbilder får de av att sitta i den, blänga och tuta, kolla klockan i ångest och flippra rastlöst mellan radiostationerna för att inte gå sönder av irritation?
Kostnaden är, med andra ord, relativ. Visst kostar skidåkning. Men upplevelser är inget man kan köpa på Ikea. Och på upplevelsemarknaden är helikopterskidåkning alltid rena fyndet.
Ur ett puderperspektiv (och finns det något annat perspektiv för en skidgalning?) känns skidortssemestrar ofta som svindyra felköp – du pungar ut för flyg, hyrbil, mat, boende och lektioner men blir aldrig garanterad färska skidspår. Den perfekta snön är däremot en av alla de garanterade upplevelser du betalar för när du satsar på heli-ski. Vad det handlar om är helt enkelt att väga värdet av en bit av himlen mot värdet av en chansartad charterresa… eller av att fastna med din fina bil i ännu en tråkig dags trafikstockning.
Att flyga till en avlägsen skidstuga i vildmarken är inte så mycket dyrt frosseri som billig friskvård – ett välbehövligt break från det moderna livets psykologiska mangel av motorvägar och människor i massor. Vissa kanske föredrar en femdagars skidtur för att nå ett mål som de lika gärna hade kunnat flyga till på fem minuter, men skulle de kunna tänka sig att fotvandra i fem dagar för att komma fram till en strand och bada? Knappast. Och fem dagar på fjället får dig att svettas, frysa, hungra, bli dyngsur, lukta illa och känna dig halvknäckt medan du med känslan av militärt tvång reser och fäller ditt lilla övernattningstält… Det är ingen semester, snarare ett eldprov som du lätt kan ångra och förbanna – när du i stället hade kunnat koppla av i en rustik ski-lodge utrustad med bastu, varmbad och massage. Skulle du behöva teve? Nej, det räcker med bekväma fåtöljer, ett överflöd av fantasieggande kartor och en stor skål med snacks. Skulle du behöva musik? Nej, för här är konversationen kung. Skulle du bli så trött av skidåkningen att du inte ens tog notis om komforten i sängarna? Förmodligen. Men känslan av maten är inget du missar – ett fyrstjärnigt kök av en klass du sällan finner på den vanliga skidorten. Kommer du att uppskatta de gemensamma middagarna? Ja, för de är fullständigt kravlösa. Du kan äta femrätters i fleecetröja. Den enda inofficiella klädkoden är att alla bär ett leende.
Och oroar du dig över att guiderna ska behandla dig som ett barn? Glöm det. Att vara bergsguide är ett krävande, svårt jobb och de utstrålar i regel så mycket fokus och seriositet, och har så högt utvecklade sätt att sköta sina jobb och fånga allas uppmärksamhet på att du omedelbart fylls av respekt för dem. Alla har sina egna livshistorier som alla har identiskt slut: ett kärleksförhållande med bergen och driften att hitta den perfekta snön tillsammans med dig.
Kommer du att behöva kunskaper om snösörjiga sumpmarker, skidutrustningsdetaljer, teknisk lavinutrustning och räddningstekniker? Absolut. Det måste alla som besöker sådana här utmarker – eftersom man ofrånkomligen blir del av ett team om olyckan inträffar. Även om det nästan aldrig händer. Och alla dessa grundläggande kunskaper får du, inklusive en del träning, innan du närmar dig helikoptern.
Slutligen försäkrar sig guiderna om att du har rätt kunskaper, färdigheter och attityd för att få ut maximalt nöje av äventyret – det är mer än dina föräldrar och de flesta av dina skollärare tidigare i livet klarat av! Och än viktigare, de försäkrar sig om att du har rätt utrustning. Du kanske tror att dina fatskis är breda, men de är rent anorektiska jämfört med de brädor helikopterskidåknings-lodgerna erbjuder till uthyrning – dessa påminner nästan mer om snowboards än om vanliga fatskis (de första fatskis som togs fram för helikopterskidåkning tillverkades faktiskt av lätt nedsågade snowboards), och är oerhört lättmanövrerade och, när så önskas, supersnabba utan att man tappar i fråga om läckra face-shots.
Så, okej, du hör stories och ser bilder av djupplogande pudersvängar och helikoptrar på bergskammar, och det ser fantastiskt ut, så du tänker dig att det här måste ju vara för jävla gött. Men kicken är så skyhögt mycket större än ”gött” att man måste plocka fram klichén om det ”obeskrivliga”. Iskall rök, utomjordiska face-shots, puder ända upp hit… nej, det räcker inte med att checka av superlativen i fråga om branta drömbackar, långa glaciärer, svepande kurvor. Trädskidåkning här är något du aldrig kunnat föreställa dig; tangerande det djuriska – det är inte bara snön som sköljer över dig utan urkunskaper om att träden ger skydd mot stormen, och att snön runtom är djupare, kallare, ligger kvar längre och är mindre glidbenägen.
Men den alpina utmaningen blir inte mindre bara för att det är soligt och vindstilla – det är ett enda meckigt pussel av klippor och is och rullande kurvor som vecklas ut på samma sätt som ditt sinne efter fem mils utförsåkning på en vecka. Det finns, förstås, folk som gjort en bra bit över 30 mil på samma tid. Antingen är de oerhört upplysta eller komplett galna. Men de får, åtminstone vid vissa heli-ski-lodger, en kostnadsfri dräkt för sina bedrifter.
Det finns åtskilliga etablerade platser för helikopterskidåkning i Europa och USA samt i Ryssland, Indien, Nya Zeeland och på Grönland. Men de flesta erbjuder bara dagstripper eller enstaka turer. Den som vill prova på detta för första gången gör bättre i att satsa på de mer ombonade vistelsepaketen, med den avslappnade atmosfär och personliga service som man får på de stora lodgerna i British Columbia i Kanada. Här handlar det om enorma bergsvidder – ta till exempel företaget Canadian Mountain Holidays, som inhyser dussinet olika helikoperdedikerade lodger i ett område lika stort som Schweiz – och det är ändå bara en bråkdel av provinsen.
När man helikopterskidar på sådana här platser är upprepningen minimal. Alltid nya vyer, nya känslor. Ett enda enskilt utförslöp täcker in ett större område än vad som utgör en normal skidort. Och så tillkommer den ojämförligt mycket vidare estetiken och historien, som i British Columbia med berg som The Coast, Chilcotin, Selkirks, Monashees, Purcells, Cariboos och Rockies, alla med sina individuella robusta karaktärer och med upp till 30 meter lätt, torr snö om året.
En favorit är de veckade topparna uppe på Galena – kargare än resten av Selkirk-bergskedjan i Columbia Mountains, kraftigt skogbeväxt direkt under trädlinjen, skarpa stup direkt ovanför. Namnet Galena är synonymt med skidande genom gamla skogar i pudersnö upp över huvudet. Så helikopterskidåkning vid Galena Lodge är alltid en säregen upplevelse, i synnerhet tidigt på säsongen eftersom det är det första området som blir tillgängligt för entusiasterna.
Galenas pudersnöupplevelser, höga träd och helikopterutsikter är legendariska – liksom numera även lodgeverksamheten, känd för en skön jargong och atmosfär som skapat en stor hardcorekärna av ”stammisar”. Skidstugan är utbyggd åt flera håll i både modern och traditionalistisk stil, gediget timrad och målad i jordbrunt. En avdelning med enkla men bekväma sovrum på markplanet sitter ihop med en trevåningsbyggnad med sällskapsytor och kök. Tre stora, djupa dalar strålar samman alldeles vid lodgen och ger omedelbar tillgång till skidpister som funkar i alla väder – här finns 167 namngivna pister som täcker över 1 180 kvadratkilometers yta på mellan 1 000 och 3 100 meters höjd, och de täcks årligen av i genomsnitt 1 800 centimeters snöfall. Det finns, kort sagt, alltid tillräckligt med rymd och snö för att göra sitt eget personliga avtryck i klassiska pister som Mega Bubba, Hanging Gardens och Freefall.
Men när man kommit ner vänder man sig inte om och beundrar sina perfekta spår. Oftast kan man bara se tre eller fyra svängar bakåt – ibland bara någon enstaka. Och det beror inte bara på alla träden utan på att terrängen böljar i snövågor och omöjliggör de ”svängodlingar” som vanligen uppstår på andra helikopterskidställen, där varje ny åkare kan lägga ut sitt eget spår intill föregående åkares.
För att köra säkert i Galena förväntas skidåkare ta på sig mer eget ansvar än vad som annars är brukligt, eftersom guiderna inte kan ha samma uppsikt här.
Många pister löper längs trånga bergsryggar som delar sig i två eller fler nya bergslinjer, med stupande väggar emellan. Föreställ dig att du följer kanten på en jättelik pyramid – och så delar sig plötsligt pyramiden så att det blir två kanter. En skidåkare som väljer ett spår någon enstaka grad ifrån övriga kan hamna på en helt annan kant och sluta i botten av en dalgång åtskilliga kilometer från resten av gruppen.
Guiderna förklarar varje åk från toppen och pekar ut riskfulla passager och nästa upphämtningsställe. Sedan försvinner de i ett ogenomträngligt moln av virvlande snö – inte för att lämna dig i sticket utan för att säkra vägen ner så att du själv kan släppa loss inom guidernas ramar.
Givetvis kommer du inte att vara ensam på de här turerna. Men du kanske funderar över vilka filurer du kommer att få dela helikoptern med – ett gäng coola heli-ski-livsstilsposörer? Nej, folk som sysslar med helikopterskidåkning är inget annat än superpassionerade skidåkare, idealister som lever för att förverkliga sina drömmar. Och är du inte likadan själv har du hamnat på helt fel ställe. Elitism räcker inte till som attityd, och inga pengar i världen kan köpa dig passion – oavsett om du skulle ha råd en gång om året eller en gång i livet. Och det är ju exakt detta som gör att det är värt det. Varenda krona, varenda minut.
För i slutändan finns det ju bara ett enda skäl till varför folk sysslar med helikopterskidåkning över huvud taget – puder. Och en hängiven skidåkares kärleksrelation till puder går ju inte att beskriva. Det handlar bara om att älska. En gång om året eller en gång i livet.
Heliskiingboende i british columbia
CMH Heli-Skiing
Banff, Alberta
12 olika skidstugor
Pris: 20 000–67 000 kronor för 3–10 dagar.
canadianmountainholidays.com
CMH Galena
Här finns matsal, lounge och bar, sällskapsrum och butik; gymutrustning, bubbelpool, bastu och massage. Internetuppkoppling via satellit, ethernet och trådlöst nätverk, två gästdatorer.
20 enkelrum och 12 dubbel-/tvillingrum, samtliga med eget bad.
Kapacitet: 44 gäster.
Fem steg till en bra helikopterskidresa
1. GÖR GEOGRAFILÄXANMed ett dussin bergskedjor, jättelika vertikala glaciärer och djupa skogar, och ett gigantiskt utbud av skidorter med cat-ski- och heli-ski-verksamheter, erbjuder British Columbia i princip allt en skidåkare kan drömma om. Du måste sätta dig in i utbudet för att finna exakt vad som passar dig bäst – din drömskidresa börja på nätet: travel.bc.ca
2. INGET FÖR ALLAI motsats till vad vissa lodger hävdar så är helikopterskidåkning absolut ingenting för dig som inte är riktigt vass och erfaren på skidor. Nybörjare eller halvdana hobbyskidåkare kan ha hur kul som helst i en slalombacke, men en heli-ski-resa är något annat och slutar lätt i både svindyr och fysisk leda och bedrövelse för den oförberedde. Helikopterskidåkning är snarare belöningen för den som ägnat åratal av sitt liv åt utförsåkning.
3. HÅLL FORMENVisst är det viktigt med riktigt breda reverse-camber-skidor för att fixa puderäventyret, men inget är viktigare än att vara i fysisk form. Kör många och långa cykelpass på gymmet eller på landsvägen innan helikopterturen – och se det som en investering i din investering…
4. OMVÄXLING FÖRNÖJEROm du bestämmer dig för att testa helikopterskidåkning i British Columbia, boka in några dagar på en vanlig skidort i provinsen och inled vistelsen där –Revelstoke Mountain Resort, Kicking Horse eller Whistler är bra val. Perfekt för mjuk uppvärmning i samma luft och miljö, och för att komma ur jetlaggen, innan du tar dig vidare till helikopterlodgen. Och vem vet, du kanske får sköna puderupplevelser redan där.
5. LAVINRESPEKTMed tanke på hur många ställen för helikopterskidåkning som finns därute och hur många tiotusentals entusiaster som tar sig dit varje år är lavinolyckor ändå extremt ovanliga. Men även om varje lodge har sitt eget säkerhetsprogram och informerar sina besökare om de grundläggande kunskaperna bör du – för ditt eget självförtroendes och nöjes skull, och för att göra hela gruppen än säkrare – vara stensäker på hur man använder en transciever, en snöspade och en sond.
