Det finns ikoniska platser som är måsten på ens ”bucketlist” innan man dör. Platser som är så fotogeniska att de nästan hör hemma i sagovärlden. På den listan hamnar Dubrovnik. En ny ikon, som ett nytt Venedig.
Text och foto: Charlotta Rönn
Dubrovnik är inte ”ny” i historisk bemärkelse. Staden har funnits sedan romersk tid, men just nu lyser Adriatiska havets juvel starkare än någonsin och trängseln är stor under högsäsongen då bortåt 10 000 personer vistas på en yta lika stor som Gamla stan i Stockholm. Alla vill hit – romantiska par, Game of Thrones-fantaster från hela världen, tusentals kryssningsgäster, men också kändisar. Förra året siktades Kate Hudson, toppmodeller som Lara Stone, fotbollsproffs som Bastian Schweinsteiger och Maradona. Den amerikanska societetsfashionistan Fabiola Beracasa gifte sig förra sommaren i Dubrovniks historiska palats inför kända gäster och hade scenframträdanden med både Snoop Dogg och Kanye West.
Många har förtrollats av världens största teveserie Game of Thrones. I dag kan man göra vandringar till inspelningsplatser i seriens King’s Landing, man kan spana över Kolorinaviken –Blackwater Bay, kika in i Lovrijenacfortet – Red keep – och gå över klaffbron genom Pileporten till rektorspalatset – Qarth.
– Jag började med Game of Thrones-vandringar i maj förra året och det är så populärt att jag har turer varje dag, berättar Ivan Vukovic.
Rektorspalatset var maktens centrum under 700 år när Dubrovnik, mellan åren 1358-1808, utgjorde den självständiga stadsstaten Republiken Ragusas, styrd av en folkvald rektor.
– Man var på många sätt föregångare här då slavhandeln avskaffades 1418, berättar min guide som visar stadens historiska sevärdheter som rektorspalatset och det romantiska Sponzapalatset, världens tredje äldsta apotek och den vackra Onofriofontänen.
”Friheten kan inte köpas för allt guld i världen”, lyder den latinska inskriptionen över Lovrijenacfortets port. Paradoxalt nog så inger Dubrovnik en enorm frihetskänsla trots att staden omges av en 25 meter hög mur. Kanske beror det på att man kan se staden ovanifrån genom att vandra uppe på den två kilometer långa muren? Man kan även nå högre höjder än så. Ta linbanan till berget Srd och du bjuds på en magnifik panoramavy över den bergiga kusten, halvön Lapad där många av turisthotellen och stränderna finns, och det blånande havet.
Adriatiska havet känns alltid närvarande i Dubrovnik oavsett om man sitter på en taverna i den gamla hamnen eller om man slinker in genom ett hål i väggen till klippbaren Buza där man både kan bada från klippor och dricka drinkar. Bättre ställe finns inte för att se en klotrund och mättad sol gå ner i havet. Här återhämtar sig kroppen snabbt från dagens värmeöverslag och precis som ett lejon väcks hungern till liv i skymningen. Nu börjar jakten efter en restaurang. På huvudgatan Stradun ligger serveringarna på rad liksom på marknadstorget Gunduliceva Poljana, men vik in på smågatorna. Ta dig bort från stojet in i de bortersta gränderna och du hittar garanterat en liten krog med färsk fisk på menyn och ett friskt Pošipvin från Pelješachalvön. Njut långt in på natten. Den är kolsvart och ljummen, men vilken natt – som hämtad ur Disneys Lady och Lufsen!
Efter ett par dagars strosande eller lättjefullt slappande på stranden vaknar upptäckarlusten. Vad gömmer sig på andra sidan berget? En biltur – eller en bussutflykt– i en och en halv timme bort, slutar i byn Mali Ston på Pelješachalvön, vars medeltida mur är som en miniatyr av den kinesiska muren. Den som har benstyrka kan i september delta i ett maratonlopp på muren som sträcker sig runt ett berg. Muren byggdes för att skydda republiken Ragusas vita guld – saltverket. Saltet produceras i saliner än i dag och en påse med det finaste havssaltet är en självklar souvenir. Mali Ston är vallfartsort för ostronfantaster. De fina små ostronen har en alldeles speciell, oförglömlig sälta. Det dukas upp ostron på Vila Koruna, som också har musslor, grillade räkor och risotto med bläckfiskbläck på menyn.
Det är inte bara Pelješachalvöns ostron som är vida kända utan också vinerna. I den sandiga jorden växer den gröna druvan Pošip och den blå druvan Plavac Mali. Det är framförallt de röda vinerna som har gott renommé. Här kan man göra en provsmakningsodyssé mellan vingårdarna. Milos och Vukas i Ponikve hör till topproducenterna, men det riktiga ässet är Korta Katarina i Orebic, längst ut på udden. Här görs prisbelönade viner som exporteras till USA och som serveras på lyxkrogar i Kroatien.
– Under tiden som en delrepublik i Jugoslavien, var vi länge isolerade. Vi tyckte inte om våra druvsorter, men det har hänt mycket de senaste tio åren. Vi har förädlat tillverkningsmetoderna och nu finns våra viner på världskartan, säger vinmakaren Bika Silic Maroevic.
Efter provsmakningen hade jag önskat att resväskan var större. Korta Katarinas viner är verkligen värda en omväg. Och ett återbesök.
