Kroatiens Dalmatien bjuder på en förtrollande blandning av pittoreska fiskebyar, magnifika medeltidskloster och vildvuxna kryddodlingar. Andrea Alborno kryssar mellan öarna i den kroatiska skärgården.
Text: Andrea Alborno Översättning: Fredrik Muhr
Dagen gryr. Färjan från Ancona glider långsamt fram över hamnens spegelblanka vatten samtidigt som Split vaknar till liv. De första solstrålarna bryter fram i en brusande symfoni av kvinnoröster från marknadsplatserna – fiskmarknaden bakom nyrenässanspalatset Trg Republike och frukt- och grönsaksmarknaden i närheten av Dioklecijanova Palaca.
En kopp kaffe på Bar Luxor löser upp gruset i ögonen. Miljön är nära släkt med den på kaféerna i det angränsande Italien. Någon läser tidningen över kaffet medan andra sitter och småpratar i ett hörn. Det känns normalt och familjärt samtidigt som man kan förnimma ett eget kroatiskt stuk.
Med hjälp av kaffet påminns vi om att Kroatien inte bara är soldränkta vikar och kristallklart saltvatten, utan också ett krigshärjat land där olika kulturer och folk både drabbat och smält samman. Här i Split blandas gotik med barock, venetiansk arkitektur med dalmatisk tradition i resterna av det romerska diocletianska palatset och dess superba kolonner som står i arkader och överblickas av katedralen San Doimos torn.
En timmes båtfärd tar oss till Brac, ön som är berömd för den vita marmorn som använts till de adliga palatsen i Split och Venedig och senare funnit sin väg till Berlins Reichstag och Vita huset i Washington. Brac har blivit en tillflyktsort för konstnärer som speciellt på sommaren låter sig fyllas av inspiration från den dalmatiska skärgårdsön. En internationell samling målare, skulptörer och andra konstutövare har sina sommarhus utspridda över hela ön, men mest i närheten av byn Bol.
Inte långt ifrån ligger den vackra lilla halvön Zlatni Rat, en tunga av grus och sand som flyttar sig efter vindens toner och havets strömmar. Vad kan bättre stimulera en konstnärlig tankegång än naturens nyckfulla lekar? En tur till öns insida bland vildvuxen salvia, timjan och rosmarin för oss till klostret Blaca från femtonhundratalet.
Klostret uppfördes under en grotta på en klippa som beboddes redan för över två tusen år sedan. Det står numera praktiskt taget övergivet. Om det inte vore för att det är getter och inte jakar som betar på ängarna omkring klostret skulle det lätt kunna förväxlas med ett tibetanskt gompa.När skymningen faller är det ett måste med ett besök till den lilla fiskebyn Milna på öns nordvästra sida. Två eleganta intima småbåtshamnar lockar även jetsetet som ligger och gungar i sina segelbåtar, omgivna av ett tjusigt sceneri av saltvatten, klippor, antika murar och en blå och skär himmel. Den sjunkande solen markerar konturerna på öarna längre ut, en och en, för att slutligen bli ett med horisonten.
Lila fläckar som blandas med gult och grönt slingrar sig mot azurblå kristaller som i en impressionistisk tavla. Det är Hvar, den långsmala mest färgrika och soldränkta ön i den kroatiska skärgården, också kallad Adriatiska havets Madeira för sitt milda klimat.
På våren klär sig Hvar i doftande lavendel och lysande gul ginst som ger landskapet en exploderande kromatisk effekt, medan luften fylls av aromatiska dofter av rosmarin och salvia. De gamla stengärdsgårdarna påminner om spindelväv som drar med sig lavendeln ner i det blåa havet vid foten av Hvar, öns huvudstad med samma namn.
Bortom lavendelfälten, där endast arbetsbinas surrande bryter tystnaden, ligger små byar som prickar i landskapet. Längs vägen framför husen uppvisas torkad lavendel i olika former för försäljning över improviserade diskar bestående av träbord. För betjäning: skrik! Ett ”ho-hoo” trollar fram en välvillig gumma som vi tydligen störde mitt i disken. Som så ofta på andra ställen leder även detta sammanträffande med den lantliga befolkningen till en inbjudan att smaka ett gott glas rödvin på gården.
Bakom stenhusens träportar, som i kvällningen härbärgerar värmen från den heta dagssolen, bevaras frukterna av en antik bondekultur som lever kvar, och som i motsats till solen inte har en tanke på att dra sig undan. Dessa frukter, eller skatter, är fikon, vin, oliver, kapris, lavendel och kryddväxter som till stor del odlas på öns plana del, Velo Polje, i närheten av Stari Grad.
I skogarna och på fälten betar får och getter. Nordanvinden, boura, sveper ofta över ön och förser den på så sätt med lika delar sol och regn. Den lantliga delen av ön smälter samman med den historiska vilket staden Hvar vittnar om med sina stadsmurar från tolvhundratalet. Stadens kärna utgörs av Trg Sveti Stjepana, Stefanusplatsen, som kantas av vackra byggnader på tre sidor: den antika logen, klocktornet och de olika palatsen Podestà, Mandracchio och Arsenalen.
I den östra delen av detta fyratusenfemhundra kvadratmeter stora torg står Stefanuskatedralen med sin fasad i venetiansk renässans. Mellan 1420 och 1797 blev Hvar en viktig hamn för Venedigs handel i orienten. Sankt Markus lejon vittnar där alltjämt om den mäktiga sjöstaten vid Stefanusplatsen. Hvar är en konststad och på många andra vis en källa till den kroatiska kulturen. Hannibal Lucic och Niksa Pellegrinovic är två av de viktigaste namnen som under femtonhundratalet levde och verkade här.
Venedig och Korcula tvistar sedan sekler om att vara födelseplatsen för Venedigs mest berömde man, Marco Polo. Enligt kroaterna var det i den gamla delen av staden som han först såg världens ljus. Legend eller verklighet? Det har mindre betydelse. Mysteriet består, och accentueras av den fascinerande gotiska stilen på palatsen, gränderna, portarna och fönstren, och Sankt Markus-katedralen från femtonhundratalet. Korcula karaktäriseras av tät växtlighet där cypresser och pinjer växer om vartannat med vilda olivträd och ekar.
Ännu vildare är den vackra ön Mljet. Det var där Homeros Calypso hade sin boning och Odysseus gick i land på sin resa till Itaka. När vinden tar tag i pinjerna och ekarna som bekläder ön får man känslan av att de sjunger.
Skönheten når sin kulmen där havet har format två sjöar av saltvatten: Veliko Jesero (stora sjön) och Malo Jesero (lilla sjön). Mitt i Veliko Jesero nästan flyter den lilla ön Santa Maria, och på denna ö ligger ett benediktinkloster som grundades 1151 av munkar ifrån Gargano i sydöstra Italien. Detta är Mljets nationalpark, kanske inte så välkänd men inte mindre mystisk för det.
Med ett hopp förflyttar vi oss från Calypsos gröna skogar till Dubrovniks röda tak. Denna arkitektoniska juvel är återuppstånden ur askan efter de serbiska bombningarna mellan 1991 och 1992. Kriget har märkt men inte förintat den kroatiska folksjälen. Med hjälp av statliga och privata insatser har staden – som finns med på Unescos lista över världsarv – återuppbyggts enligt sitt gamla mönster på rekordtid.
Omgivna av en mur som är tjugofem meter hög på sina ställen och närapå fem kilometer lång, samlas husen i Dubrovnik runt den centrala gatan Stradùn. Denna artär är inte bara ett flaneringsstråk för ungdomar utan även vägen till de fina palatsen och monumenten i den historiska italienska delen av staden: franciskanerklostret från trettonhundratalet i romersk-gotisk stil, Onofriofontänen och Rettoripalatset från fjortonhundratalet, kyrkorna San Biagio och Santa Maria Maggiore. På andra sidan stadsmurarna väntar havet med sina vida ytor som smeks av den doftande vinden.