I Marocko är golfen ett anrikt kunganöje, från Tanger i norr till Ouarzazate i söder. Det har berett väg för en putt bland apelsinträden på anrika Marrakech Royal Golf Club – eller varför inte bland ormtjusarna på Djemaa El Fna-torget.

Hotell i Marrakech

I ena kanten av det gigantiska torget Djemaa el Fna i Marrakech står en ormtjusare, en kryddförsäljare och man med en puttingmatta. Är det verkligen det? Jag går närmare och, jodå, det är sant. En sådan där grön, smålöjlig sak som man ger i femtioårspresent till folk som fick en dörrmatta med golfspelare på när de fyllde fyrtiofem.

Mannen ropar att det bara kostar några dirham att putta tre ­bollar. Endel salongsberusade turister testar den halvbilliga ­puttern, liksomnågra marockaner som inte verkar ha råd eller möjlighet att leta sig uttill en riktig golfbana. En störig tysk lovar alldeles för högt att bliormtjusare om han inte sätter åtminstone en av sina tre. Själv väljerjag i stället att gå till just dem, ormtjusarna. Annars spelar jag gärna golf i Marocko. Mer än gärna till och med.

Det finns ett tjugotal banor i landet,från Tanger längst i norr till Ouarzazate i söder. De flestagolfturister dimper ner med charterplan i badorten Agadir långtsöderut, ungefär i höjd med Kanarie­öarna, och därifrån brukar deupptäcka Marocko norrut. Vilket åtminstone enligt kartan är en omvägför den som vill upptäcka landet. Bara fjorton kilometer skiljernämligen Marocko från den europeiska kontinenten uppe vid Gibraltarsund.

Säg Marocko och be någon associera. Äldre kommer att sägaCasa­blanca. För en hel generation är Marocko synonymt med ­filmenCasablanca, där Humphrey Bogart och Ingrid Bergman fick pianisten Sampå Ricks Café att play it again.

För åtminstone en halv svensk generation är Marocko lika medåttio­talslåten Marrakesh med gruppen Reeperbahn. Där sjunger OlleLjungström att han ”rider bland tuareger mot en sagostad” — och sårefrängen som alla ylade med i: ”Maaaaraakeeesh, Maaaaraa­keeesh …”.

Ljungström tänkte sig knappast en puttingmatta där. ­KnappastReeperbahns fans heller, men livet går vidare och i dag är de ­fansenjust i den ålder när de gör karriär i it-branschen och åker på­golfresa med kollegorna till, varför inte, Marrakech.

Bortåt åttahundra tusen invånare bor i den sägenomspunna ­staden sompå något märkligt sätt lyckats göra sig till en måsteplats att bocka avför världsresenärer. Nu kanske mer än någonsin.
Att hyra in sig i en riad — traditionella rikemanshus med egenträdgård, nu ofta drivna som hotell — är stort i Marrakech sedan någraår och mängder av sådana renoveras och ställs i ordning för människorpå jakt efter lite äventyr med lagom lyxkänsla. Och många av dessaspelar förstås golf.

Därför blir man inte helt förvånad när en golfbag lutad mot­ytterväggen är det enda som avslöjar att detta är ett palats­liknandehus. Utsidan ser nämligen inte mycket ut för världen. Det här är engata som känns dammig. Mopeder rusar förbi. Ett par små butikererbjuder tidningar, lite godis och på hyllorna står matburkar som serut att ha väntat länge på kunder. Det är en sådan där gata som gör attman tittar ett par gånger extra på adresslappen.

Men, jodå, adressen stämmer och en skylt vid en stor port mitt i enhalvsliten stenfasad visar att riaden ligger där. Två barn ­spelarfotboll. Porten till riaden öppnas.Eller är det till paradiset? Tanken med den gamla arkitekturen i alla dessa rikemanshus ärnämligen densamma. Utåt visas ingenting, insidan är extrem lyx. Alltiduppbyggt kring ett atrium med växter och en fontän eller ­liten dammdär det uppåt öppnar sig mot himmelriket. I de riader som byggts om till boende för, till exempel, ­golfandeturister tassar personal runt och putsar på allt som glittrar och­glänser med en effektivitet som imponerar.

Tre banor finns i Marrakech numera.Amelkis Golf Club, ­Palmeraie Golf Palace och Marrakech Royal GolfClub. Den sista är den äldsta, byggd redan 1918 och det märks. Denpåminner egentligen ­ganska mycket om en svensk skogsbana, hurparadoxalt det än kan låta, med ganska korta och smala hål. Skillnadenär att där vi har tall, gran och björk står här eukalyptus, palmer,oliv- och apelsinträd i vägen för bollarna.

”Royal” i namnet är vanligt förekommande bland marockanska golfbanoreftersom kungafamiljen är golfgalen. Den förre kungen, Hassan II, somdog av en hjärtattack 1999, var till och med singelhandikappare. Hansson, den unge och reformvänlige kung ­Mohammed VI, är visserligen merförtjust i jetski men ­spelar ändå ibland. Detta har fört med sig attMarocko har förvånansvärt många — och gamla — banor.

Marrakech Royal Golf Club lär ha varit en av gamle kungensfavoritbanor. Klubben stoltserar gärna med att många internationellastorheter har spelat där långt innan golf- och riadboomen kom. WinstonChurchill och Ike Eisenhower till exempel.

Tanken skapar en viss känsla. Att dricka en kopp te i skuggan, ochveta att trädet även skuggade Churchill och hans cigarr, är ­speciellt.Jag tycker mig nästan höra historiens vingslag, tills jag inser att detär en uggla som lyfter från trädet.

Signaturhålet, det svåraste, är nummer femton och heter ­BirgitteBardot. Varför förstår man när man ser det (en ledtråd är två ­kullar).De två andra banorna är nyare och annorlunda. Palmeraie har ritats av Robert Trent Jones senior, en legend påområdet, och bara det får golfare att vallfärda hit. Med ­Atlasbergensom fond, flera små sjöar och massor av palmer omgärdas denFlorida­inspirerade banan av ett mäktigt femstjärnigt hotellområde.Kort sagt: en imponerande golfanläggning med betoning på ­anläggning.

Amelkis, ritad av Cabell Robinson, kallas ibland Marockos bästabana, vilket i och för sig några andra banor gör också. Men bra är deni alla fall. Banan är lång och ganska svår. Den som inte ­tjyvtränatbunkerslag hemma mår kanske bäst av att stanna i klubbhuset som förövrigt är byggt som en traditionell kasbah. Loungen med ­öppen spis ärriktigt trevlig.

Alla tre banorna ligger en kort bilfärd från det stora Djemaa elFna-torget med kryddorna och dansarna och ormtjusarna ochputtingmattan. Och, vem vet, numera kanske även en tysk ormtjusare. Han missade nämligen alla tre.

Tips – Golfklubbar och restaurangerThe Amelkis Golf Club
Route de Ouarzazate
+212-244 044 14
onapar.ma

The Palmeraie Golf Palace
Circuit de la Palmeraie
+212-243 010 10
pgpmarrakech.com

Marrakech Royal Golf Club
Ancienne route, de ­Ouarzazate
+212-243 010 10
Alla tre banorna kostar ­omkring en svensk femhundring att spela. Plus en hundring för obligatorisk caddie.

Det är för det mesta ­hyfsat lätt att komma ut på banorna, ­möjligen undantag vissa helger.

ÄTA
Le Comptoir
Hit kommer man kanske inte för maten — men väl för partystämningen som kommer med ­jetsetklientelet. Magdansöser dansar på borden.
Avenue Echouhada, Hivernage
+212-24 43 77 02

Stylia
Bara att hitta hit är ett äventyr. Men innanför ­dörrarna ­öppnar sig en värld av överdådig lyx.
34, Rue Ksour
+212-24-44 05 05
stylia-restaurant.com

Alizia
En av många, många små ställen med bra och billig mat. Ska man följa rådet ”gå dit lokalbefolkningen går” är det hit man ska gå. Ung publik.
Avenue Chouhada
+212-24-43 83 60

Fakta

BOENDE

Villa des Orangers

En typisk riad, rikemanshus, som gjorts om till ­lyxhotell. Bara några minuters promenad från torget och intill medinan.
6, Rue Sidi Mimoun
+212-24-38 46 38
Lediga rum & priser

Les Jardin d’Ines Designhotell
Går i morisk stil och ligger nära golf­banan Palmeraie Golf Palace. Spa, ­pooler och palmer i en lyxig atmosfär.
Circuit de la Palmeraie
+212-24-33 42 00
lesjardinsdines.com

Les Jardins de la Palmeraie II
Lägenhetshotell med utsikt över Atlasbergen. För familjen eller lilla golfgruppen.
Circuit de la Palmeraie
+212-24-33 46 00
palmeraievillage.com

ÅKA DIT

Det är bäst att ta sig till Marocko på våren och hösten, även om golf går att spela året runt. Det går både charter och reguljärflyg — ­Agadir tar emot flest charterplan och är ­favorit hos många ­golfare. En golf­runda är lätt att kombinera med ­turistande i andra delar av ­landet. Det går även färjor från den ­spanska sidan av ­Gibraltarsund från ­Algeciras till i ­första hand Tanger.

Bilar finns att hyra överallt och det är hyfsat bra vägnät generellt. Riktigt bra längs kusten. ­Skyltarna kan vara problem, framför allt på ­mindre platser, om man inte kan ­arabiska. Tågnätet är utbyggt, om än lite långsamt, men fungerar bra för den som vill ta sig mellan större ­orter (på www.oncf.org.ma hittar man infor­­mation). Bussnätet mellan stora ­städer är också bra. Annars är systemet med ”grand taxi” vanligt och billigt för den som reser långt i landet.