En minst sagt minnesvärd upplevelse i hjärtat av Frankrike, där har ni min allra första båtsemester. Låter det fantastiskt? Det var det. Och tro det eller ej, varken licens eller erfarenhet behövdes. Läs om mina små (och roliga) hinder på vägen och vad som gjorde båtturen så speciell.

DENNA ARTIKEL ÄR EN ANNONS FRÅN LE BOAT

Det var min första båtsemester med Le Boat. Fem dagar i Frankrike, vad kunde egentligen vara bättre? Men lite nervös var jag allt. Var min franska verkligen tillräckligt bra? Att kalla den grundläggande vore smickrande för mig.

Till slut bestämde jag mig ändå för att den fick duga. Inte bra, men tillräcklig för att bege mig iväg till Bourgogne, 20 mil söder om Paris, själva hjärtat av Frankrike. På vägen dit var det dock inte språket som min stora farhåga utan mina bristfälliga, för att inte säga obefintliga, båtkunskaper. Jag skulle alltså ut på en båtsemester, men hur fungerade det? Finns det elektricitet ombord? Hur styr man egentligen? Jag hade ingen aning. Jag visste inte ens om det skulle gå att sova på natten medan båten rörde sig framåt.

När jag väl såg båten för första gången hade jag dock bara en fråga i huvudet. En som jag inte hade tänkt på tidigare. Varför var gången runtom båten så smal? Jag tog det säkra före det osäkra med min stora resväska och steg ombord via soldäcket, den snäva sidopassagen fick vänta.

Väl ombord blev jag positivt överraskad. Såväl allrummet som köket var betydligt större än de verkade på bilderna jag hade sett innan. Jag kände mig som hemma direkt och började installera mig i min hytt ombord på Magnifique – mitt hem under de kommande dagarna. Elektricitet hade vi också, visade det sig, och således kunde vi både ladda våra telefoner och duscha varmt innan avfärden. Batterierna på båten laddades dessutom upp under resans gång.

Snart fick jag också en av mina initiala frågor besvarade – personalen som visade oss båten talade god engelska och tog sig tid för att svara på alla våra frågor. Nu kunde äventyret börja – min allra första båtsemester hade just börjat. Senare visade sig att min dåliga franska inte var något problem någon annanstans heller. Det gick alldeles utmärkt att kommunicera överallt, antingen på engelska eller med hjälp av gester och teckenspråk. På så vis fick jag till exempel en hel del goda råd av slussvakterna längs med vägen.

Jag stack jag ut huvudet genom fönsterluckan för att titta ut över hamnen vi skulle lämna morgonen därpå. Då hör jag att en av mina vänner ropar på mig. Han behöver hjälp med att bära våra cyklar ombord. Självklart, tänkte jag tills jag mindes den smala gången längs med båtens kant. Den enda väg vi kunde få cyklarna ombord.

Just snyggt, jag som inte hade tänkt att vara den första att ramla i vattnet. Framför allt inte här i hamnen innan vi ens hade börjat åka. Det gick dock vägen, tack och lov. Men jag kände redan i det här skedet att det var stor skillnad på mig och de som hade sjövana i sällskapet.

Morgonen därpå vaknade jag utvilad och redo för att kasta loss. Båten rörde sig knappt under natten, kanske inte så förvånade i och för sig, med tanke på att hamnen var liten och vågorna få. Före avfärd var det dags för att provtur med en ur Le Boat-personalen. Han plockade fram båtnyckeln, tittade upp mot oss och sa ”nu behöver jag en kapten”. Vi andra bytte nervösa blickar med varandra. Ingen ville vara först. Ingen ville skämma ut sig.

Det blev förstås jag som fick börja. Nåväl, tänkte jag, om jag tar det hela väldigt långsamt borde inget kunna hända. Men utan styrfart går det inte att – styra. Därför höjde vår ”körlärare” farten, men tillade också: ”Vi är ingen speedboat”. Jag följde hans instruktioner och snart släppte min blyghet. I stället började verkligen att se fram emot vår kommande resa.

Så kom vi till den första slussen. Och jag mindes lärarens varje ord. ”Tänk på strömmarna, sakta ned farten, styr rakt.” ”Hur stor är båten – och hur stor är slussen?”

Det gick nästan överraskande bra. Mycket tack vare att jag tog hjälp av propellern (även om erfarna båtförare säkert skrattar åt det). När vi väl var är igenom kände jag glad – och stolt. Det första hindret var passerat.

De kommande dagarna blev båtkörningen nästan rutinmässig. Rutinmässigt, men samtidigt rolig. Samtliga var rörande överens om att det bästa var att styra från soldäcket där utsikten var som bäst. De få gånger det regnade lätt var det dock frestande att ratta båten inomhus, men kort sagt: det var roligare ute i det fria, särskilt med det vackra landskapet runt omkring oss. Snart slutade också den smala båtgången att vara ett problem för mig. Tvärtom kunde jag röra mig där som om det hade varit iland.

Efter min första båtsemester kan jag lugnt säga att det inte fanns någon anledningen till att oroa sig på förhand. Att styra båten var enkelt och roligt och baspersonalen förklarade allt in i minsta detalj. Det finns ingen anledning att planera särskilt mycket i förväg, det går ändå inte som du har föreställt dig innan. Så tänk inte för mycket på det innan du åker, lämna i stället sinnet öppet för det oväntade och de nya upplevelser som du kommer att stöta på längs med vägen. Försöker du kryssa med en exakt färdplan tappar du snart den avslappnade effekten som en båtsemester innebär.

För ett första intryck av hur det är att kryssa sig igenom regionen Bourgogne, kolla in det här klippet.

Då återstår bara för mig att önska dig en underbar första båtsemester, precis som jag hade!

Om du vill läsa mer om Le Boat, besök oss på leboat.se eller kontakta oss via telefon: + 49 (0) 6101/55791481

Nyfiken på vår nya broschyr för 2016? Den beställer du här.