Oliven ger oss allt – smak och skönhet

Krönika

Oliven ger oss allt – smak och skönhet

2016-04-13

RES matexpert Staffan Heimerson gillar oliver. Här skriver han om sin passion för tilltugget.

Text: Staffan Heimerson
Foto: Istock

Thomas Jefferson – den amerikanske 1800-talspresidenten, Parisambassadören, tänkaren och arkitekten med sin ljuvliga Virginiaboning, Monticello – hade en nästan parodiskt högtidlig inställning till det silverskimrande trädets kraft och skönhet: ”Olivträdet är helt visst himlens ymnigaste gåva.”

Jefferson har rätt. Jag tänker på det varje gång – och det är ofta – som jag färdas i bil från norra till södra Europa.

Upplevelsen är alltid densamma – lättnaden av att ha tagit sig genom ett av Alppassen Brenner, San Bernardino, St Bernhard eller Simplon och allt vad de heter. Men den sjungande lyckan kommer inte där. Den kommer när du närmre kusten tar dig över de liguriska bergen och ser det första olivträdet. Äntligen är du hemma i Medelhavsområdet!

Det är känt sedan länge. Lucius Junius Moderatus Columella, en framgångsrik bonde och tänkare som levde i Romarriket åren 4 till 70, skrev på latin: ”Olea prima omnium arborum est. ”Oliven är det främsta av alla träd.

Det är omöjligt att inte bli berörd av det grafiskt vackra, knotiga trädet och dess silverskimrande gröna blad. Olivens blomma har en ljuvlig doft och olivträdet behåller sina blad genom vintern. Och att inte vara tacksam för dess fenomenala frukt: den hälsosamma oliven.

Oliven är det bästa snackset – grön eller svart – men alltid med kärnan kvar och helst inte tillkrånglad med mandel eller chilifyllning till glaset med vin framför en höstbrasa. Läcker som ett tilltugg vid måltiden i form av en tapenade (olivmousse). Som sås i en pasta. Som pricken över i:et i en köttgryta. Och i en soppa gjord på oliver (se receptet). Och inte att förglömma, två oliver på en tandpetare är som dekoration och smakkomplement, oöverträffade när du skakat din dry martini.

Oliver har i tusentals år odlats i Medelhavsområdet. Faraonerna hyllade oliven och Bibelns Kung Saul smorde olivolja i sitt ansikte. Jesus satt under ett olivträd i Getsemane, när Judas förrådde honom och Yasser Arafat stod 1974 i FN och sa: ”I dag har jag kommit med en olivkvist i min ena hand och en frihetskämpes gevär i min andra …”.

Olivträdet är ju symbolen för själva livet. I den grekiska mytologin gav guden Zeus bort Pallas Athena till staden Atikka mot att han som gengåva fick ett ympat olivträd. För den som högg ner ett olivträd utdömdes dödsstraff. Och gubben Noak tog, på Bibelns arken, med sig inte bara djur utan också tre träd, nödvändiga för människosläktets överlevnad. Ett av träden var oliv. Och när Noak i dramats happy end från sin ark släpper iväg en duva, bär denna i näbben en olivkvist. Det var den olivkvisten som inspirerade Picasso till hans berömda tavla med dess fredsbudskap.

Olivens roll i historien, religionen och politiken är stor. I matlagning är den ännu större. Oliver odlas numera i Grekland och Italien. I Frankrike, Spanien, Portugal, Kroatien och Albanien. I Nordafrika, Turkiet, Kalifornien, Mexiko, Australien och på Nya Zeeland. Jag har förmodligen missat ytterligare några länder. Allra störst produktion är det i det karga spanska landskapet Extremadura.

Det finns en visdom (min) som lyder: när du väljer var i världen du vill bosätta dig, bosätt dig inte på en plats som saknar olivträd! Ty finns olivträdet finns också solen och vattnet, historien, det goda vädret och de vänliga människorna. Du äter jullunchen på terrassen och du sitter på trottoarkafé året runt. (Byt ut ordet oliv mot furan och granen, lönnen, linden, almen, aspen och asken. Rätt, det ger inte samma sug. Inte ens palmen inger samma känsla.)

November och december är skördetid.
Olivskörd är påfallande likt vinskörd. Bara arbete. Sträckta armar, värkande ryggar och dessutom försett med ett riskmoment man slipper i vingårdarna: vi klättrar på vingliga stegar.
För att få tillgång till kommunens antika olivpress måste man ha en skörd om 240 kilo.

Jag sa till mig själv, att här gäller det att komma över grannars träd och annektera ödetomter med olivträd, som under åratal inte fått sina grenar beskurna, men ändå dignar av blånande oliver. Vi slog oss ihop med grannarna, vi lägger ut nät under träden, vi skakar och vi slår med käppar på grenarna, vi reser stegar mot trädkronorna – och kommer ibland upp i 450 kilo. På morgonen gnuggar du händerna för att hålla kylan borta. Men lunchen äts under sol på terrassen. Sedan rensning och leverans till kvarnen i lagens föreskrivna EU-backar, reglementsenligt designade för att kosta skjortan och göra en fabrikör i Malaysia stenrik.

Oljepressen är ett monstrum från 1700-talet. Två kvarnstenar rullar mot varandra, den ena medsols, den andra motsols. Dropp. Dropp. Dropp. I fyra timmar sipprar en grön (gissa om det är olivgrön den är) vätska ner och samlas upp i ett kärl. De två medelålders grabbar som sköter kvarnen är kommunalarbetare som bär på en medfödd surhet. ”Jag vet varför”, säger min hustru, ”de längtar till sitt vanliga jobb. Det är kanske roligare.” Deras vanliga jobb är att gräva gravar på kyrkogården.

Vi har genom åren med stolthet och kärlek tittat på dropparna. Av 450 kilo blir det cirka 60 liter olja. Vår olivolja! Kallpressad. En enda press. Den äktaste av varor. Den behöver inga ordtrollerier. Branschen laborerar annars med ett klassningssystem i fallande skala, Extra Virgine för första pressningen, Superfine. Fine, Virgin och sist Pure, den sämsta.

Avsmakningen är en ritual. Du gnider in en liten skiva baguette med vitlök och doppar den i oljan. Som vinprovare lägger vi pannan i bekymrade veck och säger: ”Harmonisk eller hur …”. Eller också faller vi in i vinsmakares mumbo-jumbo: ”Lite av kronärtskocka, va?”

Olivsoppa på Leilas vis (Recept)

4 portioner

Ingredienser

1 dl hackad spenat (går bra med fryst)
3 dl sardellfyllda oliver
2 dl vispgrädde
4 dl kalvfond

Tillagning

1. Mixa spenat, oliver och vätskan i en kastrull.
2. Koka ihop i någon minut.
3. Servera med hyvlad parmesan och oststänger eller liknande.

Mer från RES

Det autentiska Mykonos – bland antika gudar, lokala smaker och kykladiska traditioner
På Mykonos samsas tusenåriga myter med levande hantverk, familjeägda tavernor och en matkultur som formats av Egeiska havets vindar. RES upptäcker en grekisk ö vars historia och traditioner gör sig särskilt fint under årets mildare månader.TEXT: Linda Iliste Marmorerade lejon blickar ut över det soldränkta landskapet. Bakom dem breder ruinerna av tempel, bostadshus och gamla
RES-guiden: De bästa autentiska adresserna på Mykonos
RES guidar till tolv favoriter bland Mykonos historiska sevärdheter, lokala smaker och levande hantverk.TEXT: Linda Iliste DelosAntikens heliga ö och Unescovärldsarv. Missa inte Lejonterrassen, Dionysos hus och mosaikerna. Båt från Mykonos gamla hamn; avsätt en halvdag. visitgreece.gr/en/islands/cyclades/delos Mykonos FarmersOstprovning hos lokala producenter. Smaka på kopanisti, tyrovolia och xynotyro, eller boka en kurs i osttillverkning. Agios
Istanbul – en stad att äta sig igenom
Mellan frukostbordets trettio små fat och kvällens glödande kol finns en hel stad att förstå. I Istanbul berättar maten om imperier, migration, vardag och en envis tro på att ännu en rätt alltid får plats. TEXT: Redaktionen Det börjar med misstaget att kalla det frukost. Serkan tittar på bordet, sedan på oss, som om vi
RES-guiden: Smakerna att söka upp i Istanbul
RES guidar till nio favoriter i Istanbuls myllrande restaurangutbud.TEXT: Redaktionen HAN 1772 OldenLång turkisk frukost i historisk miljö. Kom hungrig och avsätt tid.Mimar Vedat Sokak 3, Sirkeciolden1772.com Casius Antioch KitchenAntakyakök i Cihangir; stenugn, mezze och lahmacun. Bib Gourmand. Akarsu Yokuşu Caddesi 36A, Cihangir, Beyoğlucasiusrestaurant.com Havuzlu / Aslan / BaharTre tips för vardagslunch i och kring
Från 9 000 nyfikna till nära 2,5 miljoner – Arlandas då och nu
Det var den första april 1962. I dåvarande Märsta landskommun ringlade sig bilköerna och på taket till Arlandas enda terminal var åskådarterrassen till bristningsgränsen fylld av en del av de över 9 000 nyfikna besökarna. Sextiofyra år senare räknas resenärerna i miljoner, och juli 2026 bjöd flygplatsen på ett rekord: att drygt 2,2 miljoner utrikesresenärer
Varför Macau förtjänar en plats i din reseplanering för Asien
Macau är ingen destination som försöker vara något det inte är. Det är en stad där portugisisk kolonialtid möter kantonesisk kultur, där antika tempel står några kvarter från världens mest spektakulära kasinoresorts, och där gatumaten håller en standard som fått internationellt erkännande. Många resenärer förbiser Macau till förmån för Hongkong eller Tokyo, men det är
Cykla på Irlands vildaste ö – upptäck Inis Mór på två hjul
Följ med Hanna till Inis Mór, den största av Aranöarna utanför Irlands dramatiska västkust – en plats där vilda klippor, hav och uråldrig historia möts. Här finns inga stora vägar och ön är lagom stor för att upptäckas på cykel. Hanna trampar fram genom det spektakulära landskapet och besöker några av Inis Mórs mest fascinerande
Resan börjar i sökrutan men AI håller på att ta över
Det första steget på en resa är ofta förvånansvärt litet. Ett ortsnamn skrivs in, några hotell öppnas i nya flikar och en karta börjar fyllas med markeringar. Den ritualen är inte borta, men den utmanas av AI-tjänster som kan ta emot ett helt residé i en enda fråga och lämna tillbaka ett förslag som redan


Copyright © 2026 RES Travel Magazine Sweden AB, c/o Nils Norberg, Lövängsgatan 3, 11544 Stockholm.