Varje måndag bjuder vi på lite måndagspepp i form av intervjuer med spännande resenärer. Först ut: kanadensiska Jodi Ettenberg som sedan 2008 har försörjt sig på att blogga om mat och om resor.

Text: Linda Larsson
Foton: Privata från Jodis blogg.

Kanadensiska Jodi Ettenbergs blogg Legal nomads är en av världens mest kända res- och matbloggar. Historierna berättar inte bara om var du hittar Mexikos godaste tamale eller Vietnams bästa soppkök utan också historien bakom maträtterna.

Bloggen var aldrig tänkt att bli Jodis levebröd, hon jobbade som advokat och tanken var att fortsätta på den banan. Och att leva ett liv som ständigt runtresande? Hon skulle ju bara vara borta ett år...

Hur startade allt?
– Planen var aldrig att bloggen skulle bli mitt heltidsjobb men så blev den det.

Jag jobbade som advokat och skulle bara ta en paus för att jag skulle ut och resa i ett år. Tanken var att jag skulle återvända till mitt "vanliga" liv hemma efter att det året hade passerat. Jag brukade skriva långa emails hem och berätta om det jag var med om - genom att skaffa en blogg och skriva av mig där kändes det inte som att jag pushade mina berättelser lika mycket i mina nära och käras ansikten.

En kollega till mig skulle också ut och resa så vi bestämde oss för att starta en blogg tillsammans – därav namnet Legal Nomads (med ett s på slutet). Hon valde att åka hem igen efter ett år, som bestämt. Själv hade jag pengar kvar så jag fortsatte att resa - och att blogga om mina upplevelser. Sen växte bloggen sig så stor att jag kunde försörja mig på den.

Vad är ditt mål med bloggen?
– Jag vill berätta historier samtidigt som jag vill ge praktisk fakta. Jag skriver rätt långa inlägg. I början sa folk att jag var tvungen att korta ner mina historier för ingen "skulle orka läsa dem". Men bra historier tar tid att berätta.

Har mat alltid varit ditt stora intresse?
– Inte alls, hade du träffat mig medan jag pluggade hade du aldrig trott att mat skulle vara det jag är besatt av i dag. Då tyckte jag att mat var något som bara tog tid från annat. Men det finns så mycket mer runt mat än bara maten som sådan och det lärde jag mig när jag var ute och reste. Olika maträtter berättar olika historier om både samtiden och dåtiden. Och sen är mat ett universellt språk mellan människor som förenar oss.

Hur länge har du varit ute på resande fot?
– Jag har varit iväg i exakt åtta år nu.

Var befinner du dig nu någonstans?
– I Oaxaca i mellersta Mexiko. Det är härifrån majsen sägs härstamma från. Eftersom jag har sjukdomen celiaki (glutenintolerans) gör det den här platsen extra intressant. Det här är också en intressant plats om man vill lära sig mer om choklad: choklad är en jätteviktig ingrediens i matlagningen här!

Hur ser en typisk måndag ut för dig?
– Jag går upp, tar en kopp kaffe, skriver, äter, skriver, äter... Min vardag är mycket att skriva och att äta. Jag älskar att äta. Och att umgås med vänner.

Hur upprätthåller man vänskapsrelationer när man ständigt är på resande fot?
- Jag har en emaillista på ungefär tio nära vänner och varje år mejlar jag dem "det här är mina planer för i år: jag kommer att åka hit, hit och hit. Vem vill komma och besöka mig, vem vill komma och bo med mig?". Sen är det lätt att hålla kontakt med människor i dagens samhälle: jag pratar ofta med mina vänner genom Skype och Facebook.

Du lever ju inte ett nio till fem-liv, vilken är den vanligaste frågan du får om din livsstil?
– Jag får ofta frågan – när ska du stanna upp? Jag brukar svara att den här livsstilen passar mig och jag har inga planer på att ge upp den. Ger jag upp den för exempelvis en pojkväns skull: då ger jag ju upp en del av mig själv. Och sen kan man visst ha en pojkvän när man är ute och reser, jag har haft långvariga relationer men jag skriver inte om dem på bloggen eftersom jag inte tycker mitt privatliv hör hemma där.

Vad är det största missförståndet om dig?
– Folk tror jag inte är rädd. Det är jag ibland men jag gör saker jag är rädd för ändå.

Har du någon gång blivit allvarligt sjuk när du har varit ute? 
– Det hemskaste som finns är att bli sjuk när man är ute själv. Jag fick åka hem från Sydafrika efter en allvarlig lunginflammation jag drog på mig under första året jag var ute och reste. Det slet på kroppen. Ett par som tog hand om mig där skrev faktiskt för några månader sedan att de hade hittat min blogg och blev så glada att jag överlevt för de trodde på riktigt att jag skulle dö där nere.

Sen fick jag denguefeber i Vietnam. Det i samband med min sjukdom var väldigt slitigt för kroppen. Det har gjort att jag är mer försiktig med var jag reser nu.

Hur många länder har du varit i?
– Cirka 70. Men jag räknar inte länder. Jag ser ingen poäng i det. Jag stannar på platser i längre perioder. Jag vill lära känna platserna jag besöker, komma under skinnet på dem.  

Du skriver mycket om hur mycket du gillar soppor, vad är det som är så speciellt med soppor?
– Det är så mycket smak i en soppa. En gång övertalade jag en vän att följa med till en stad det tog en hel dag i buss för att besöka för att där fanns en soppa jag ville prova. Det var enda anledningen att jag ville dit, på grund av soppan. Det var i Malaysia. Jag kommer fortfarande ihåg den: du måste prova den! Restaurangen heter Jonker 88 i Melaka, soppan är Coconut curry chicken laksa (så stark!)

Sen har jag aldrig riktigt varit en frukostmänniska: bacon, ägg och potatis är inte riktigt min grej. Jag ville alltid ha ris till frukost som liten men min mamma tyckte jag var konstig då. Men i många asiatiska länder är det ju inget konstigt med att börja dagen med en rissoppa.

Mexiko då, Vilken är din favoriträtt där?
- Tacos. Jag älskar tacos. Åtta tacos på en dag är inget problem, jag har förstått att det visst inte heller är normalt. Folk brukar fråga mig varför jag inte är tjockare än vad jag är. Men min hemlighet är att jag äter när jag är hungrig och slutar äta när jag är mätt.  

Vad gör du om tio år?
– Du vet, hade du frågat mig för tio år sedan hade jag svarat att jag i dag skulle vara advokat på ett kontor i New York och bo i Brooklyn. Men i stället är jag här i Mexiko och bloggar om tamales. Så det går inte att svara på. Däremot har jag många framtidsplaner. Exempelvis vill jag skriva en till bok (Jodi har redan skrivit en). Sen vill jag utveckla mina guider till glutenfri mat världen över. I många länder känner de inte till vad som faktiskt är glutenfritt och inte.

Om Jodi Ettenberg