I de täta skogarna på Rwandas dimhöjda vulkanberg lever världens största apor – bergsgorillorna, som ökar i antal men ändå är hotade. Själva är de fredliga och så länge vi också är det får vi komma på besök. Det lilla landet i Centralafrika, inte större än Småland, rymmer mycket mer än världens största apor. Här finns tusentals kullar och dalar, skyskrapor och enkla jordbruk, framtidstro och en mörk historia.
Text: Maria Hagström
Foto: Martina Holmberg
– Kan ni räkna kullarna?
Vi har stannat på en kurvig väg som leder upp längs ett berg.
– Se om ni kommer upp i tusen, uppmanar chauffören.
Nedanför breder ett landskap ut sig med gröna dalar och lummiga höjder. De tusen kullarnas land. Ovan hänger regnet tungt i molnen. Luften är ljummen och vindarna som snälla beröringar. I Rwanda är det ständigt vår.
Den två timmar långa resan från huvudstaden Kigali – där nya skyskrapor i glas och betong ritar om stadens silhuett – till vulkanbergen nära gränsen till Kongo, går upp och ner för kullar, förbi majsfält, ljusgröna teplantager och människor som vandrar längsmed vägen med stora säckar gräs på huvudena och spadar i händerna. Bikupor i träden, klasar av rhododendron, potatisodlingar, blomkål, getter, kor och bananträd intill små tegelhus. Nästan 90 procent av befolkningen är bönder.
– Alla familjer har rätt till en ko, det har regeringen bestämt, berättar chauffören.
Regeringen, och framförallt presidenten Paul Kagame, är älskad av folket, det är så alla säger. Han har fått landet på fötter efter ett av världens mest brutala folkmord, han kämpar för att hålla folket samman, jobbar för jämställdhet och att bevara freden. Det finns en rädsla hos människor för vad som kan hända den dag han inte längre är vid makten. Kan historien upprepas? Därför vill rwandierna ha honom kvar så länge det går, därför säger det att de älskar honom.
– Men folk berättar inte alltid vad de känner i hjärtat, påpekar chauffören och antyder att allt inte är bra med dagens regim, men vad hade varit alternativet?
Vulkanbergens toppar döljs av dimman i den tidiga morgonen. Luften är betydligt kyligare och råare här i norr. Turisterna huttrar under regnkapporna, med blickarna vända mot berget Karisimbi. Här bor ”de dimhöljda bergens gorillor”, huvudpersonerna i den berömda filmen från 1980-talet med samma titel. Det är bara vid Virungabergen – på gränsen mellan Rwanda, Kongo och Uganda och i Bwindi Nationalpark i Uganda, som världens enda bergsgorillor finns.
Det är en utrotningshotad art. Fortfarande sker illegal jakt och fångst. Ett annat hot är minskningen av skogsmark när alltfler människor behöver utrymme. Därför finns i dag skyddade områden, såsom nationalparker, och uppe i bergen håller människor koll på avstånd vad som sker hos gorillorna – ett arbete som startades av Dian Fossey som studerade gorillor i Rwanda på 1980-talet. Bergsgorillorna har ökat i antal sedan dess. 1989 var de 620 individet och i dag finns det omkring 880.
Gorillan lever ett fredligt familjeliv i skogen, bråkar sällan med andra grupper och undviker helst konflikt med människor. Men det betyder inte att närkontakt inte kan ske. Vår chaufför säger att han häromdagen körde två turister som hade varit lite väl kärvänliga mot varandra, med kramar och pussar, i närheten av gorillorna. En gorillahanne hade särat på dem och tagit med sig kvinnan en bit bort.
– Han gillar inte när någon annan får mer uppmärksamhet. De är vänliga djur, men det är ni som besöker deras hem och då är det gorillorna som bestämmer, säger chauffören och skrattar.
Besökarna delas in i ett flertal vandringsgrupper utifrån olika svårighetsgrader. Vår grupp på fem personer ska vandra i tre och en halv timme upp i berget för att hälsa på den största gorillagruppen om 30 individer, vilket är ovanligt många.
– En silverrygg med bra ledaregenskaper kan ha en stor grupp, berättar guiden Emmanuel Harerimana.
Han går igenom vad vi ska tänka på. Till exempel skulle det kunna hända att en av de yngre hannarna, ”the trouble makers”, buffar lite på en eller tar tag i ens arm.
– Då ska du följa med, streta inte emot. Och om en silverrygg ställer sig upp och slår sig för bröstet och vill visa sin överlägsenhet, sätt dig då på huk, visa dig undergiven och gör lätet som betyder att ni tillhör samma grupp och kommer i fred, säger han och gör grymtande harklingar, och tillägger sedan med ett flin: Men pip inte.
Emmanuel Harerimana berättar om en man som fick panik, glömde grymtandet och pep istället. Det är så ungarna låter.
– Det gick bra. Vi vet vad vi ska göra för läten för att de ska backa, håll er i närheten av oss.
Vi startar vår vandring, men får snart vända om. Gorillaspårarna, som befinner sig uppe i bergen, har sett familjen passera den torrlagda floden. Men den kommer inte att vara torr länge till, floden väntas snart komma uppifrån berget och bilda en oöverkomlig gräns mellan oss och gorillorna.
Vi passerar istället en bro över den torra flodskåran nere i byn, där barnen har samlats för att titta på oss.
– Det händer att barn drunknar i floden, de tror att de kan leka där nere men plötsligt kommer vattnet, säger Emmanuel.
Vid skogsbrynet stannar han och plockar några lilarosa bergsbönor. De smakar lite beskt.
– Jag växte upp i en bergsby. Jag var fyra år när jag såg gorillor för första gången. De kom till byn och ställde sig strax nedanför skogsgränsen. Hela byn samlades, hundratals personer: titta gorillor! Där stod vi och tittade på dem, och där stod de: titta människor!
Gorillorna förstör inte, de stjäl inte mat, förutom några eukalyptusblad ibland. Värre är det med bufflarna. Som skydd mot dem följer beväpnade vakter med på vandringen. I nödfall kan de skjuta ett skrämmande skott i luften.
– Lyssna. Nu kommer floden, säger Emmanuel.
Bruset. Och sen vattnet som kommer forsande med kraft nerför sluttningens fåra.
Vandringkäppar hjälper när det blir brant. Vi duckar för lianer och grenar och halkar i leran med vandringskängorna. Brännässlorna bränner igenom byxorna långt upp på låren. Machetes röjer bort snår när bambuskogen blir allt tätare.
Efter tre och en halv timme lämnar vi ifrån oss väskor och käppar, för att inte riskera att gorillorna ska känna sig hotade – de kan ha minnen av våldsamma människor med vapen.
Bakom de höga träden döljer sig en lummig glänta. Där vilar familjen lugnt. Runt 30 bergsgorillor, våra största släktingar.
En mamma vid namn Mitimbiri diar sin bara några dagar gamla unge, håller ett skyddande grepp runt den lilla som liknar en monchhichi, och slår då och då bort bin som surrar runt dem. Hon låter oss komma nära.
En annan hona kommer ut från buskarna. Efter följer en hane.
– De har haft ”gigi gigi”, varit otrogna bakom buskarna. Gruppens ledare Gicurasi ser mellan fingrarna när honorna och de yngre hannarna vill ha ”gigi gigi”, berättar Emmanuel.
Hanen sätter sig ner framför oss, bara någon meter ifrån, och visar sin bringa och svänger med huvudet stolt höjt upp i skyn, visar upp sig.
En silverrygg kan väga 180 kilo och bli 180 centimeter lång. Honorna är mindre, de blir omkring 150 centimeter och kan väga upp till 90 kilo. Bergsgorillor förflyttar sig bara någon kilometer på en dag och de vilar ofta.
En timme får människor vistas bland gorillorna, längre tid får de inte störas. De rullar i gräset, sträcker benen upp mot skyn, gäspar slött, griper efter välsmakande blad, samtidigt som vi hänförda tittar på. De finns på riktigt, de är bara några meter bort och de är så lika oss på något vis.
Vi lämnar motvilligt gläntan. Det sista vi hör från våra sällsynta släktingar är ett tjut. Ett litet bi stack en gorilla. Den största levande människoapan.
Efter en krypande bilresa genom ösregn är vi tillbaka i Kigali, bland höga hus och slingrande boulevarder, där det är rent och skräpfritt – plastpåsar är förbjudna och en gång i månaden städar medborgarna gemensamt stadens offentliga ytor.
I huvudstaden finns marknader där frukt, grönsaker och hantverk säljs i trånga rader. Här finns också restauranger från världens alla hörn, som serverar god indisk mat, franska vällagade rätter, etiopiska grytor till det syrliga och pannkaksliknande brödet injera, och förstås lokal rwandisk mat med böngrytor och kassavaröror.
Kigali är en av Afrikas säkraste huvudstäder. Rwanda har bland den lägsta brottsligheten på hela kontinenten. Landet har gjort en rejäl resa. Efter folkmord och inbördeskrig lämnades Rwanda i ruiner för drygt 20 år sedan. I dag är Kigali är en av de mest utvecklade städerna i Centralafrika. Landet har haft en stark ekonomisk och social utveckling och det byggs i snabb takt. I dag kallas folket rwandier, de forna folkgrupperna tutsier och hutuer finns inte mer. Men minnena lever kvar från folkmordet som bröt ut den 6 april 1994 och som på hundra dagar dödade nästan en miljon människor.
Försoningsprocesser har genomförts, domar har fallit och i dag lever offer och förövare sida vid sida, bevarar freden. Tar inte ut hämnd, för landets, barnens och framtidens skull. Människor som försöker förlåta, men aldrig glömmer.
De bygger upp sitt land igen och är stolta över den snabba utvecklingen. De är också stolta över de tusentals kullarna och gorillorna som ökar i antal. Arten får aldrig utrotas, inte heller folkslag. Det som har hänt får aldrig ske igen.
Guide Rwanda
Snabbfakta:
Rwanda ligger i Centralafrika, precis söder om ekvatorn och gränsar till Burundi, Kongo-Kinshasa, Tanzania och Uganda. Klimatet är tropiskt och landet har två regnperioder, från februari till april och från november till januari. Temperaturen är behaglig, uppåt 25 grader om dagarna och 15 om nätterna i Kigali. I bergen är det kallare.
Befolkning: Cirka 10,8 miljoner.
Språk: Kinyarwanda, franska, engelska.
Valuta: Rwanda Franc (RWF).
Tidsskillnad: +1 timme.
Resa dit: Det går inga direktflyg från Sverige till Rwanda. Mellanlandningar sker vanligtvis i Addis Abeba, Istanbul eller Amsterdam.
Ta sig runt: Taxi går att boka för både kortare och längre resor. Ett billigare, men osäkrare, alternativ är ”taxi-motos”, motorcyklar, som det finns gott om.
Boende
Lägenheter med kök, samt balkong eller stor terrass. Nära restaurangområde med barer och restauranger från flera nationer. Pool finns i en fin trädgård och personalen är mycket hjälpsam och trevlig. Lägenhet kostar från cirka 640 kronor natten.
Hörnet av Kg 666 Street och Kg 688, Kimihurura, Kigali
facebook.com/RubanguraApartments
Hotel des Mille Collines
Rwandas mest kända hotell, som var inspiration till filmen Hotel Rwanda. Vid folkmordet blev hotellets europeiska chefer evakuerade och medarbetaren Paul Rusesabagina tog över kontrollen. Han använde sin position för att gömma tutsier i hotellet, vilket räddade hundratals liv. Dubbelrum från cirka 1 100 kronor per natt.
KN 6 Avenue, Kigali
Da Vinci Gorilla Lodge
Ligger i Kinigi, vid foten av vulkanbergen, och är en lugn plats att bo på inför en gorillatur. Det är en av de nyaste safarilodgerna och har fem stugor med små uteplatser bland grön växtlighet. En öppen spis värmer i restaurangen och baren har fin utsikt mot bergen. En stuga kostar från 1 800 kronor natten, men ingår ofta i paketpris för gorillasafari.
NR18, Kinigi
Mountain Gorilla View Lodge
En ekolodge som ligger vid berget Karisimbi, tio minuters resa från gorillasafarins start. Här finns 30 stugor som alla har öppen spis. Lodgen stöder de omgivande lantbruken genom att köpa produkter som serveras i restaurangen. En stuga kostar från 1 900 kronor natten, men ingår ofta i paketpris för safari.
Ruhengeri, Kinigi
3bhotels.com/mountain-gorilla-view-lodge
Äta & Dricka
L'Épicurien
Fransk restaurang med goda, vällagade rätter. Mysig uteservering, där det också går att få bord mer avskilt i trädgården. Huvudrätt från cirka 30 kronor, trerätters meny för 170-270 kronor
22 KG 674 Street, Kigali
Afrika Bite
Den perfekta restaurangen för den som vill prova det lokala rwandiska köket. Här går det att välja från en meny eller en buffé för cirka 30 kronor, med böngrytor, sötpotatis, pumpa, matbanan, kyckling och kassavaröra. Borden är placerade på gräset i trädgården.
7 KG 674 Street, Kimihurura, Kigali
facebook.com/AfrikaBiteRestaurant
Shokola Café
Fräscht kafé med bekväma soffor och en internationell meny, som innehåller wraps, sallader, kycklingrätter, bakverk, och spännande smoothies och gott kaffe. Huvudrätter kostar runt 40–80 kronor.
KN 668 Street, Kigali
Papyrus
Om man vill njuta av en drink eller middag med fantastisk utsikt över Kigali så är Papyrus det rätta stället. Här serveras kinesiska, japanska och thailändska rätter. Här finns också nattklubb från torsdag till lördag, med rymligt dansgolv.
KG 674 Street, Kigali
Se & Göra
Bergsgorillorna i Volcanoes National Park
Tillståndet för att besöka gorillorna är inte billigt och höjdes våren 2017 till det dubbla: 13 000 kronor. Men pengarna används väl och kommer nationalparkerna och djuren tillgodo. Det finns ett flertal paket med safari, transport, boende och guide att köpa i olika prisklasser beroende på standard på boende.
rwandatourism.com/destinations/volcanoes-national-park
Kigali Genocide Memorial
Museum med utställningen om folkmordet 1994. Här finns också uppskattningsvis 250 000 människor begravda. Du bör ge museet och minnesplatsen åtminstone en halv dag.
KG 14 Avenue, Kigali
Nyungwe Forest National Park
Nyungwe Forest National Park är Rwandas viktigaste område för biologisk mångfald, med frodig regnskog och gröna dalar. Här är chansen stor att se schimpanser, men även många andra apsorter. Entréavgiften varierar beroende på vilken nationalpark som ska besökas: 350-500 kronor. Safariturer med guide kostar 350-750 kronor.
Caplaki Craft Village
Ett kooperativ av konstnärer har byggt en liten by med färgglada trähyddor, där de säljer sitt hantverk. Här finns traditionella masker, skålar, målningar och smycken. Det är en bra plats att köpa souvenirer om man vill undvika att trängas i den mer kaotiska och stora marknaden Kimironko.