London har en särställning i den svenska resenärens hjärta och är för många den första riktiga storstadsupplevelsen. Så var det även för mig – efter några utflykter i Norge och Danmark tog pappa med mig till London. Jag var tio år och såg mycket fram emot att få komma utomlands på riktigt. Drömmen var att få se en palm.
Text: Kajsa Beausang
Jag minns känslan av att vandra gatorna upp och ner och begapa allt det storslagna. Neonskyltarna, taxibilarna, skyltfönstren, glasstånden… Jag gick i fyran och fick för första gången testa mina glosor på riktiga engelsmän och minns hur upplyftande det var att kunna göra sig förstådd på ett annat språk – även om det bara handlade om att beställa en glass.
Vi var på de klassiska sevärdheterna: London Zoo, Madame Tussauds, London Dungeon, Hyde Park… Vi shoppade på den magiska leksaksaffären Hamleys med sju våningar leksaker – DET var något att skriva hem om! Vi besökte Harrod’s och pappa berättade att man kunde köpa precis vad som helst där – till och med en elefant eller ett flygplan om man ville. Vi gick till den nu nedlagda husdjursavdelningen och tittade på marsvin. Någon elefant syntes inte till.
Vi på RES skriver ofta om ”tipsen bortom turiststråken” och ”de dolda gömställena dit turister inte hittar”. Man skulle nästan kunna tro att vi inte gillar turister eller klassiska turistattraktioner. Men så är det givetvis inte. Vi tror däremot inte att du behöver oss för att hitta till dem. Jag vecklar ohämmat ut kartor och haffar förbipasserande för tips och vägbeskrivningar och skäms inte ett dugg över att det står turist i pannan på mig. Har jag möjlighet brukar jag hoppa på en Hop on hop off-buss det första jag gör – det finns inget bättre sätt att snabbt lära känna en stads olika områden.
Men äta, dricka och förlusta mig – det vill jag inte göra på turisthaken och nog vill jag hitta till de lokala guldkornen efter att jag avlagt det obligatoriska besöket på Victoria & Albert Museum. Och det är därför vi finns. Palmer, elefanter och Brexit-avtal lämnar vi däremot därhän.
