Smaragdfärgade vatten, grönskande regnskog och ett hjärta som slår hårt av rödglödgad karibisk puls. RES for till Tobago och möttes av mer tropisk romantik än förväntat.

Många av Tobagos stränder är ofta ljuvligt folktomma. Foto: Colin Watts.

Det hörs inga röster vid Campbellton Bay. Det finns inga fotspår i sanden.

Faktum är att inte en enda människa har synts till sedan vi till fots lämnade Charlotteville på Tobagos norra topp.

Efter tio minuters promenad på en ringlande stig ut ur den lilla fiskebyn är det hit vi kommer.

Campbellton Bay är bara krökta palmer, vit sand och smaragdgrönt hav. För en stund sedan kände vi inte till dess existens eftersom stranden inte ens finns utmärkt på vår karta. Det är nästan lite svårfattligt.

Tobago är som en parodi på sig själv: en avspänd kultur utlevd av trevliga öbor bland broschyrperfekta små stränder – och vi har hela detta karibiska kalas för oss själva. Hur är det möjligt?

Runt Crown Point är det mer liv och rörelse. Foto: Island Girl in Transit.

Liv och rörelse runt Crown Point

Frågan behöver egentligen inget svar. Det är nämligen precis så här vi vill ha det efter att ha rest ett halvt dygn från den skandinaviska vintertröttheten, rakt in i vykortsljuvlig värme.

Tobago skulle kunna beskrivas som den perfekta smekmånadsdestinationen.

Men den drömlika vardagsromantiken räcker lång väg även för någon som inte går i giftastankar – och den finns det gott om på Tobago, minstingen som delar örike med betydligt större Trinidad.

Allt är inte ljuvligt öde havsbukter, visst finns det mer charterliknande områden. Crown Point på södra Tobago, där den internationella flygplatsen ligger, har ett litet kluster av serveringar och restauranger där vi dricker rom-drinkar en kväll.

Uppflugna på höga barstolar på en balkong har vi utsikt över nattlivsflanörer på Milford Road medan högtalarna sprängs av dance hall-musik. Crown Point är det bästa alternativet för sådan puls.

Typisk tobagisk mat, dagens fångst i currysås. Foto: Pressbild.

Via hårnålskurvor till Batteaux Bay

Motsatsen hittas på motsatt sida av ön, i bukten runt Speyside.

Vägen dit krumbuktar av hårnålskurvor, upp och ner, hit och dit, som en del av ringvägen som löper längs öns kustband.

Tempot i byn är lugnt. Mest livat blir det mitt på stranden där guideboksomtalade Jemma’s Seaview Kitchen ligger. Maten är enkel lokal husmanskost: brödfruktspaj, dagens fångst med rotfrukter och lime lemon bitter i glasen.

I utkanten av Speyside checkar vi in på Blue Waters Inn med egen strand mot viken Batteaux Bay. Egendomens historia går tillbaka till 1830-talets början då engelsmannen William Sanger Tucker köpte marken, som sedan dess hyst sockerplantage, djurskyddsreservat, spjutfiskeskola och ett hotell särskilt anpassat för fågelskådare.

I dag är Blue Waters Inn ett avskilt litet hotellkomplex där vi somnar till havets brus och vaknar av detsamma.

Vid Batteaux Bay kan du snorkla direkt vid stranden. Foto: Balthazar Lelievre.

Buccoo Reef bjuder på bäst snorkling

Tobago har inte världens mest magiska undervattensvärldar, men i Batteaux Bay vägs det upp av att kunna simma rakt ut över korallreven från strandkanten. Det är färre än tio steg mellan rummets lilla altan och de katalogturkosa vågorna.

Simfötter och snorkel, som går att hyra i dykshoppen intill, åker på i vattenbrynet och sedan är det bara att simma ut till elektriskt blå fiskstim och havssköldpaddor.

De flesta väljer att snorkla kring Buccoo Reef utanför sydvästra Tobagos kust, ett av de största korallreven i Karibien. Det går turer hit ut flera gånger om dagen, i mörkt pastellfärgade träbåtar som fylls med dykutrustning, flytvästar och ishinkar med generösa mängder av den inhemska drinken rum punsch.

Rum punsch eller något gott i en kokosnöt, båda drinkarna går hem! Foto: Joey Nicotra.

Kolonialhistoria och prisbelönt choklad

Intill på soldäck slänger några lokalbor käft, hetlevrat och gladlynt. Undertecknad har svårt att hänga med, men med en engelsman till man lyckas samtalet ändå dechiffreras till att röra sig om rugby.

Precis som i England är sporten är stor i Trinidad och Tobago, som själv for likt en boll mellan europeiska imperialister innan det sköts i brittiskt mål och behölls där i över 150 år innan självständigheten 1962.

Faktum är att öriket ett tag i början av 1700-talet nästan blev svenskt. Det var dock hundratals år innan chokladmakaren Duane Doves tid. Född på Tobago lever han i dag största delen av året i Stockholm där han driver butiken Small Island Chocolates & Coffee på Timmermansgatan.

Den prisbelönta chokladen kommer från hemön och Doves egen plantage Tobago Cocoa Estate nära vattenfallet Argyles. Allra bäst smakar konfekten på gårdens träterass med utsikt över bananplantor och kakaobuskar, samtidigt som det serveras chokladte.

Foto: Pressbild.

Intensiv karneval och världens vackraste strand

Chokladen känns lite som Tobago gör – lättillgänglig, men unik. Och det är inte bara choklad som är unikt i Trinidad och Tobago. Limbon har sitt ursprung här, och det är också platsen där man först började använda oljefat som instrument.

Här föddes musikstilarna calypso, chutney och soca. Den årliga karnevalen som äger rum i februari, är med andra ord en svettig, högljudd och dansant tillställning. Längs samhället Scarboroughs strandpromenad kastar vi oss rakt in i festen.

Men det är en senare historia, för än så länge sitter vi i den vita sanden på Pigeon Point som sägs vara världens vackraste strand.

Solen sänker sig som en flammande apelsin i havet. Vi andas in, andas ut. En kall Cariböl i handen. Det räcker så på Tobago.

Foto: Pressbild.

HÄR hittar du vår guide till Tobago.