När vi reser gör vi det ofta med en vilja att hitta det unika. Men vilken typ av äkthet är det egentligen vi vill ha? RES har gjort en resa till Cypern och jagat genuint lantliv i bergen – och hittat EU-pengar, dignande matbord och mustascher som inte klippts på länge.

Det tar ungefär tre timmar att komma fram till det riktiga, äkta, genuina Cypern. Efter att ha färdats på breda motorvägar, förbi åkrar och rondeller, och ett semesterpussel av stadsstränder, vykortsstånd och Starbuckskaféer, når vi en av Cyperns högsta bergsplatåer, där oländiga bergsvägar slingrar sig mellan blygsamma vingårdar. Nu åker vi förbi småsamhällen som till synes tagit en evig siesta, där ynglingar knattrar förbi på moppar och de äldre männen har kofta och en sävlig, eftertänksam gång. Och det är ungefär här, bakom en av de snäva bergskrökarna i en bergsby som heter Lofou, som jag känner att vi plötsligt är framme. Vi är så nära vi kan komma det äkta Cypern.

Lofou byggdes runt 1860, men avfolkades någon gång på sextiotalet. Sedan dess har utvecklingen stått stilla. De smala gränderna trycks fortfarande ihop från var sida av små, bastanta stenhus som har behållit den kuvna känslan från förrförra århundradet. Här finns inga reklamskyltar, och ingen ångvält har breddat vägarna och utplånat den lantliga atmosfären. Det gör att det känns pittoreskt, vackert och orört. Precis så genuint och lyxigt som jag har tänkt mig. För det är faktiskt så: 2009 är vi besatta av äkthet. Det spelar ingen roll om det är kroppsdelar, handväskor eller resmål. Jakten på äkthet har blivit en allt viktigare del av våra liv. På sjuttiotalet trodde vi att framtiden bjöd på piller till frukost och en flygtur till jobbet, men i själva verket tröttnade vi så småningom på det plastiga och gick i direkt motsatt riktning. Redan på nittiotalet fick slow food-rörelsen ett ordentligt uppsving, därefter kom motsvarigheten inom resandet: slow travel. Och medan vi blev allt mer resvana kom klimatdebatten i gång och så även diskussionen om vikten av det etiska resandet.

Nu vill vi plocka det bästa ur historien, vi vill handla etiskt riktigt och äta långsamt tillagad ekologisk mat. På semestern vill vi ha riktiga upplevelser som får oss att känna oss speciella – inte som en del av en marknad. Därför har det också blivit allt vanligare att välja bort strandsemestern vid ett hotellkomplex i en turistort och i stället åka inåt landet för att få uppleva livet på landet. Inom lyxsegmentet har boende på små omgjorda lantgårdar och villor växt starkt, och inom budgetsegmentet blir det allt populärare att bo hemma hos någon annan.

Journalisten och författaren David Boyle har forskat kring begreppet äkthet. Han menar att jakten på äkthet kommer av att vi känner oss lurade av vår komplexa, kommersialiserade omvärld.
– En förklaring är att vi känner oss trygga i en miljö som är enkel, överskådlig och garanterat äkta, säger han på telefon från London. Vi vill bara ha det vi själva kan kontrollera. Därför har betydelsen av ordet äkthet förändrats och är i dag detsamma som något naturligt, hållbart, vackert, ärligt, mänskligt och etiskt.

Jag tänker att det kanske är därför jag vurmar för rätterna som ställs fram på bordet, senare när mörkret har lagt sig som en sammetsfilt över den pittoreska byn och vi sitter på Lofou Taverna framför en stor, öppen brasa, vid ett rangligt träbord.
Den mat som står framför mig är hemlagad – jag har sett hur den förbereddes tidigare på kvällen. Den känns cypriotisk, som lagad efter ett hemligt familjerecept. Där står grillad halloumi, en krispig sallad dränkt i olja och citron, hemrullade köttbullar, dillstuvat lamm, pourgouri och kolgrillade grönsaker.

Det här är trygg, hemlagad mat, serverad under torkad lavendel och slitna träredskap som hänger ner från det låga taket. Från stenväggarna blickar släktingar med stora kjolar och gedigna mustascher från gulnade fotografier. Våra bordsgrannars mustascher är minst lika långa och jag sneglar på dem och ser på deras bord flaska efter flaska av det lokala vinet från vinhuset Tsiakkas. Nu beställer de in lamm, de bryter sitt bröd och de skålar. Och det känns som om det här lika gärna hade kunnat utspelas för hundra år sedan. Eller i alla fall femtio. Eller okej, trettio.

Där kommer det rullande skrattet från mannen i mustasch, där tar mannen i huset ner sin bouzouki och sätter sig vid den öppna spisen och börjar sjunga och spela sentimentala cypriotiska låtar – eller jag tror i alla fall att de är inhemska. Vem vet, de kanske är grekiska? Men nu trippar hans försynta dotter in. Hon balanserar flertalet tallrikar på sin vänsterarm, och ler precis så där lyckligt mot sin skrålande far att vi gäster får en känsla av att det här, det är ett hjärtligt, bullrigt, familjeföretag som har lyckats med att uppdatera det bästa från historien till år 2009.

Eller vänta nu. Hur vet vi det egentligen? I själva verket kanske det här är en Skansenkuliss som spelas upp varje kväll, bara för att glädja oss turister? Tycker ens Lofou Tavernas ägare om att spela bouzouki? Och plötsligt hör jag något som får mina farhågor i alla fall till viss del besannade.

Det är vanlig middagskonversation. På svenska. Och trots att jag vet att cypriotiska kusten ligger på svenskarnas topp tio-lista för populära resmål, kan jag inte låta bli att känna att min egen upplevelse nu är lite mindre unik. Det är Gabriella och Pär Wessman, ett medelålders par som sedan ett halvår bor på Cypern med sina två barn, Agnes och Isak. De brukar åka till den här lilla bergsbyn från hemstaden Limassol för den goda maten, rena luften – och ett Cypern de aldrig kan hitta i sitt eget grannskap. Jag frågar dem om de har hittat till det äkta Cypern. Jag trodde ju att jag hade hittat dit – tills jag mötte dem.
– Lofou är ju typiskt cypriotiskt. Men egentligen är nog det typiska Cypern ett stort, kalt rum med lysrör i taket och en storbilds-tv som står på i bakgrunden. Och så fullt med människor, härlig stämning, god mat och dörrarna vidöppna ut mot trottoaren, säger Gabriella Wessman.
– Om man frågar en cypriot om ett fint ställe så rekommenderar de gärna ett stort modernt hotell och en överfull strand. Vi svenskar uppskattar ju ödemarken mer. En känsla av att det här bara är vår strand, säger Pär Wessman.

Kan det alltså vara så att upplevelsen av det som är äkta har med nationalitet att göra? På Cyperns turistråd har man arbetat hårt de senaste åren med att sälja det genuina, lantliga Cypern. Där är bergsbyn Lofou bara ett litet led i en bred marknadsföringskampanj som går ut på att få turisterna att sprida ut sig i hela landet. I byn där Kostas Vasilis har öppnat Lofou Taverna bodde en gång tre tusen invånare som försörjde sig på att producera lokalt vin i oländiga bergstrakter. Men lönsamheten räckte inte till och de flesta i byn flyttade ner till kusten under femtiotalet.

När Turkiet ockuperade de norra delarna av Cypern 1974 delades landet i två delar. Konflikten delar fortfarande landet i två förnedrande delar och huvudstaden Nicosia är världens enda delade huvudstad. Två hundra tusen flydde från de norra delarna ner till kusten. Många byar blev överbefolkade och överexploaterade, men uppe i Trodosbergen rådde lugnet.

Så när familjen Vasilis rustade upp ett gammalt familjeägt hus och gjorde om det till en taverna 1992, var de ensamma om att se den lantliga charmens potential. Tavernan fick snart rykte om sig och tio år senare köpte Kostas Vasilis fler hus i byn och byggde ett hotell där varje litet stenhus var ett rum. Andra i byn återvände också till sina övergivna släktgårdar för att öppna restauranger. Kostas, som tidigare hade försörjt sig som lokal musiker, kände nu att det var roligt att ta fram bouzoukin igen. Affärerna gick bra och turisterna strömmade till. Cyperns turistråd fick också upp ögonen för den nya affärsidén som kunde göra en avbefolkad landsbygd lönsam igen – det hade tidigare fungerat på Irland, i Italien och Bulgarien. När Cypern gick med i EU började dessutom pengarna strömma in. Kostas blev utan EU-stöd men en av de större gårdarna i byn har byggts om till det lyxiga femstjärniga hotellet Apokryfo med pool, spa och högklassig restaurang. Femtio procent av hotellet betalades av EU-bidrag.

Det är ingen slump att de cypriotiska bergstrakterna har marknadsförts så hårt. De är unika på det sättet att många av de undangömda bergsbyarna har minst en liten tusenårig kyrka eller ett kloster, som till skillnad från de utmed kusten har klarat sig från arabiska anfall. Här finns också det mytomspunna Kykkosklostret, det nästan två tusen meter höga bergsmassivet Olympos och pittoreska Kakopetria, ett samhälle där de gamla trähusen klättrar mellan smala gränder utmed bergsväggar och vattenfall. Här kan man besöka någon av de små vingårdarna som framställer commandaria, den söta portvinsliknande drycken som framställs av russin, och andra lokala viner gjorda på de strävsamma inhemska druvorna som gärna har en lätt bitter eftersmak.

Det som också förstärker känslan av äktheten i den cypriotiska landsbygden, är frånvaron av stora hotellkomplex, ensamheten hos den röda vallmon som vajar utmed vägkanterna och det faktum att det är riktigt svårt att hitta ett lunchställe. Här välkomnas turisterna bara punktvis – i de allra flesta byarna är en turist ett till synes välkommet undantag som möts med nyfikenhet. Känslan förstärks när man färdas utmed de ensliga bergsvägarna och möter en modern version av en herde med sina får och några arga hundar som gläfser efter bilen.

Så trots utveckling och EU-pengar känns en by som Lofou fortfarande äkta. Det här är en egen cypriotisk värld, där döttrarna aldrig flyttar hemifrån, där maten är robust och där vinet inte färdas längre än tre kilometer. Visst, det känns bakåtsträvande och traditionellt, men aldrig direkt turistigt. I stället händer det allt som oftast att jag tänker att det här, det här är nog bara ordnat för mig. Och kanske möjligtvis familjen Wessman.

 

FAKTA

Åka dit
Det finns ett reguljärt direktflyg mellan Stockholm och Larnaca med MCA Travel Group som avgår en gång i veckan. Annars sparar man tid och mellanlandningar på att åka charter. Det tar sedan cirka två timmar med bil från Larnaca till Trodosbergen. Det går att åka till Cypern så gott som året runt, under vinterhalvåret är temperaturen 15–20 grader, ännu lite kallare i bergen.

Äta
Lofou Taverna
Sätt dig till rätta framför den öppna spisen i familjeägda Lofou Tavern och ät en genuin cypriotisk måltid.
Lofou, Limassol
+357-25-47 02 02

Takis Tavern
Här serveras en prisvärd lunchspecial med rikligt med meze, gemytlig stämning och vindruvor som hänger i klasar från taket.
Vouni, Limassol
+357-25-94 36 31

Orea Hellas Restaurant
Sallader, pourgouri, grillade grönsaker och kött – Phaedra Deliyianides version av de grekiska smårätterna är överraskande och färska. Populärt bland lokalbefolkningen. Stängt måndag.
Vouni, Limassol
+357-25-94 41 52

Kamares Tavern
Traditionell taverna som serverar grekiska smårätter, lokalt vin och en dessertbuffé utmed långbord framför en stor öppen spis.
Lofou, Limassol
+357-25-47 07 19

Agrino Restaurant
På Agrino, som hör till det nyöppnade femstjärniga hotellet Apokryfo, serveras den mest högklassiga maten i hela Trodosområdet. Dyrare än konkurrenterna, men smakar det så kostar det.
Lofou, Limassol
+357-25-81 37 77
apokryfo.com

The Mill Restaurant
I den restaurerade kvarnen, högt ovanför det lilla samhället Kakopetria kan du äta utsökta grekiska specialiteter och blicka ut över stan.
Kakopetrias Street, Kakopetria
+357-22-92 29 29

Boende

Agrovino
I den pittoreska byn Lofou hittar du trånga gränder och byggnader från artonhundratalet. Bo över i något av de små stenhusen som gjorts om till hotell – eller ät på Lofou Tavern.
Lofou, Limassol
+357-25-47 02 02
Dubbelrum från 85 euro inklusive frukost

Lediga rum & priser

Apokryfo
I Lofou har den gamla rektorns gård nyligen rustats upp till femstjärnigt hotell med god hjälp av pengar från EU. Här finns pool, spa, vinkällare, och en terrass med utsikt över byn.
Lofou, Limassol
+357-25-81 37 77
Dubbelrum från 200 euro

Lediga rum & priser

Linos Inn
Charmigt boende i den gamla delen av Kakopetria. Små, skraltiga trähus klättrar uppför gränderna, de flesta rum har en känsla av kråkslott över sig och dessutom utsikt mot ett hisnande vattenfall.
Paleas Kakopetrias Street, Kakopetria
+357-22-92 31 61
Dubbelrum från 85 euro inklusive frukost

Lediga rum & priser

Sevärdheter
Tsiakkas Vingård
Den bästa vingården i området, som bland annat säljer egen traditionell vamvakada (en cypriotisk druva), sött portvin i form av commandaria och ekologisk cabernet sauvignon.
Georgiou Sourri 2, Limassol
+357-25-99 10 80
swaypage.com/tsiakkas

Kykkosklostret
Det här är Cyperns rikaste kloster byggt på tusentalet. För den som är intresserad finns här den äldsta bilden av jungfru Maria, som donerades hit på elvahundratalet. Här finns också ett utförligt museum. Entré 5 euro, öppet 10.00–18.00.
Två mil väst om Pedolas
kykkos-museum.cy.net

Agios Mamaskyrkan
En av många, många antika kyrkor som är utspridda överallt i det cypriotiska bergslandskapet. Den här bysantinska kyrkan har fresker från 1495 från alla delar av Jesu liv, målade av den kända målaren Philippos Goul. Hämta nyckeln till kyrkan hos grannen som bor i huset bredvid.
Louvaras