I Haute Provence, bara några mil upp från kusten och ett av de glesast befolkade departementen i Frankrike, skiner solen lika mycket (300 dagar per år) som på klassiska Rivieran. Men där stannar också likheterna, här är stämningen skönare, maten och boendet både vackrare och billigare, luften lättare att andas och man slipper trängas. Haute Provence har dessutom långt intressantare saker att uppleva och titta på än människor i badkläder. Till exempel rosa katter, mystiska kloster, mysiga bistroer, klarblå sjöar, nästan larvigt vackra lavendelfält, sjukt smala korvar, 1950-talshotell och vindpinade byar– allt detta inbäddat i ett vilt, bedövande vackert landskap.
Text: Evelyn Persikan Foto: Johan Lindskog
Det är i den charmiga staden Forcalquier, cirka tio mil norr om Marseille, som den lite knäppa associationen mellan strand och kyrkogård dyker upp. Som turistmål brukar kyrkogårdar kanske inte hamna längst upp på listan men den som ligger i utkanten av Forcalquier är absolut sevärd. Till ytan är den en av Frankrikes största men det ovanliga är att den är full av labyrinter av hårt tuktad idegran vilket ger en sällsam stämning. Och precis som nere på stränderna några mil härifrån ligger människorna också här tätt, tätt intill varandra, orörliga och bleka som i början av strandsäsongen och med idegranar som parasoll. Steget efter stranden …
Kanske är det inte alls någon slump att vi hamnar på en kyrkogård här uppe i Haute Provence. Detta är av hävd mystiska, spirituella trakter där författare som Jean Giono hämtade sin inspiration och där de höga, spöklika bergen i nationalparken Mercantour mäktigt lurar i bakgrunden.
Staden Forcalquier har inte bara ett namn som det är snudd på omöjligt att stava till, den är också lite svårbeskriven eftersom den är så otypisk. Det är en liten, mondän stad med stora, kulturella och aningen bohemiska ambitioner, full av vackra, liksom lite för pampiga hus, mysiga restauranger, eleganta affärer och trevliga marknader med ovanliga ekologiska produkter.
Historiens så kallade vingslag fladdrar märkbart överallt i den gamla stadsdelen. Särskilt stolta och klädsamt generade är invånarna över den ekivoka fontänen Saint-Michel från 1512. Extremt ovanligt och uppfriskande att hitta erotiska inslag i den offentliga konsten i ett katolskt land.
I den här staden kan man tillbringa mycket tid utan att bli uttråkad, men omgivningarna är om möjligt ännu intressantare. Det varsamt renoverade klostret Couvent de Minimes, i lilla byn Mane någon mil från staden, har sedan några år förvandlats till ett lyxigt hotell och spa. Här kan man i bokstavlig mening, in på bara huden, känna allt vad denna del av Provence har att erbjuda i form av sinnliga dofter och blomsterprakt, inte enbart lavendel som praktiskt taget täcker hela regionen. Hotellet ägs nämligen av företaget L’Occitane som hämtar råvaror och tillverkar allsköns produkter i närheten och naturligtvis baserar sitt spautbud på det egna sortimentet. Allt håller hög klass på denna vilsamma plats men några av rummen är tyvärr lika små som på nunnornas tid och kanske kunde den exklusiva renoveringen ha varit lite mindre stram och maskulint präglad. Beställ gärna ett glas gènèpi i den mysiga baren för att bryta det lite puritanska allvaret. Denna ovanliga, lokala likör är en ytterst njutbar sammanfattning av de provencalska alperna. Absolut ofjäskig och nästan lika tuff som grappa.
Man blir mild till sinnet här i Mane, inte bara av likören. Att döma av antalet imponerande religiösa byggnader och lämningar i denna region är detta något av ”heliga” marker. En bit ifrån Mane ligger till exempel det sevärda Prieuré de Salagon, ett benediktinerkloster från 1100-talet med en mycket vacker trädgård och ett intressant hantverksmuseum som bland annat visar hur hanteringen av lavendel, regionens levebröd, går till. Kanske bidrar den milda lavendeldoft som svävar över landskapet till sinnesfriden och den goda sömnen under resan. Lavendel är ju bland annat känt för att vara mycket rogivande.
Simiane la Rotonde är en annan sevärd plats i närheten, liksom Viens (som inte för inte faktiskt betyder ”kom hit” på franska, observera att s:et ska uttalas) med sitt sanslöst spektakulära läge och sin sköna stämning, men Banon, vid foten av Lurebergen, är snäppet vassare som turistmål.
Det kunde ha varit vilken liten byhåla som helst men här finns det bland annat ett jättestort privat bibliotek inne i en minst sagt udda bokhandel, en mycket speciell charkuteriaffär med otroligt originella, långa och svårt anorektiska salamikorvar samt den charmiga tesalongen Les bons moments som visar och säljer konst och antika prylar. Banon med sin särpräglade atmosfär är definitivt en plats att stanna till på och strosa runt i. I en svensk by av motsvarande storlek skulle det förmodligen knappt ens finnas en kiosk.
På vägen till ett mystiskt kloster med ett om möjligt ännu mer mystiskt namn, Ganagobie, passerar vi den högt belägna medeltidsbyn Lurs (observera att s:et ska uttalas även här) som är mer turistisk än det vi har sett hittills, men på ett sympatiskt avslaget vis. Det forna hotellet/restaurangen i byn med den magnifika utsikten över dalgångarna runt floden Durance är på grund av sjukdom tyvärr numera bara öppet för te, kaffe eller en öl. Garanterat dålig plats för höjdrädda.
Det fortfarande aktiva munkklostret högt ovanför Ganagobie är ett gammalt rastställe för pilgrimer på vägen mellan Rom och Santiago de Compostela. De ockrafärgade urgamla byggnaderna är oerhört vackra och hela området är precis så rofyllt som en sådan här plats ska vara, här behövs ingen lavendel. Mycket sevärt.
Lavendel kan man lätt bli lite trött både av och på här i Haute Provence men Café de la Lavande, ett genuint bistrot de pays i den oansenliga byn Lardiers, tröttnar man inte på i första taget. Maten är utsökt, inredningen är 1930- och 1940-talsintakt och urläcker, ägarinnan Emmanuelle Burollet är charmig – men mest oförglömlig är dock den naturligt rosa huskatten som med kattlig och fransk arrogans smyger omkring bland borden. Le Hameau de Pichovet i Vachéres är ett annat av de många ovanliga mat- och boendealternativen häruppe. Här finns fem vackra rum och det går att beställa middag i samband med bokningen, detta är ett så kallat table d’hôte.
Möjligen är den speciella geologin i dessa trakter en förklaring till att människor förr uppfattade dem som magiska. Här finns imponerande vidsträckta högplatåer som påminner om både Tibet och Mongoliet och där den fruktade, iskalla mistralvinden får helt fritt spelrum troligen lite för ofta varje år. Här finns också ytterligt märkliga, liksom veckade, bergsformationer som till exempel Les Penitents des Mees – också detta en religiös vallfärdsplats. Det sägs att berget föreställer munkar som blivit straffade genom förstening efter att ha syndat med några unga kvinnor, en föga vetenskaplig förklaring på ett geologiskt fenomen. ”Munkarna” är sevärda, särskilt i solnedgång, men själva byn Mees är inte märkvärdig.
Det är däremot bed and breakfast-stället, eller snarare örnnästet, Le Vieil Aglun som ligger en kort bit därifrån. Den sista kilometern från huvudvägen är minst sagt oförglömlig och gör sig nog bäst till fots: 775 meter i princip rakt upp på en smal grusväg rakt ute i ingenting. Men till sist kommer man äntligen upp till det som en gång var en liten medeltida by. Kyrkan och några av husen är kvar, nu omsorgsfullt renoverade av ett belgiskt par. Här kan man hyra två fristående hus eller bara rum med frukost. Varning för lappsjuka måste dock utfärdas. Några nätter här kan garanterat kurera all strandleda och få vem som helst att börja älska svettiga folkmassor igen.
Digne les Bains är i likhet med Manosque en osannolikt ful stad men de olika vägar man kan ta mot kusten är desto vackrare. Byn Moustiers Sainte Marie är jättecharmig med många restauranger. Nedanför byn ligger det superläckra 1950-talshotellet La Ferme Rose, som ägs av den passionerade samlaren Kako Vagh och där alla retrodesignintresserade följaktligen nästan går ner i begeistrad koma över alla snygga prylar och vansinnigt snygga rum, särskilt det som heter Amande. Om man bor här har man rätt att vistas på en privat strand nere vid sjön Saint Croix, åtta kilometer härifrån, som hör till hotellet. Den stora sjön har en osannolikt vacker turkosblå färg och är ett bra alternativ till vattenlivet vid Medelhavet.
Gillar man inte stilen på La Ferme Rose kan La Bastide du Paradou med anor från 1500-talet vara ett mer traditionellt alternativ. Hotellet ligger inbyggt i klipporna ovanför Moustiers och har åtta rum.
Oavsett om man är på väg upp eller ner från kusten är Castellane ett trevligt ställe att stanna till på, med sitt fina, lite loja torg omgivet av vackra hus. Naturen runt omkring här i Les Gorges du Verdon är mycket dramatisk, som en mjukare variant av Grand Canyon. Äventyrslystna kan här ägna sig åt rafting i floden Verdon, mountainbiking, vandring och klättring. Eller kanske bara ta en Pastis och ägna sig åt avspänt, äkta provensalskt torgliv – mycket långt borta från uppvisningsfjanteriet i Saint-Tropez.
Det ligger nära till hands att börja ta till klyschor om att bara den här vägen mellan kusten och Haute Provence är värd själva resan, att resan är målet. Men det håller kanske inte fångarna på det spektakulärt belägna fängelset strax ovanför Grasse med om. Detta måste vara Europas lyxigaste fängelse med en hisnande utsikt som antingen kan ses som viss strafflindring eller som en ovanligt grym påminnelse om allt vackert som dessa stackars ofria missar.
FAKTA PROVENCE
La Ferme Rose
Adress: Moustiers Sainte Marie
Tel: +33-4-927 575 75
Lediga rum & priser
La Bastide du Paradou
Adress: Moustiers Sainte Marie
Tel: +33-4-927 413 60
Webb: bastide.paradou.free.fr
Le Vieil Aiglun
Adress: Aiglun
Tel: +33-4-923 467 00
Lediga rum & priser
Le Hameau de Pichovet
Campagne Pichovet, Vachéres
Tel: +33-4-927 333 48
Webb: www.hameau-de-pichovet.com
Auberge Charembeau
Adress: Route de Niozelles, Forcalquier
Tel: +33-4-927 091 70
Webb: www.charembeau.com
La Bastide Saint Georges
Adress: Route de Banon, Forcalquier
Tel: +33-4-927 572 80
Lediga rum & priser
Café de la Lavande
Adress: Place de la Lavande, Lardiers
Tel: +33-4-927 331 52
Webb: www.bistrotdepays.com