Att korsa Madagaskar med bil är som att köra genom en saga. Från östkustens regnskogar och lemurer, över grönklädda berg med terrakottafärgad jord till västkustens stränder och uråldriga baobab-träd.

Text: Maria Hagström

Foto: Martina Holmberg

Morgondimman ligger tät mellan trädtopparna och en klagande gäll sång ekar över regnskogen. På kilometers avstånd hörs indri-lemurerna kommunicera med varandra. Det är lite kyligt, solen har ännu inte gått upp helt. Snårig växtlighet stryker mot benen och mina beigefärgade byxor har blivit prickiga av blod.

– Det är bara små blodiglar, säger guiden Jean Remy och flinar åt min förskräckta min. Stoppa in byxorna i strumporna så kan de inte krypa in.

Han går vidare längs skogsstigen, gör smackande läten och letar med blicken upp mot de kraftiga grenarna. Här växer bambu, ebonyträd och ravenala-palmer – även kallad "resenärens palm". Den har fått smeknamnet efter de solfjädersliknande stjälkarnas förmåga att fånga upp regnvatten som i en nödsituation kunde drickas av törstande resenärer.

– Där, säger han och pekar upp i ett träd.  

En stor svartvit lemur klamrar sig fast kring en trädstam med ludna armar och muskulösa ben. Några meter bort finns flera till. Många runda ögon stirrar på oss med små pupiller.

Madagaskar, ön i Indiska Oceanen som ligger 600 kilometer från afrikanska fastlandet, kallas lemurernas rike. De lever enbart här och flera är utrotningshotade. Det finns ulliga lemurer, grå lemurer, lemurer med röd framsida och dansande lemurer som tar sig fram över marken med hoppande danssteg. Men störst är indri-lemuren. Nationalparken Andasibe på östra Madagaskar är deras enda hem på jorden.

– De lever i grupp men med en och samma partner livet igenom. Bara om partnern dör söker de en ny. De är väldigt monogama, säger Jean Remy.

Han ger ifrån sig ett tjutande ljud och snart hakar en av lemurerna på med långa intensiva toner. En efter en ansluter de sig till sången och bildar en gäll närmast tondöv alarmkör. Långt bort i skogen svarar en annan grupp lemurer.

Efter en stund hoppar och svingar de sig vidare mellan träden och skakar ner vatten till marken när deras tyngd får grenarna i gungning. Det är regnperiod på Madagaskar.

När vi några dagar senare gör en avstickare söderut till nationalparken Ranomafana öppnar sig himlen för ett regn som inget paraply kan värja sig mot. Ranomafana betyder ”varmt vatten” och regnet piskar mot ytan i bassängen fylld med vatten från en varm källa. Floden, som vi är tvungna att korsa för att komma dit, är fylld till brädden och den smala träbron är på vissa ställen täckt av flodvatten. En bit bort brusar ett vattenfall.

Det är naturen som är Madagaskars trumfkort. 75 procent av landets växt- och djurarter finns ingen annanstans i världen. De unika arterna har utvecklats sedan ön skildes från den afrikanska kontinenten för många miljoner år sedan.

När mörkret lagt sig arrangeras nattpromenader i nationalparkens utkant. Det vana ögat kan upptäcka kameleonter bland bladen. För att locka fram världens minsta lemur – muslemuren – mosar guiden en banan på en trädgren. Sen är det bara att vänta. Och vänta. Och vänta. En liten grupp turister står alla och stirrar på en trädgren i vad som tycks vara en evighet. Till slut dyker ett musliknande djur upp, mindre än en människohand. Den äter banan med stressade rörelser innan den försvinner bort från turisterna och in i trädets skydd igen.

Det är mars månad och lågsäsong. Inte ens under högsäsong finns det någon massturism i landet, men nu har vi hotellen nästan för oss själva under vår resa från öst till väst.

Vi stannar i östra delen av landet längre än planerat, inväntar den cyklon som härjar på västkusten. På flygplatsen sa någon till oss att vi inte bör åka till väst alls, men vår chaufför Eric bedyrar att det är en bra idé.

– Om några dagar spricker det upp där.

Eric Daniel Randriamanamidona bor i huvudstaden Antananarivo med sin fru och deras några månader gamla bebis. När vi träffade honom på flygplatsen Ivato International, efter att ha sagt nej till flera gåpåiga chaufförer som ivrigt vill boka de enda turister som anländer, och efter att ha fått tips om Eric av flygplatspersonalen, sa han snabbt ja till att guida oss i tio dagar. För cirka 7 000 svenska kronor, där mat och boende till honom ingår, ska han köra oss tvärs över Madagaskar. Men först måste han hämta ombyte och vinka av fru och barn.

Trots att han och hans fru inte har det gott ställt kan de ändå räknas till den mer priviligierade delen av befolkningen. På Madagaskar lever över 80 procent i extrem fattigdom med mindre än en dollar om dagen.

Båda kan engelska och båda har studerat, hans fru på universitet i Paris.

– Min fru är smart. Mycket smartare än jag, säger han stolt och skrattar. 

Eric kör taxi under lågsäsongen och guidar turister under högsäsong. Han drömmer om att starta ett eget guideföretag och har kommit en bra bit i planeringen.

Till skillnad från stora delar av befolkningen har han elektricitet i hemmet, rinnande vatten och dator, men utanför lägenhetshuset löper smala gator med trängsel. Bilar kör tätt efter varandra, män drar taxidroskor bakom sig, sopor ligger i stora högar och människor letar runt bland dem. Lukten av bränt flis. Höns som vandrar fritt. Föroreningar som sätter sig i håret. Det smakar avgaser i munnen.

I stadens utkant är en del hus omgivna av översvämmat vatten och människor paddlar små båtar till och från sina hem. Men inte långt därifrån bor också rika människor i stora flotta hus. I staden finns även fina affärskvarter, moderna hotell och restauranger som bara en bråkdel har råd att besöka.  

Bästa sättet att ta sig fram på Madagaskar är med bil. Andra sätt är med de inte sällan överfulla minibussarna, så kallade taxi-brousses, eller med flyg som kan ha opålitliga avgångstider. Men det inte lätt att köra överallt och bil hyrs så gott som alltid med chaufför. Det är bra att ha en person vid ratten som är van vid väglaget.

Vägarna är dåliga och regn har skapat stora kratrar i körbanan. På sidorna sträcker sig gröna vidder och gräsbetäckta berg, som bryts av med terrakottafärgad jord som också färgar floderna bruna och ger landet skäl för smeknamnet ”Den röda ön”. Naturens färgkontraster sägs också ha gett Madagaskars flagga dess färger: röd, grön och vit. Den vita färgen lär symbolisera risodlingarna, det gröna ravenala-palmerna och det röda är jorden och leran som också täcker många byggnaders väggar.

Vägen går åt väster. Bakom oss ligger landets tredje största stad Antsirabe, med hantverksmarknader, verkstäder där vi sett hur ett kohorn formas till en prydnadsfågel och gränder där kvinnor och män täljer detaljerade mönster i trä medan en bebis sover bredvid på golvet. En pojke visade hur man maler mjöl i en stor mortel. Och på en nattklubbs nedsuttna soffor berättade en ung kille med spretigt stylat hår att han är fotbollsspelare och snart ska flytta till Paris för att spela där. Kopplingarna till Frankrike är många, men så var också Madagaskar en fransk koloni fram till 1960.

Efter många timmar i bilen stannar vi till i en liten stad för lunch. På gatorna torkas ris på filtar, i den enkla restaurangen ställs tallrikar fram med kokt ris, lamm och en brun sås. Färglös mat. Förväntningar är låga när första tuggan stoppas in i munnen. Sen: förvåningen över att det smakade gott. Här äter man inte med ögonen.

Det är tvättdag i byarna. Lakan och kläder har spritts över buskar och gräs för att torka i solen, de ligger som stora lapptäcken över marken. Ju längre västerut desto enklare bor människor och desto färre blir de vars förfäder har ett asiatiskt ursprung och ju fler med ett afrikanskt. Befolkningen på Madagaskar kommer ursprungligen från Indonesien, Mellanöstern och Afrika.

I de centrala och östra delarna bor folket merina som kom till ön för 2 000 år sedan från Indonesien. På 1800-talet härskade merinafolket över en stor del av ön, tills fransmännen anlände och koloniserade ön. 1960 blev landet självständigt men det var först drygt 30 år senare som det första demokratiska valet hölls. Efter en statskupp 2009 blev landet oroligt igen. På grund av politisk instabilitet har den ekonomiska utvecklingen gått trögt.  Mellan 2009 och 2014 var landet dessutom isolerat från omvärlden när allt bistånd till Madagaskar drogs in i protest mot kuppmakaren. Nu, sen den nya presidenten Hery Rajaonarimampianina kom till makten 2014, har stabiliteten i landet ökat och ekonomin fått en svag uppgång.

Medelåldern är låg i landet och var vi än stannar bilen, om det så tycks vara mitt ute i ödemarken, så dyker det upp barn från ingenstans. Bärandes på korgar med frukt som de vill sälja, frågar efter godis eller ropar ”Främling!” på malagassiska.

När skolan slutar för dagen kommer eleverna gående längs vägen med väskor på ryggarna. De kan ibland behöva gå långt för att komma till en skola.

– Det tog mig flera timmar att gå fram och tillbaka till skolan i Antananarivo när jag var liten, men sen fick jag äntligen fick en cykel. Men någon cykel har inte barnen här på landsbygden, säger Eric.

Här finns knappt några bilar och för en ambulans måste det ta lång tid att åka från städerna. Vad händer om någon blir sjuk?

– Här får man inte bli sjuk. Men de håller sig friskare här, de andas frisk luft, säger Eric och vi tänker på de vedeldade hemmen och röken de måste få i sig.

Morondava är västkuststaden med sandiga gator, marknadsstånd och avspänd atmosfär. Långa stränder där vi badar mellan fiskenäten i ljummet vatten. Människor hjälps åt att dra in näten med fisk som sen serveras i hemmen, restaurangerna och hotellen.

– Jag har hittat en restaurang som har fångat hummer, säger Eric en dag.

Han har tydligen frågat runt på restauranger för att ta reda på var den bästa fångsten för dagen finns. Sådan är han, fixar och trixar, föreslår aktiviteter och det är aldrig något problem, inte ens när han kör alltför många mil och startar i gryningen.

På restaurangen äter vi hummer och avslutar med smaksatt rom och juice från de stora ludna frukterna som växer på regionens stolthet: baobab-träden.

De gigantiska träden sticker upp ur den annars ganska plana marken, de syns på långa avstånd. För att komma fram till Avenue of the Baobabs, en naturligt formad ståtlig allé, måste man åka jeep den här tiden på året. Cyklonen har lämnat spår, bitvis är vägen översvämmad och lokalbefolkningen hjälper till genom att ställa sig ute i vattnet för att visa hur djupt det är och var det är lättast att köra.

Några barn badar i djupa gropar i vägen. Tjudrade oxar drar gamla trävagnar. På sidorna finns små lerhus med halmtak. Kvinnorna har målat ansiktena med ljus färg gjord av bark från trädet masonjoany.

– Det skyddar mot solen och gör huden mjukare. Det är tradition bland kvinnor här i väst, säger mannen som kör jeepen.

Sen når vi allén. Ett tjugotal väldiga träd löper utmed vägen – de som kallas för ”roots of the sky”. Uppåt 30 meter höga och med stammar på många meters omkrets. Här stod de innan merinafolket härskade i landet och långt innan fransmännen nådde fram till ön. Träden har levt genom oroligheter och stått emot cykloner. Ett gult ljus lägger sig över de nästan tusenåriga träden när solen är på väg ner över ön i den Indiska Oceanen. Det är som taget ur en saga.

Guide Madagaskar

Snabbfakta

Madagaskar ligger i Indiska Oceanen, 600 kilometer öster om det afrikanska fastlandet. Ön är känd för sin unika flora och fauna. Landet är i den tropiska zonen, men klimatet varierar mellan olika delar av landet. Det är fuktigt längs östkusten och torrare på västkusten och längst i söder.

Språk: Malagassiska och franska.

Valuta: Ariary (mga) 10 kr = cirka 3 500 mga.

Tidsskillnad: +3 timmar.

Resa dit: Det går inga direktflyg från Sverige till Madagaskar. Snabbaste flyg går via Paris. Ett annat vanligt alternativ är två mellanlandningar, där den sista är i Johannesburg i Sydafrika.

Ta sig runt: Bästa sättet att ta sig runt på Madagaskar är med en hyrd bil och chaufför. Ett annat alternativ är att åka minibussar, taxi-brousses, men de kan vara trånga och obekväma.

Boende

Les 3 Métis
Les 3 Métis är ett boutiquehotell i centrala Antananarivo, nära till shopping och nöjen. Det moderna och relativt nybyggda hotellet av tegel och med vita balkonger är en behaglig plats mitt i huvudstaden. Dubbelrum från cirka 380 kronor natten.
Iva 1 Antaninandro
Lediga rum & priser

Feon' ny Ala
Längs en flod i regnskogen strax utanför nationalparken Andasibe ligger hotellets bungalower. Sängar finns både på markplan och uppe på loftet, där man ligger mysigt inbäddade under myggnät och somnar till ljudet av skogens djurläten. Bungalow från cirka 200 kronor natten.
Lalan' Andasibe (vid kanten av Perinet Reservat)
+261 20 56 832 02

Hotel Manja
Hotellets enkla bungalower ligger högt upp i en sluttning med en fantastisk utsikt över en frodig dal. Utanför bungalowerna växer vackra blommor och lummiga växter. Bungalow med dubbelsäng från cirka 170 kronor natten.
Ranomafana Centre 312, Infanadiana, Fianarantsoa
hotelmanja.com

Chez Maggie
Chez Maggies bungalower i staden Morondava ligger perfekt beläget – åt ena hållet finns den långa stranden och åt den andra den sandiga vägen med små shoppingstånd, restauranger och barer. Hotellet har pool. Bungalow med dubbelsäng från cirka 280 kronor natten.
Rue De L'Independance, Nose Kely
chezmaggie.com

Mat & Dryck

The Epicure Table
Hotell Les 3 Métis utmärkta restaurang har både terrass och en mysig inomhusservering med bord av rosenträd och stolar med höga ryggar. Maten, med influenser från både Frankrike, Indiska oceanen och typiska madagaskiska rätter, är riktigt vällagad och god!
Iva 1 Antaninandro, Antananarivo 
les-trois-metis.com

Renala
Här serveras pinfärska fiskar och skaldjur, fångade ur havet hundra meter bort. Restaurangen ligger intill Morondava strand och har bra fransk-madagaskisk mat för cirka 50 kronor rätten. På frukostmenyn finns också typisk madagaskisk frukost som består av ris kokt med tomater och lök som serveras med kött.
Rue De L'Independance, Morondava

Le Masoandro
Chez Maggies charmiga restaurang ligger precis vid stranden och har små bord både under tar och bar himmel. Specialiteten är grillad mat, framförallt från havet. Här finns också en bar med brett utbud. 
Chez Maggie, Rue De L'Independance, Morondava

L’Oasis
Gillar du reggae så är det här stället för dig! Hela stället är tillägnat reggae, från väggmålningar till livemusiken som spelas varje kväll. Här råder livlig men avslappnad stämning och ägaren, som kallas Rasta Jean, pratar gärna med alla sina gäster, serverar smaksatt rom och enkel men god mat. Billigare än många ställen runtomkring.
Rte de la Plage, Morondava

Se & Göra

Nationalparken Andasibe
Här finns världens största lemur, indri och med en guide är chansen stor att få dem på nära håll. Störst chans att få se dem är mellan 07–11 på morgonen och då kan man även höra dem ”sjunga”. I parken, som ligger några mil öster om huvudstaden Antananarivo, finns också många andra unika arter. Guidade turer går både dagtid och nattetid.

Nationalparken Ranomafana
Med hjälp av en guide kan man se många olika sorters lemurer och andra sällsynta djur i regnskogen. På natten kan den minsta, muslemuren, lockas fram, samt många kameleonter ses på grenar och blad. Ligger söder om staden Ambositra.

Avenue of the Baobabs
En naturlig allé av nästan tusen år gamla baobab-träd, nära staden Morondava. Träden är imponerande stora, med långa tjocka stammar. I omgivningen finns flera enkla byar med lerhus och halmtak.

Reservatet Kirindy
Nordöst om Morondava ligger reservatet som är ett av de få ställen på Madagaskar där man kan få se fossa, landets största rovdjur. Här finns också hoppande råttor, lemurer och sköldpaddor.