Just nu färdas världens bästa kockar till Japans Kyoto. Anledning: rena smaker, asketisk kökskonst och renodlade traditioner.

Text: Petter Bjerke Foto: Susanna Blåvarg

RES Petter Bjerke har vispat te och lunchat på tolv sorters tofu i världens mest unika matstad. Ta en tugga jäst sjöborre och njut.
Förra året förflyttades världens gastronomiska centrum från Frankrike till en liten arkipelag i Stilla havet. När Guide Michelin släppte sin första japanska utgåva fick Tokyo överlägsna hundranittioen stjärnor i ett slag. Paris har sextiofem. New York ynka fyrtiotvå.

Som du förstår är Japan ett skapligt matland. Och essensen och ursprunget till världens ledande matkultur finns i Kyoto. Därför åker just nu västvärldens mest ambitiösa kockar hit, på jakt efter kunskap och inspiration. I flera av de traditionella restaurangköken hittar jag tackbrev från mängder av amerikanska och europeiska stjärnkockar, därav flera svenska. Världens mest omtalade kock Ferran Adria, från restaurang El Bulli, använder storslagna ord i förordet på boken Kaiseki – The exquisite cuisine of Kyoto’s Kikunoi Restaurant: ”Asiens matkultur är en av de största influenserna till västerländsk haute cuisine, och bland de asiatiska köken är det Japans som rör mig djupast.”

Kyoto är världens mest unika matstad. Men trots att den är hyllad av kockar, matjournalister och foodies över hela världen är det inte ett lättillgängligt kök. Ofta hör man överraskade Kyotoresenärers besvikna reaktioner, ibland nästan chockade.

– Det smakar ju för fan ingenting, fräser en av Sveriges kända gourmeter och frankofiler när Kyoto kommer på tal.
– Jag glömmer aldrig de läskigt dallrande bläckfiskinälvorna, berättar en matfotograf med en rysning.

Organiskt sublim gastronomiKyoto kräver föreberedelse och en genuin nyfikenhet för japanska smaker. När Guide Michelin tog steget över japanska bukten valde de för första gången att kicka sina vanliga recensenter och i stället anlita japanska. Det japanska köket är helt enkelt så annorlunda att det är svårt att bedöma för den ovane. Och ingenstans kunde detta vara tydligare än i Kyoto. Det gäller att vara förberedd på en speciell smakvärld, så långt ifrån gräddsåser, entrecote och fylliga rödviner man kan komma.

För oss som rankar organiskt sublim gastronomi högst, är Kyoto himmelriket. För att rensa bort alla barbariska, västerländska smaker och konfigurera smaklökarna till Kyotomode, väljer jag att gå ut hårt med shojin ryori. Det brukar översättas med ”tempelmat” och är något av det mest renodlade, traditionella och asketiska stan kan erbjuda. Och denna stad hyser än i dag inte mindre än två tusen tempel och helgedomar, så det är inte konstigt att det finns gott om munkmatsrestauranger kvar.

 

Den kanske mest klassiska av dem alla, Okutan, ligger i innerstadens östra delar, omgiven av ett lummigt park- och skogsområde bredvid det världsberömda och resliga zenbuddistiska Nanzenjitemplet från 1291. Också för en tofufanatiker är det här helig mark. Här hävdar man att en av Japans mest klassiska rätter uppfanns: yudofu – mjuk tofu som får sjuda i mild dashibuljong på kombutång och torkad bonitofisk.

Enklare än så här kan mat inte bli, renare kan smaker inte vara. Känns det här smakprovet på Kyoto för minimalistiskt, kan man med den typiska hålskeden doppa tofun i en mjuklagrad soja med skogsaromatisk sanchopeppar – Japans svar på sichuanpeppar. Genialiteten i Okutans yudofu får väl anses bevisad i och med att zenmunkar, pilgrimer och tofufreaks återkommit till denna rätt i omkring trehundrafemtio år.

Traditionell huvudstad
Till en början blir jag väldigt imponerad, nästan överväldigad av Kyotos storslaget, utdragna tidsperspektiv. Några dagar senare har jag träffat otaliga två-, tre-, och fyrahundraåriga familjerestauranger och hotell i tionde generationen. De gäspar avmätt åt allt som är under hundra år. Kyoto suger snabbt in en i sin anrika atmosfär och tidsrymd.

– Kyotobor tycker att Kyoto fortfarande är den riktiga huvudstaden. De är väldigt traditionella.

Jag får samma svar om och om igen när jag frågar japaner om Kyoto. Det är en utomståendes generalisering, men en metafor som innehåller ett mått av sanning. Staden och dess invånare har en mäktig bakgrund som kan förklara varifrån dess konservatism kommer.
Kyoto var huvudstad i Japan i mer än tusen år, till dess att Tokyo tog över 1868. Förutom gastronomisk mittpunkt har man också varit ett religiöst, filosofiskt, kulturellt och intellektuellt centrum. Det känns i luften. Staden är fylld av buddistiska tempel och shintoistiska helgedomar, varav sjutton officiellt räknas som världsarv (Sverige har totalt fjorton).

Staden och invånarna hade turen på sin sida under andra världskriget och slapp de värsta bombattackerna. Därför kan geishorna klappra omkring på kullerstenen i sina geta (träskor) bland pittoreska machiva (låga, pittoreska trätownhouses från sjutton- och artonhundratalen). Runtomkring staden finns lika pittoreska parker, som tävlar om att härbärgera det mest heliga templet och den mest hänförande trädgården. Min vän Takashi vars aristokratiska samurajsläkt härstammar från Kyoto berättar att hans släktingar fortfarande åker häst och vagn till skolan. Han verkar inte skoja.

Tiorätters tofuSom du redan förstått är det inte direkt cross cooking eller nytänkande som kännetecknar Kyotos matkultur. Men Kyotoköket kan få den mest experimentelle att omvärdera orden traditionell och konservativ. Visst finns det moderna restauranger även här, men det är som om instinkten att leta trender försvinner så fort man andas Kyotoluft.

Den som fått smak för japansk tofu har hamnat rätt. Kyoto är Japans tofucentrum eftersom här funnits många munkar som har haft tofu som proteinstinn favorit. Kyoto är också känt för sitt goda vatten, som ju är en viktig ingrediens i tofu. Har du avskräckts av Icas svensktyska fusktofu så tänk om! Kyototofu är något helt annat. Den lena smaken av sötnötig, färskpressad sojamjölk är en av de renaste och sublimaste delikatesser som finns.

På den specialiserade tofurestaurangen Tousuiro serveras jag en magnifik tiorätters tofulunch. Sällan har jag sett så många variationer av tofu och sällan har jag fått i mig så mycket protein under en enda måltid. Rätterna är avskalade och rena men ändå kreativa. Tofuns konsistens och temperatur står i centrum och varieras från iskall, silkeslen till nyfriterat hetkrispig.

Till varje konsistens kommer noga utvalda tillbehör och smaksättare. En mjuk pudding, annin tofu, på isbädd toppas med lite uppfriskande ingefära och en av de dovaste sojor jag smakat. Tofukocken går sedan lite crazy med några smaksättningar, om än milda. Till exempel stjärnformade bitar smaksatta med gröna ärter och en tofupudding med majs och dashibuljong.

Så kommer min och många japaners favoriträtt yuba, skinnet som koagulerar på ytan när man värmer sojamjölk och med en smak så mild att den är svår att beskriva – äggig, proteinig? Här ackompanjeras yuban av krispigt råa bläckfisksugkoppar. Efter en sådan mjuk inledning blir gommen nästan chockad när en knastrig yubatempura dyker upp. Men lugnar snart ner sig när måltiden avslutas med svalkande purfärsk tofusorbet.

När jag väl hänförts av denna shojin ryori tycker jag att det är lika bra att gå vidare med en annan ultramild munkråvara – den i väst ganska okända fu. Fu är ungefär detsamma som rent gluten. På Hanbei-Fu kan du inte bara fördjupa dig i fusmakerna utan också ta del av en utställning om den arbetskrävande fuprocessen som går ut på att utvinna stärkelsen från vetedeg. Du kan också se prylar och målningar och foton från restaurangens historia. Och den är ganska omfattande eftersom stället öppnades 1689 av dåvarande kejsarens kock.

Tolv olika delikatesserJag har provat fu i Kina och inte övertygats. När jag får prova en bit ren fu blir jag ännu mer skeptisk. Degigare än deg. Men så smakar jag av deras tolvrättersmeny – och går över helt till fusidan. Kanske säger det något om japansk förädlingskonst: att segdegigt gluten kan förvandlas till tolv så olika delikatesser.

Här förvandlas fu till olika skepnader i mängder av konsistenser och smaker – mjuk, sojakokt och fylld med misosockerkräm, ljus och mild i sesamsoppa med pepprig karashi (japansk senap). Den blir mintgrönt wasabihet och krispig som strössel. Och som komplement till ett lokalt, algigt senchate söt som en dessertkaka. Mycket spännande, men glutenallergiker, håll er härifrån.

Har du tagit dig igenom tempelmat, tofu och fu utan att längta efter grädde eller rödvinssås anser jag dig botad från franska kökssjukan. Det är snart dags att gå på det alla söker: kaiseki – Kyotos stora bidrag till världsgastronomin. Ett ord som rymmer mycket och som lätt kan missförstås. Om du verkligen vill förstå vad det innebär måste vi först backa en fem–sex hundra år och dricka en kopp vispat te.

Kaisekin hör nämligen till teceremonin som utvecklades av zenbuddistiska munkar och som fått en märkvärdigt stor betydelse. Den ligger till grund för en stor del av japansk gastronomi – även det kulturella och estetiska. Det förstår man när man deltar i en traditionell teceremoni och kaiseki. Mer Japan kan det knappast bli.
Teceremonin är i grund och botten en middag som man avslutar med te. Men den är omgärdad av en sådan mängd kulturella inslag och rituella former att det kan kännas oöverstigligt för den oinvigde. Jag har besökt många temästare och slutar aldrig att fascineras av vikten av detaljer. Eleven lyfter upp en teskål, vrider den ett halvt varv i två drag, läraren stoppar och ber eleven flytta pekfingrets läge mot skålkanten en halv centimeter. Det är som att se en gymnast eller bordtennisspelare finslipa på tekniken, eller en pianist träna inför en stor konsert. Grundidén är att formerna alltid ska vara samma för att gästerna ska känna sig fria och bekväma inom dessa ramar. För en svensk nybörjare är det tveksamt om det funkar.

Kyoto är matchans hemmastad och Uji strax söder om Kyoto är det kanske mest klassiska teodlingsområdet i Japan. Matchate är finmalet pulver från ångat grönt te och det liknar inget annat te. Det påminner mer om soppa, eftersom man dricker allt utan att sila bort något. Smaken är algig, gräsig – inte sträv, men sanslöst mäktig. Du får i dig mängder av näringsämnen, avslappnande teanin, och uppiggande koffein. Många har svårt för smaken första gången men många blir också beroende av den djupa smakupplevelsen och den sköna trippen på teaninet och koffeinet. I teceremonin dricker man två sorters matcha: först koicha – den tjocka, som mörkgrön sirap, och sedan avslutas hela ceremonin med usucha – den tunna. Den tjocka har man mer te och mindre vatten och den blir krämig, nästan som pesto. Den försiktige kan börja med en matchamjukglass som säljs lite överallt i staden.

Att teet måste vara überexklusivt är en självklarhet, men även vispningstekniken är essentiell för smaken. Den allra godaste matchan, krämig och bubbelfri, serveras jag lustigt nog av en gaijin (vilket betyder ungefär utböling, det vill säga utlänning).
– Jag har grävt djupt djupt i teceremonin och därmed i det japanska kynnet. Jag vet inte hur många gånger jag har hört att jag är mer japansk än japaner, säger Randy Channel, eller Soei som hans temästartikel lyder.

Krigarens eller teets väg
Som en mäktig sektledare i sin mörka ”mästarmantel” och rakade hjässa berättar han sin historia medan han bugar i exakt vinkel och elegant vispar en skål matchate med bambuvisp.

Randy Channel kom hit för att träna budo (krigarens väg) för femton år sedan, men skadade knät och hamnade i stället i chado (teets väg). Han har nu gjort det omöjliga: blivit en accepterad och berömd temästare. Han uppträder ofta i tv och har ett eget teceremonihus öster om kejsarpalatset i Kyoto.

Randy Channel är trevligt burdus på ett nordamerikanskt vis och minst sagt en krydda i den zenbuddistiska, ultrajapanska atmosfären. Randy verkar fascinera människor över hela Japan, förmodligen för att det är svårt att komma in i Kyoto även för japaner.
– Som tur är var jag amerikanskt naiv när jag började utbilda mig till temästare. Många japaner skulle aldrig våga, de är livrädda av respekt för teceremonin.
En äkta teceremoni, chaji, hålls traditionellt i slutna sällskap där gästval och inbjudningar skulle få Michael Bindefelds utsållningsteknik att blekna. Temästaren bjuder hem sina gäster till sitt tehus och bjuder på en flertimmars måltid som avslutas med två omgångar matchate. Det kan vara svårt att komma in som turist. Men Randy och vissa andra temästare kan ta emot grupper för så kallad chakai, en mer informell teceremoni i hans nyöppnade, moderna tehus.

Teet var den ena delen i denna zenbuddistiska munkfika – kaisekin är den andra. Detta mellanmål kan te sig enkelt och spartanskt men var mycket genomtänkt och är grunden för dagens mer avancerade kaiseki. Begreppet wabi sabi (ungefär naturlig enkelhet) genomsyrar såväl mat och te och estetik. Ursprungligen var kaisekin en mycket enkel och asketisk måltid, bestående av en soppa, ris och ett par vegetariska smårätter.

Efterhand som kaisekin influerat Kyotos kockar och spridits på restaurangerna har den blivit lite större och elegantare. Men essensen i den minimalistiska filosofin har bevarats och finslipats på ett märkvärdigt sätt. Fem hundra år senare lyser filosofin fortfarande tydligt. Begreppet kaiseki har dock förändrats och står i dag för små genomtänkta rätter som ofta symboliserar japanska restaurangers mest exklusiva avsmakningsmenyer.

Det finns en gren av kaisekin som håller fast lite mer vid ursprunget. Den brukar kallas cha kaiseki och är så nära ursprunget du kan komma i maten och teet, men utan de rituella inslagen.
Koujiro Yoshida driver Minoko, en av Kyotos mest traditionella cha kaiseki-restauranger. Han serverar en sakizuke, den första rätten i traditionell kaiseki – här i form av sjöborregenitalier i plommongelé.

– Vi har ingen fast meny, den ändras varje dag, säger Koujiro Yoshida. Precis som i den ursprungliga teceremonin ska säsongen och naturen kännas i råvarorna och kockarna ska känna av sommaren när de lagar maten. Därför har vi ingen luftkonditionering, inte ens när det är som hetast.

Och säsongen känns mycket tydligt. I köket är det som en bastu och havsålen hamo är uppenbarligen i säsong. Den manifesteras under middagen i en mängd olika variationer. Den har mängder av sylvassa ben som kräver en mycket skicklig och noggrann kock. Här doppas den snabbt i kokande vatten och fälls då ut som en vit blomma. Sedan dippas den i en mycket fin, lagrad soja. Lite senare återkommer den som hamo-zushi – där den serveras grillad och sojamarinerad på sushiris. Havsålsrommen kommer också i olika former – färsk, gravad och kokt.
Alla vi som någon gång har ätit äkta Kyotokaiseki kan inte låta bli att le lite när västerländska kockar pratar om att låta råvaran komma fram och om säsongens betydelse.

Efter en kavalkad av traditionella kaisekirätter i den klassiska ordningen leder herr Yoshida oss ut genom trädgården på små stenar över en damm med loja sköldpaddor till det speciella teceremonirummet där matchavisperskan avslutar min måltid med en mjuk och söt rödbönskaka.
Han verkar avslappnad där han står barfota på tatamimattan, men jag kan skönja en viss oro över kaisekiutvecklingen:

– Många moderna människor kan inte längre uppskatta de sublima, delikata smakerna. Därför börjar kaisekin förändras. Det är inte så att jag är en bakåtsträvare, jag serverar till och med fisk här. Men när det börjar blandas in kött i kaiseki, då har det gått för långt.

Sova med nobelpristagareJag går tillbaka till mitt hotell, ett traditionellt ryokan – bara det en fullkomlig och nästan tidlös upplevelse av Kyoto och kaiseki. Mat, te, estetik i ett. Hiiragiya är varken billigt eller någon chansning. Tillsammans med Tawaraya och Sumiya har det här varit Kyotos mest exklusiva ryokan sedan den öppnade 1818.

 

Det är lätt att gå vilse i labyrinten av skumma, tatamitäckta gångar som vecklar in sig i det gamla townhouset i en aura av lågmäld lyx. Varje rum har en japansk trädgård. Det är lätt att känna tidens vingslag när man övernattar i nobelpristagaren Yasunari Kawabatas favoritrum som är döpt efter honom. Trots det drömmer jag hjärtskärande mardrömmar om att en annan av mina favoritförfattare, Yukio Mishima, försöker döda mig med svärd. Ägarinnan berättar dagen efter att även han tydligen krävde att bo i det här rummet, och att han här planlade sitt offentliga harakiri.
Middagen har även den en exklusiv aura och serveras i mitt rum på lokal keramik från ett av Japans äldsta och mest kända keramikområden, Kiyomizu. Råvarorna är på hög nivå. Havsålsvarianter serveras även här och så de där typiska Kyotonumren som vissa älskar och andra hatar: rå, mjukknastrig abalone, ostronaromatiskt jäst sjögurka, jäst uni (ja, sjöborregenitalier) och picklad tistel.

Efter en sådan middag och ett traditionellt japanska bad är det en lyxig känsla att väckas av en frukost på sängen som antagligen är den godaste jag ätit. Sötfräsh finmiso fylld med småmusslor, grillad sötfisk och ris som toppats med småfisk och inlagda vildgrönsaker. Det ger en ny mening till ordet roomservice.

Efter några dagar på ett flertal ryokan tar jag in på Grand Hyatt med prickfri service, inredning av heta designbyrån Super Potato och en lika gedigen västerländsk som japansk meny. Managern ler självsäkert när han hälsar mig välkommen och säger att alla kommer hit efter några nätter på ett ryokangolv. Jag lägger mig i den bekväma sängen och beställer upp en bärs och en helt perfekt stekt hamburgare med lika perfekt friterade pommes frites. Inte så dumt efter en veckas kaisekifrossande och golvnötande. Man är ju trots allt gaijin, innerst inne.

BOENDE Att omge sig av japansk estetik, kultur och gastronomi i dessa japanska gästgiverier är den starkaste Japanupplevelse man kan få. Och Kyoto är en klassisk ryokanstad. De exklusivaste är under av diskret lyx men även de enkla kan bjuda på stora kulturella upplevelser. De flesta ryokan serverar traditionell frukost och middag på ditt rum, så håll reda på tiderna. Du sover oftast på madrass direkt på tatamimattorna. Många ryokan har även traditionella bad, i utkanterna av Kyoto till och med varma källor.

Hiiragiya (ryokan)
Här har aristokrati och berömdheter njutit av lugnet och sofistikerad lyx sedan 1818. Ät, drick, sov, bada, andas Kyoto här så länge du har råd.
Adress: Nakahakusancho, Fuyacho Anekoji-agaru, Nakagyo-ku
Tel: +81-75-221 1136
Pris: 2500-7500 kr/person
www.hiiragiya.co.jp

Hanayashiki Ukifune-en (ryokan)
Övernatta i japans mest berömda teby till doften av te, omgiven av teodlingar, temakare, tebutiker, tehus, terestauranger, teglass, tegodis, te, te, te.
Adress: 611-0021 20, Uji-tougawa, Uji
Tel: +81-774-21 2126
Pris: från 650 kr
Lediga rum & priser
 

Hyatt Regency Kyoto (hotell)
När du sovit nog på ryokangolv är det läge för lyxig hotellsäng. Servicen är prickfri liksom som både den japanska och den italienska restaurangen. Klassisk japansk inredning, moderniserad av hippa designbyrån Super Potato.
Adress: 644-2 Sanjusangendo-mawari, Higashiyama-ku
Tel: +81-75-541 1234
Lediga rum & priser
 

Hitta Ryokan
Ryokan finns från 200 kr upp till 10000 kr natten. De billigare har oftast ingen hemsida och kan sällan engelska. Leta i förväg på ryokansajter och forum som t ex www.japaneseguesthouses.com . På plats kan du få hjälp att välja och boka av Kyoto turistinformations kostnadsfria ryokanförmedling på Kyoto Station (hemsida www.pref.kyoto.jp/visitkyoto/en ).

ÄTA/RESTAURANGEROkutan
Gör som munkar och pilgrimmer gjort i 350 år. Njut av klassisk yudofu i det lummiga parkområdet vid Nanzenjitemplet. Avsluta med matcha i templet bredvid Nanzenjitemplet.
Adress: 86-30 Fukuchi-cho
Tel: +81-75-771 8709

Hanbei Fu
Specialicerad på fu, vilket är vetegluten. Nej, det låter inte gott men du kommer att bli överraskad av avsmakningsmenyn. Hur skulle stället annars kunna ha varit fullsatt i 400 år?
Adress: 433 Shonin-Cho, 2 Chome, Gozyo-Sagaru, Tonya-Machi, Higashiyama-Ku
Tel: +81-75-525 0008

Minoki
Cha kaiseki, traditionella smårätter, inspirerade av teceremonin. En mindre meny kostar ca 700 kr, en komplett ca 1300 kr. Bentolådor att ta med 2-300 kr, vilket är extremt prisvärt.
Adress: 480 Kiyoi-cho, Location Shimogawara-dori, Gion.
Tel: +81-75-561 0328

Tousuiro
En tofurestaurang i Japans tofustad. Avsmakningsmenyn är det ultimata beviset på att man kan skapa hög gastronomi av koagulerad sojamjölk.
Adress: 517-3 Kamiosakamachi, Sanjo Agaru Kiyamachi St, Nakagyo-Ku
Tel: +81-75-251 1600
www.tousuiro.com

Kikunoi
Kyotos mest berömda kock serverar kaiseki med absolut gehör när han inte uppträder i TV eller skriver böcker. Inte gratis men hyllningen från världens berömdaste kock, Ferran Adrià säger det mesta.
Adress: Makuzugahara, Maruyama, Gion, Higashiyama, Kyoto
Tel: +81-75-561 0
www.kikunoi.jp

TESHOPPINGTe och teprylar måste du köpa här i ett av världens tecentrum. Teceremonins malda tepulver “matcha” är unikast - fylligt som soppa med spenatig och algig arom. Köp en bambuvisp och börja vispa. Prova även de vanliga gröna teerna. “Gyokuro” är exklusivast, mjukt, algigt och naturligt sött. “Sencha” mer vardagste men inte sämre, bara mindre sött. Tefantasten tar pendeln till världsberömda byn Uji på en kvart och strosar bland teodlingar, temakare, tehus och tebutiker. Skördetid i maj, då färska teer och extra te-action.

Ippodo
Snart 300-årig tebutik med egna tehuset Kaboku där du själv får provbrygga deras egna fin-teer. Dessutom teprovningar och kurser hos med personal som kan engelska.
Adress: Teramachi-dori Nijo, Nakagyo-ku
Tel: +81-75-211 3421
www.ippodo-tea.co.jp/en

Kanbayashi Sannyu Honten
Ta pendeln till Uji för den maximala teupplevelsen i en fyrahundraårig tebutik. Ägarens förfader var kompis med teets messias Sen no Rikyu. Mal(!), vispa och drick din egen matcha och besök deras tehistoriska utställning.
Adress: 27-2 Ujirenge, Uji
Tel: 81-774-21 2636
ujicha-kanbayashi.co.jp

Horaido
Ägaren Nagahiro Yasimori, är den kunnigaste teguide du kan få. Deras lokala Uji-teer är högklassiga, precis som tekannor, koppar och annan utrustning i butiken från 1803. Hans farfar uppfann genmaicha, klassikern på grönt te med rostat ris.
Adress: Teramachi Shijo agaru, Nakagyo-ku
Tel +81-75- 221 1215
www.kyoto-teramachi.or.jp/horaido

Shioyoshi-ken, wagashibageri
“Wagashi”, de mjuka, söta tekakorna kan vara lite “ovana” för västerländska gommar. Men på Shioyoshi-ken förstår man varför temästarna vallfärdar hit. Ultratraditionella konsthantverk på högsta nivå.
Adress: Nakadachi-uri-agaru, Kuromon-dori, Kamigyo-ku
Tel: +81-75-441 0803

TECEREMONI OCH TEHUSTeceremonin är ett av japans märkvärdigaste kulturuttryck och Kyoto dess starkaste fäste. “Äkta” teceremonier är ofta interna och svåra att delta i som turist, dessutom är ritualerna komplicerade för nybörjare. Men i de gamla stadsdelarna och i parkerna finns många gamla tehus där du kan smaka en kopp matcha med en tekaka under lättsamt, rituella former. Mycket Kyotokänsla för lite pengar. Flera teceremoniskolor och kulturella center erbjuder också introduktioner till denna zenbuddistiska fika.

Temästare Randys Channell Soei/Ran Hotei
Trots att han är kanadensare vispar Randy godaste matchan i stan. Med ena foten inne i teceremonin och andra i västerlandet är han en perfekt introduktion till teceremonin. Håller även teceremonier för nybörjare i sitt japanska kafe eller hans traditionella tehus.
Adress: 64 Kamikawara, Sanjo Omiya, Naokagyo
Tel: +81-75-801 0790
www.ranhotei.com
www.15-1a.com

Iyemon
Nytänkande tehus med målsättningen att modernisera den klassiska tekulturen för en yngre generation. Mycket kreativ meny med te som krydda, t ex matchasobanudlar, gris uppfödd på teblad och crème caramel på hojicha, rostat te.
Adress: Karasuma Sanjo
Tel: +81-75-222 1500
www.iyemonsalon.jp

Taihoan tehus, Uji
Tebyn Ujis eget teceremonihus. Ett autentiskt tehus med trevliga tetanter som bjuder på en kvarts introduktion i teceremonin och en matcha med tekaka till priset av en vanlig fika.
Adress: 1-5 Uji, Togawa, Uji city
Tel. +81-774-23 3334

Hosomi Museum med Kokoan terum
Mäktig samling av japansk konst och konsthantverk från hela landets historia, inklusive teceremoniobjekt. I “Kokoan”, museets traditionella terum serveras matcha, och du kan boka en enklare teceremoni.
Adress: 6-3 Saishoji-cho Okazaki, Sakyo-ku, Kyoto
Tel: +81-75-752 5555
www.emuseum.or.jp

Urasenke Center, teceremoniskola
En av de tre stora skolorna, som härstammar från mästaren Sen No Rikyu. Besök deras utställningar, drick god matcha och ta en nybörjarlektion i “Chanoyu”, teceremonin.
Adress: Horikawa-dori, Teranouchi agaru, Kamigyo-ku
Tel: +81-75-431 6474
www.urasenke.or.jp