På 60-talet skaffade Marlon Brando ett 99-årigt arrende av ögruppen Tetiaroa i Söderhavet. Här skulle han bygga sitt paradis, ett enkelt ekologisk samhälle, en träffpunkt för miljöforskare och konstnärer. Drömmen gick i kras, skådespelaren hann aldrig skapa sin utopi, och på öarna har exploateringen varit obefintlig. Tills nu. I somras öppnade The Brando – en lyxigt resort för en exklusiv skara och Tetiaroa skriver ett nytt kapitel i ögruppens historia.
Text: Anders Mathlein Foto: Tim McKenna
Atollen är en juvel i havet. Så vacker, så vibrerande av färg, av drömmar. Synen rör vid något ursprungligt, något som man kanske har sett i fantasin.
Tetiaroas 13 palmbevuxna korallöar, motu på tonganska, omger en lagun som skimrar i "fler nyanser av blått än jag trodde var möjligt", som Marlon Brando uttryckte det. Här, 42 kilometer från Tahiti i Franska Polynesien, ville den store skådespelaren skapa ett Eden, men paradisdrömmen kom att vändas i tragedi. Hans namn svävar ännu över ön. Efter åratal av förseningar öppnade The Brando för bara ett par månader sedan, en ekostämplad lyxresort för människor som inte behöver fråga om priset.
Det rör sig om 35 villor i storlekar mellan 96 och 246 kvadratmeter. Så småningom ska det också byggas ett antal privatvillor för de som har råd med en egen plats i solen mycket långt bortom allfarvägen. Förutom gästvillorna och personalens bostäder består The Brando av ett par barer, flera restauranger, ett spa och ett bibliotek. "Fine dining"-salongens meny är komponerad av Guy Martin från tvåstjärniga Grand Véfour i Paris, och vinkällaren är i världsklass. Roomservice erbjuds dygnet runt, gästerna kan äta varhelst de önskar, till exempel på stranden.
En vistelse på The Brando blir inte billig, så skådespelarens ord om att Tetiaroa skulle förbli en plats där polynesier kan se en "ursprunglig" version av sina öar ekar ganska tomma. Det är nu snart tio år sedan mitt senaste besök på den här platsen och det då anspråkslösa hotellet Tetiaroa Village. I skymningen samlades man vid Dirty Old Bob's Bar på stranden, uppkallad efter en medarbetare till Marlon. Baren finns kvar även efter lyxhotellets öppning, men man har strukit det där med "Dirty Old".
Då vimlade lagunen av fisk, det fanns också rockor och små hajar. Vi gick utmed öde stränder, kantade av kokospalmer och järnträd, på Motu Tahuna Iti var svärmarna av tärnor och fregattfåglar överväldigande. Och om natten den svindlande stjärnhimlen. Brando skrev om den i sin självbiografi, hur han låg naken på stranden och förlorade sig i det gnistrande djupet.
Den gången var skådespelarens son, Teihotu Brando, tillsynsman och drack öl med gästerna i strandbaren. Han var en mörkare kopia av sin far som ung och talade om hur det var att se sina föräldrar i "Myteriet på Bounty", filmen som var upprinnelsen till faderns både lyckliga och ödesdigra söderhavsår.
Teihotu arbetar också för det nya hotellet, men nu är det en helt annan tid på Tetiaroa. Solpaneler, vågkraft, vindkraft, biobränsle från kokosolja, avsaltningsanläggningar och avancerad teknik för att driva luftkonditioneringen med havsvatten från stora djup – så ekologiskt korrekt det kan bli. Dessutom finns det en "ekostation" där forskare ska studera hållbar utveckling för tropiska öar.
The Brando sägs förverkliga Marlon Brandos vision för Tetiaroa, men det finns högst delade meningar om vad han skulle ha tyckt om vad det har blivit av hans tropiska Utopia.
Genom filmer som "Storstadshamn", "Linje Lusta", "Gudfadern" och "Sista tangon i Paris" blev Brando en ikon redan under sin livstid. Men det var vid inspelningen av "Myteriet på Bounty" i Franska Polynesien 1962 som han upptäckte den betagande korallön Tetiaroa. Den hade tidigare tillhört kungaätten Pomare, nu fick Brando på krångliga vägar teckna ett 99-årigt arrende.
Atollen materialiserade drömmar som Marlon hade haft sedan barndomen. Och få historier har betytt så mycket för tropikromantiken som den om "HMS Bountys" expedition till Tahiti år 1789, då besättningen gjorde myteri för att få stanna i denna generösa natur med dess villiga kvinnor.
Hyllmeter av böcker och sex filmversioner har speglat myteriet, men 60-talsfilmen blev särskilt uppmärksammad eftersom den nästan drev filmbolaget MGM i konkurs. Det sades att Brandos divalater och manusändringar bidrog till att förlänga inspelningen med nästan ett år, och det gjorde att hans karriär dalade fram tills han fick rollen i "Gudfadern".
Marlon Brando älskade livet på Tahiti. Han bodde i ett hyrt hus granne med den svenske etnografen Bengt Danielsson, som kunde vittna om ett ständigt festande ochbusslaster med flickor. "För en ung man som gick dit hans penis pekade var det underbart", skrev Brando i sin självbiografi.
Det nya hotellet är uppfört på Onetahi, den motu där Brando bodde månader i sträck med sin tahitiska familj. Med Tarita Teriipia, motspelerskan i "Bounty"- filmen, fick han sonen Teihotu och döttrarna Cheyenne och Rebecca. Sedan tidigare hade han sonen Christian med sin första hustru, Anna Kashfi.
Det är inte lätt att förstå Brandos personlighet. Intervjuer och litteraturen om och av honom ger en splittrad bild. En sida är den skärpte, miljömedvetne, humoristiske, anspråkslöse, empatiske och politiskt vakne mannen. En annan är den infantile, slösaktige, excentriske kvinnoslukaren som uttryckte förakt för sitt yrke som bara var ett sätt att tjäna mycket pengar utan ansträngning.
I början av 70-talet inledde Brando ett samarbete med arkitekten Bernard Judge för att utveckla Tetiaroa. De föreställde sig ett självförsörjande litet samhälle kring ett enkelt hotell med minimal miljöpåverkan. Brando hade storslagna planer, ön skulle bli en träffpunkt för miljöforskare och konstnärer, här skulle byggas ett laboratorium för att göra människoföda av alger, utveckla solenergiteknik, skapa en fristad för utrotningshotade djur.
Men idéerna var luftslott, och 1983 ödelades Tetiaroa Village av en orkan. När det byggdes upp igen fick inte Judge längre vara med, vilket han skildrar med vemod i sin bok "Waltzing with Brando".
– Det som har hänt på Tetiaroa är inte precis i linje med det Marlon uttryckte, säger Judge. Jag förstår inte varför de tahitiska myndigheterna inte kräver strikt miljökontroll av vad som pågår på atollen.
Förspelet till dagens Tetiaroa var en mörk och smärtsam historia för Brandos familj. Halvsyskonen Cheyenne och Christian hade drogproblem, och när sonen år 1990 besökte fadern i Los Angeles rasade allt. I huset fanns också den gravida Cheyenne och hennes pojkvän från Tahiti, ett gräl urartade och Christian sköt Cheyennes pojkvän till döds. Han dömdes till tio års fängelse, bilderna av honom och den överviktige, gråtande fadern spreds över världen.
På grund av hotande rättstvister på Tahiti besökte Brando aldrig mer sin atoll. Dottern Cheyenne hade psykiska problem och återvände till Tahiti, där hon fem år senare tog sitt liv.
När Marlon Brando dog vid 80 års ålder 2004 väcktes frågan vad som skulle ske med Tetiaroa. I amerikansk press skrevs att han två veckor före sin död hade ändrat testamentet, följt av rättsprocesser med anklagelser från gamla medarbetare att han skulle ha blivit förledd. Men genom dödsboet såldes rättigheten att uppföra det nya lyxhotellet till entreprenören Richard Bailey, som bland annat står bakom kedjan Tahiti Beachcomber. Brando hade tidigare diskuterat hotellplaner på Tetiaroa med honom, men åsikterna bland de efterlevande om Marlons visioner för sin ö går alltså starkt isär.
Så historien bakom The Brando är både en saga och en sorgesång, om drömmen om ett undantag från världens svärta och larm, och krocken med den krassa verkligheten. Paradiset är som alltid beläget strax utom räckhåll.
The Brando
Normalpriset för en villa på The Brando för en till två personer är ca 27 000 kr per dygn, en villa för en till fyra personer kostar ca 54 000 kr per dygn. Minimumvistelse är tre dygn. I priset ingår alla måltider och drycker (extra för vissa prestigemärken), utflykt, spa, utrustning för vattensporter etc.
Atollen trafikeras av det egna flygbolaget Air Tetiaroa med två 8-sitsiga Britten-Norman-plan som utgår från egen terminal på Tahitis internationella flygplats, Faa'a. Tur och retur-biljetten kostar ca 5 400 kr, flygtiden är tjugo minuter.