RES chefredaktör Viggo Cavling har varit på en weekend-helg i Tallinn. Här är hans rapport.
Estland är det minsta landet av de tre i Baltikum, men på drygt 30 år har landet gått från gammal Sovjetrepublik till ett av de hippaste i Europa. Befolkningen är bara 1,3 miljoner stor, men ändå är det byggkranar överallt i huvudstaden. När jag var här för fyra år sedan cyklade jag runt i det hippaste området och hängde på kaféer och barer. En smula i gamla medeltida staden, men mest i den urbana stadsdel som beskrevs som den hippaste i Baltikum: Telliskivi.
Det är ett gammalt industriområde placerat bakom tågstationen, för övrigt en av Europas äldsta med öppning redan 1850. För fyra år sedan var det gott om tomma lokaler och fallfärdiga hus. Nu är det fullsatt. Barerna ligger vägg i vägg. En tillverkar sin egen Gin. En annan sitt eget mousserande vin. Fotografiska museet har öppnat en stor filial i en stor industrifastighet och högst upp ligger en restaurang med samma namn. Det stora kontorshotellet är så fullt att man öppnat en enhet i samma hus som Fotografiska.
I området har Tallinns mest kända enhörning Bolt sitt huvudkontor. Taxibolaget är ännu inte lika känt som sin andliga storebror Uber, men bolaget växer så det knakar. Man har precis börjat med hyrbilar som bokas i appen per timme.
Jag testar taxitjänsten och den funkar perfekt, bilen är på plats inom några minuter och kör dit man vill utan problem.
Jag frågar min guide Eva-Maria Egipt-Peenmaa varför Tallinn har tagit detta ekonomiska tigersprång när Lettland och Litauen inte riktigt hängt med. Hon har flera förklaringar. För det första drömmer Estland om att vara ett nordiskt land. Man talar ett språk som påminner om storebror Finlands och man tittar gärna över Östersjön för inspiration. Hennes bolag heter Nordic Experience.
- Det finaste man kan säga till en estländare är att han/hon är nordisk.
Landet har under århundradena varit ockuperade av först danskarna, svenskarna, ryssarna, tyskarna och sen ryssarna igen. Under stora delar av denna tid kontrollerades landet i praktiken av 800 tyska adelsfamiljer. De drev de stora godsen och fortsatte att tala tyska med varandra, trots att de som var högst upp i pyramiden pratade danska, ryska eller ja under typ 150 år svenska.
- Landet fungerade och det kom in pengar. Varför ändra på det tänkte det ockuperade landet.
De estniska bönderna pratade sitt eget språk och jobbade på som livegna fram till 1820 då landet för första gången utropade sin självständighet. En stor jordreform gjordes och ledde till att de rika tyska familjerna berövades sin mark. De kunde bo kvar i sina små herrgårdar, men blev med tiden av ekonomiska skäl tvingade tillbaka till Tyskland.
När Sovjet upplöstes 1991 var de baltiska länderna snabba att åter utropa sin självständighet. Man gick snabbt med i både i Nato och EU. De 300 000 ryssar som levde i landet fick möjlighet att återvända, men de föredrog att stanna i den forna Sovjetrepubliken. Pensionerna är bättre i Estland än i Putins hemland.
Det finns än i dag ryska daghem och skolor. 2007 ville esterna riva ett sovjetiskt monument. De infödda ryssarna protesterade och Putin anföll landet med en aldrig tidigare skådad cyberattack. Det första större kriget på internet blev en väckarklocka för Estland som utvecklade sitt IT-försvar. Under samma period utvecklades Skype i landet och när det blev en stor succé växte det digitala självförtroendet ytterligare några grader. Det är i den myllan man ska se området Telliskivi som kan jämföras med Palo Alto, centralorten i Silicon Valley. Fast om den senare påminner om Ideon i Lund i hipphetsfaktor så är Telliskivi en mix av Mitte i Berlin och Möllevången i Malmö.
Sen mitt förra besök för alltså bara fyra år sedan har ytterligare ett coolt område vuxit fram: Noblessner area. Här precis vid Östersjön var förr ett ryskt militärområde, men området innehåller nu lyxiga lägenhetskomplex, flotta restauranger, konstgallerier och museer. De boende kan ha sin segelbåt rakt nedanför balkongen.
Turismen är förstås en central motor i ekonomin. Det byggs hela tiden nya hotell, och flera av de stora internationella varumärkena som vi inte ser i Stockholm är representerade i Tallinn. Kryssningsturismen är en inkastare som är mycket uppskattad. Före pandemin kom det vissa dagar 15 fartyg om dagen till Tallinn med 2000-4000 besökare på varje. Då blir det nästan lika trångt som i Venedig i Tallinns medeltida gränder och i den kyrka som byggdes av danskarna och en gång i tiden var världens högsta byggnad.
- Många amerikanska turister vill se Sankt Petersburg, men när de sedan utvärderar sin resa tycker de att stoppet i Tallinn var det bästa, säger Eva-Maria Egipt-Peenmaa.
Hon är förstås oroad över Putins planer på att ockupera Ukraina. Skulle detta hända skulle det bli ett hårt slag för Estlands turism. En bojkott mot Ryssland skulle troligen innebära att amerikanska kryssningsfartyg inte kan stanna i Sankt Petersburg och ja, då kommer många av de amerikanska turisterna inte att vilja kryssa i Östersjön överhuvudtaget. Men då kanske det kan bli fler “vanliga” turister som kommer för en helg.
Ryanair gör allt för att hjälpa till. Bokar du i tid kan flyga över Östersjön för 200 kronor tur och retur. Priserna på taxiresor, hotellrum och restauranger i Tallinn är ungefär knappt hälften jämfört med Sverige. Vi gjorde vårt besök i januari. Vädret var fruktansvärt, men vid mitt förra besök i april 2018 var det blå himmel och strålande sol. Tallinn ligger på samma breddgrad som Stockholm, men landskapet påminner mer om Skåne. Det är platt med stora fält och ännu större skogar. Vi åker och tittar på Estlands största vattenfall: Jägala. Det har ett fall på åtta meter. Vår guide har ett förflutet i Kanada. Enligt honom är Niagarafallet hundra gånger större. Tja, så detta kan ni alltså hoppa över om ni inte är naturvänner. 2023 har Tallinn lovat EU att man ska vara Europas gröna huvudstad. En mängd cykelbanor ska byggas för att man ska nå utnämningen. Vänner av hållbar turism kan alltså komma hit då och stödja denna utveckling. Det sägs att finnarna åker till Estland 10 gånger under sin livstid. Färjan över finska viken tar bara några timmar och går flera gånger per dygn. (En viktig pullfaktor är den billiga spriten.)
Lika många gånger som en finne är här tycker jag inte att en vanlig svensk ska åka över Östersjön, men fem gånger under en livstid är inte fel. Jag har alltså minst tre besök kvar. Det känns mycket bra.
Text: Viggo Cavling
Jag vill ha ett schysst hotellrum i Tallinn bums.
Här är RES totala guide till Tallinn med 49 handplockade tips!