Kring världens mest hektiska stad finns oaser av lugn. En kort tågresa bort väntar ett helt annat Japan.
Tokyo har en energi som saknar motstycke i världen. Ena stunden är det som att kliva in i en samurajfilm av Akira Kurosawa för att i nästa stund svepas med i den futuristiska spelvärlden nere i Sun City. Allt pågår samtidigt. Det hektiska livet driver upp tempot mot smärtpunkten inte bara för japanerna utan även för besökarna.
– Det gäller att aldrig slå av på takten för då hamnar man omedelbart i bakvattnet, säger Nobuko Yamamoto och försöker sicksackande ta mig över korsningen utanför JR station i Shibuya, Tokyos största nöjes- och shoppingkvarter.
På Shinjukus tunnelbanestation en vardagsmorgon möter jag själva sinnebilden för den jäktade moderna människan. Här passerar varje dag över två och en halv miljoner människor, som kommer från förorterna för att slussas vidare till sina arbetsplatser i tjugofemmiljonersstaden.
Vagnarna är packade med folk. Många står och sover. Andra försöker, över varandras huvuden, läsa några rader från en flik av en väl i hopvikt tidning. Lite längre österut vid Otemachi och Marunouchi kliver jag av. Här ligger Japans bank- och finanscentrum.
När tåget stannar är det bara att följa med floden av mörkblå kostymer som väller ur tunnelbanan. Hela området är en jättelik kontorsstad som om dagen vibrerar av liv och om natten sover. Men det är en sanning med modifikation. Titta man nog efter lyser ovanligt många fönster till sent in på natten.
– Många sover över på sina arbetsplatser. De har ofta långa resvägar och orkar helt enkelt inte ta sig hem, berättar Sato Shimaka, när han vaknar till efter att en lång stund slumrat över min axel.
Han är försäkringsmäklare och arbetsdagarna blir ofta tolv till fjorton timmar långa. Familj och barn ser han i bästa fall över helgen.
I en tidningsartikel läste jag nyligen om vågen av självmordsoffer i Japan på grund av stressen i arbetslivet. Rubriken löd: ”Arbetet tar död på japaner. Nedskärningar sätter omänsklig press på dem som har jobbet kvar.”
Det är för att överleva som storstadsborna flyr ut till Tokyos omgivningar, så gör också jag denna morgon. För den som för en dag eller två vill lämna storstaden finns flera destinationer som kan nås på bara en till två timmar. Chichibu är en av dem, andra är Mount Takao, den gamla tempelstaden Kamakura eller nationalparksområdet Hakone.
Jag sätter mig på Tokyo Honsen Line till Odawara i Hakone nationalpark. Det dröjer inte länge förrän stadens hysteri byts mot landsbygdens låga hus och en flack terräng fyller landskapet utanför tågfönstret. Jag ser skolbarn i uniformer med ryggsäck och små blåsvarta hattar på väg till skolan, fiskare som sätter ut nät från flatbottnade farkoster, som liknar våra ekor, och kvinnor som vadar i vatten upp till knäna sysselsatta med att plantera ris på branta terrasserade sluttningar.
Hakone är ett bergigt område nära Tokyo vid foten av Fuji. Förr i tiden betraktades det som en av de besvärligaste passagerna att klara av till fots mellan Tokyo och Kyoto. Än i dag kan man fotvandra på den gamla stenbelagda vägen till dåtidens Edo. Nationalparken ligger en timmes resa från huvudstaden och är ett populärt rekreationsområde för stressade affärsmän och Tokyobor sedan åtta hundra år. Många storföretag har anläggningar för sina anställdas rekreation. När sommarens hetta kväver staden med stillastående luft och avgaser flyr många upp till de svalkade bergen för att bada i heta källor, onsen, bo på ryokan eller vandra runt i naturen. Tjugo miljoner besökare sväljer detta naturområde årligen och det är svårt att förstå. Jag tar linbanan upp till de heta svavelosande källorna på berget Kamiyama och passar på att prova några svarta svavelkokta ägg. En ritual som japanerna tror förlänger livet med flera år.
Natten har jag valt att tillbringa på en ryokan med klassiska japanska rum som består av tatamimattor med futonmadrasser på golvet. Utanför fönstret porlar en bergsbäck genom täta dungar av bambuträd och ute på gården ligger det svavelosande heta badet med hälsosamt vatten från de varma källorna vid Owakudani.
Ägaren Masami Takahashi är något så ovanligt som en utmärkt engelsktalande japan med ett brinnande intresse att förmedla den japanska kulturen till sina västerländska besökare, vilket inte är så vanligt bland hotellvärdarna i Hakone.
– Japanerna som kommer hit för att ta en paus gör det bara för att kunna arbeta ännu hårdare, berättar Takahashi.
När jag på kvällen kliver i utomhusbadet lyser fullmånen mellan bambuträden. Det blir ett klassiskt hett bad. Ångande hett som för min bleka tunna hy kräver långsam, mycket långsam nedstigning.
Resa dit
Enklaste sättet är att ta Shinkansen från Tokyo station till Odawara cirka fyrtio minuter, och byta tåg till ett lokaltåg som tar dig upp i bergen. Med ett freepass för 350 kronor kan man resa runt i området i tre dagar med buss och bergbanor.
Äta
En enkel men bra japansk restaurang är Shikajaya som ligger nära stationen Hakone Yumoto. En blandning av japanska rätter serveras.
Adress: nära stationen Hakone Yumoto
Tel. +81-460-557 51
Bo
Fujiya Hotel är ett häftigt japanskt hotell med hundratrettio år på nacken. Hotellet var Japans första lyxhotell. Här kan man bo billigare än vad man tror, cirka 1 000 kronor natten. Hotellet har en underbar japansk trädgård.
Adress: i Miyanoshita
Tel. +81-460-82 22 11
www.fujiyahotel.jp
Alternativ är ett enkelt minshuku, Fuji Hakone Guesthouse (tel. +81-460-465 77), eller lite lyxigare Ryokan Ryuguden, som är en del av Hakone Prince Hotell (+81-460-311 11).
Kamakura Ett Kyoto i miniatyr
Ett av de bästa utflyktsmålen från Tokyo är den gamla staden Kamakura. Staden har bara tvåhundra tusen invånare och är belägen vid Tokyo Bay en knapp timmes resa från Tokyo. Den har fått epitetet östra japans Kyoto. Staden var en gång politiskt och kulturellt centrum för Japan och mycket av det gamla japanska stadslivet är fortfarande bevarat. Små genuina butiker och hantverkslokaler hittar man på bakgatorna.
Den mest kända sevärdheten är den stora buddhastatyn i brons från tolvhundratalet, Daibutsu, men staden är också rik på tempel. Inte mindre än nitton shintotempel och sextiofem buddisttempel och två zenkloster finns i de lummiga omgivningarna.
Kamakura är omringat av berg men vetter också mot stranden, vilket gör den hett eftertraktad på somrarna. Tyvärr alltför många för att vattnet ska hållas fräscht.
Resa dit
Ta JR Yokosuka Line mellan Tokyo station och Kamakura station, vilket tar knappt en timme.
Äta
Ett utmärkt restaurangbesök är slowfoodrestaurangen A Riccione som ligger längs den körsbärskantade huvudvägen Wakamiya-oji i centrala statskärnan.
Adress: Komachi 2-12-30 BM Building B1
Tel. +81-467-24 54 91
Alternativet är en traditionell japansk restaurang, Hachinoki, med buddistisk vegetarisk mat.
Adress: vid ingången till Kenchojitemplet
Tel. +81-467-22 87 19
Bo
Övernattning kan ske på Kamakura Prince Hotel som ligger nära stranden.
Adress: 1-2-18 Shichirigahama-Higashi,
Kamakura
Mount Takao - Vandring med Kurosawa
Detta fantasiska bergsmassiv ligger bara en knapp timmes tågresa från Tokyo och är ett populärt rekreationsområde fyllt av vandringsleder i olika svårighetsgrader. På hösten när den täta skogen skiftar i gulröda nyanser lockas de flesta Tokyoborna dit.
För den late går en bergbana upp till toppen. Väljer man att gå till fots tar det mellan en och en och en halv timme att knalla upp.
Efter en ansträngande dag i bergen gäller det att inte missa det japanska värdshuset Ukai Toriyama i byn Hachioji. Det är en upplevelse som att kliva in i en gammal japansk film av Akira Kurosawa.
Restaurangen ligger bara en kort bussresa från Mount Takao och består av ett fyrtiotal klassiska japanska hus i lantlig stil med halmtak. Det är en restaurangby med japanska trädgårdar, rinnande bäckar, vattenfall, dammar och en stämning som är både mystisk och romantisk. Fullt av facklor och levande ljus lyser upp trädgården i skymningen. Här kan du få ditt eget hus och bli serverad på klassiskt japansk vis av kimonoklädda servitriser med en fantastisk utsikt mot trädgården genom de stora fönstren. Maten grillar du själv på egna träkolsgrillar vid borden.
Resa dit och bo
Privata skyttelbussar går var tjugonde minut från Mount Takao station och tar bara tio minuter. Restaurangen på Ukai Toriyama är öppen måndag till lördag mellan 11.00 och 9.30 samt söndagar mellan 11.00 och 8.30. Övernattning kan också ske på hotellet som ligger i anslutning till restauranganläggningen.
Äta
Restaurang Ukai Toriyama är det filmiska värdshuset.
Adress: Minami Asakawa, Hachioji City
Tel. +81-426-61 07 39
www.tokyo.to/ukai-toriama
Chichibu - Festivaler och fyrverkerier
Järnvägen går längs floden Arakawa, som är en av de största floderna som mynnar ut i Tokyo bay. Den rinner upp i de tvåtusen femhundra meter höga Okuchichibubergen. Sommaren är het och vintern kall i det här inlandsområdet. Längs floden ser jag flera familjer som campat mitt i flodfåran på en sandbank. Bord och stolar har de ställt mitt i flodfåran för att få lite svalka.
När jag anländer till Chichibu är det festival med trehundraåriga traditioner. Den religiösa atmosfären är påtaglig. Här finns trettiotre heliga platser och ett otal tempel dedikerade till Kannon, en buddistisk präst känd som Goodness of mercy. Den hålls i en mindre version på sommaren i juli månad och en större i början av december och kallas Chichibu Yomatsuri. Tio ton tunga miniatyrtempel dekorerade med rader av lanternor rullar då genom staden dragna av starka män i vita kläder. Fyrverkerierna smattrar, sake flödar och skickliga Aikido utövare med traditionella japanska långsvärd, katanas, utför sina uppvisningsprogram längs kortegen.
Chichibu är inte bara festivaler utan ett fantastiskt rekreationsområde med låga skogsbeklädda berg och urgamla vandringsleder.
Resa dit & bo
Det bästa boendet i Chichibu är Arakionsen Ryokan. Klassisk japansk mat och underbara bad både utomhus och inomhus. Mycket prisvärt.
www.onsen.yaho.net
Göra
Sakemuséet är värt ett besök i sig men även av en annan anledning. De bästa sobanudlarna kommer från området runt Chichibu och ett av de bästa ställena att avnjuta dem på är Hongo Suba som ligger på vägen till sakemuséet.
